Nej, det tänker jag inte göra!
Jag har sagt så många gånger den här veckan. Sagt att jag inte tänker göra som jag är ombedd. Varit bestämd, Sagt nej om och om igen. Nästan vägrat. Det behövdes och det kändes bra! Nästan lite tjurigt, och envist har jag om och om igen sagt nej!
Jag har tjockare skinn på näsn nu än någonsin tidigare. Det känns bra.
Grattis Jesper
Ungen som är klokare än en bok. Den mest morgonpigga jag känner. Han som vaknade klockrent vid sex varje morgon när han var liten. Han som kan förklara saker jag inte förstår. Han som pratar mest hela tiden. Han med de kloka tankarna och genomtänkta kommentarerna. Han som nästan alltid sjunger. Han som alltid är klart först och sitter redo i bilen innan vi andra ens har skorna på. Han som anses vara en karate begåvning. Han som funnits i tolv år. Jag kan inte minnas hur livet var före honom.
Grattis Jesper. Idag blir du tolv år.
8 kg rosa
Jag hoppade på och provade ett cross-pass. Kul, och jobbigt. Det var mycket hantlar och en lång del med kettlebell. Jag körde 8 kg rosa. Måååååångs repetitioner.
Kommer kännas efteråt. Träningsvärk i lagom dos är rätt skönt. Detta kommer högst troligt bli oskönt.
Hört och läst
Varför tror vi nästan alltid på det vi hör, men är mycker mer kritiska till det vi läser? Är det för att få lärt oss att läsa kritiskt? Är det för att det är lättare att misstro skriven text än det någon berättar?
Jag lyssnade på Marie Nilsson Lind, Josefin Nilssons syster. Ni vet Ainbusk. Hon spelade upp ett ljudklipp i sitt sommarprat där man spelat in syrsor i för långsam hastighet och hur de då låter som en kör i olika stämmor. Jag köpte det oreflekterat. Varför ska man ifrågasätta det kanske? Nä, det var väl inget viktigt, men det slog mig att jag sällan misstror en talad källa. Jag misstror oftare skriftliga källor.
Är det för att det är svårare att tro att någon berättar lögner än att någon skriver dem?
Jag vet inte, måste klura vidare på den.
Idag är bilden helt lagligt lånad på nätet. Pixabay, en bra plats där man kan låna bilder lagligt!
Det går inte så bra
Jag har inte hunnit, så kan man säga och tycka att det räcker som ursäkt. Jag är lite sur på mig själv. Jag satte upp ett mål, rida två gånger i veckan, ensam. Jag har sedan dess ridit exakt noll gånger.
Det finns skäl, vi har haft 50-årskalas. Vi har fixat till hallen. Det har varit skolstart med allt det innebär, förra veckan jobbade jag nog lärr 55-60 timmar (jag vågar inte räkna).
Helst ärligt kunde jag ha hunnit. Det tar inte jättelång tid att skritta en kortis. Helt ärligt ger det mer energi än det tar, man näpp. Det blev inte av.
Vi får väl se hur det fortsätt går. Jag ser ju på henne att det är jag som är bromsen, inte hon. Hon vill!
Lejonkungen
Hela familjen gick på Lejonkungen. Så bra film. Den var jättefint animerad och storyn är ju bra. Bäst av allt var nog ändå inte filmen utan när en av ungarna blev så sjukt rädd. Simba smög på en hjort och kom fram med ett lejonvrål. Ungen flög bakåt i stolen och jag undrar om de inte behöver skruva fast den igen. Jag skrattade en lång stund så tårarna rann.
Bilden har jag lånat från nätet, så som man inte får. Det är sällan jag gör så. Kanske är filmomslag tillåtna? Jag vet faktiskt inte.
Ny hall
Nu är det klart, den gamla dörren från Djurgården är på plats, skostället står ihopskruvat, fönsterspegeln är uppsatt och jag är nöjd.
Det blev som jag tänkte, gammalt fick möta nytt. Slitet och fräscht.
Hundben till frukost?
Jag fixade en tunnbrödrulle till frukost åt Jonathan. Han trodde jag bjöd på hundben till frukost.
Målen under 80
En del saker inser man var felaktiga och då får man tänka om. Jag satte som mål att väga 79-nåmting efter nyår. Det är förvisso långt kvar, men jag tror inte det kommer gå.
I går satte jag på mig låmgbyxor för första gången efter sommaren. Hittade ett par jeans överst i högen, tog dem. Insåg snabbt, just det, de där är ju för små... Testade ändå, och de satt superbra. Till och med lite stora i midjan.
Kanske borde jag omvärdera målet att väga 79-nånting, för just nu är jag inte ens under 85 tror jag. Jag har liksom tänkt bort vågen ett tag, men jag kommer i byxor som innan varit för små.
Jag får klura lite på om målet ska vara vågen eller om man skulle börja om, ha ett mål på något annat vis. Träningsmål, mäta kanske...? Jag vet inte...
Just det, jag sprutar j antikroppar varje lördag. En injektion subkutant, alltså under huden. Man sticker gärna där det finns lite "hull". På sistone har jag märkt att det finns mindre och mindre hull att sticka i...
När alla hjälper till
Nytt klassrum, samma klass, nya gardiner. Tack mamma.
Finbesök
Finbesök i helgen, en skön liten grabb som tog ton och sjöng Ja må han leva inför massa okända människor och en liten söt tös som tultade runt och charmade alla.
Underbart, ungar är så härligt.
Grattis på 9-årsdagen
Ungen med en räv bakom varje öra. Den mest morgontrötta jag känner. Han som hittar på bus snabbare än Emil. Ungen som kan teckna och måla, bildlärarens pojk. Han som pratar nästan lika mycket när han sover som när han är vaken. Han med de kluriga och finurliga kommentarerna. Han som nästan alltid sjunger. Han som aldrig är klart först, med något. Han som charmar en hel sal med combat-folk. Han som funnits i nio år. Jag kan inte minnas hur livet var före honom.
Grattis Jonathan. Idag blir du nio år.
Jag jobbar på en byskola
Man vet att man jobbar på landet när utsikten från klassrumsfönstret är denna.
Trolla
50 år
Grattis älskade Micke på födelsedagen. Det närmar sig att vi delat halva ditt liv, men ännu är det ett tag kvar!
Besök på lite för nära håll...
Torsdag kväll och klockan är tio. Det är dags att släppa in hästarna. Jag går som vanligt ut och de brukar stå och vänta. Tomt, inte en häst inom synhåll. Jag drar en busvissling och ropar. Ala svarar alltid. Tyst, inte ett ljud. Jag väntar lite, de kommer nog snart.
Det gjorde de inte, inte ett livstecken. Jag visslar många gånger, ropar många gånger. Hör hur det ekar bortöver. Att de hör mig i den fuktiga kvällsluften finns ingen tvekan om men det är tyst.
De har gått genom staketet, jag är rätt säker. Något har i alla fall hänt.
In och hämta telefonen och pannlampan. Micke får order om att hålla sig beredd ifall...Kom om jag ringer.
Det hinner passera många tankar i mörkret i hagen. Jag hittar dem snabbt. De står nere i dungen där vinter- och sommarhage möts. Klarvakna med höjda huvudet, lite oroliga. Det är med snabba steg jag får hålla undan för dem när de går med till stallet över kullen.
Inne i stallet är Ala och Kyllir först in. Ala är märkbart orolig, stressad faktiskt. Det har jag inte sett henne vara nånsin innan. Inte så här...Tar en tugga hö, ut ur boxen, går ett varv i stallet, in i boxen. Vandrar mellan tuggorna. Joar och Zorro är också oroliga, men inte som Ala.
Varg! Så klart! Inga tecken på att de sprungit och inga skador eller sår. Den har nog varit där, kanske jagar något annat genom hagen eller intill den.
Följande morgon går de inte från den delen av hagen som är nära stallet. De som alltid traskar ner till sommarhagen. Jag får lägga ut lite hö, för de stannar på hemmaplan. Det får bli lute frukosthö framöver tror jag. Det är lite magert med bete också.
Eva kikar dagen efter i dagsljus. Inget syns men hästarna vägrar följa med till den nedre hagen.
Jag är övertygad om att de hade närkontakt med varg i torsdags kväll. Vi får väl se om något kadaver börjar lukta framöver, men varg hade de kontakt med. Det är jag säker på!
Jag har haft kontakt med Länsstyrelsen och jag har rätt bra koll på hur jag ska hantera det, men att det var besök på lte för nära håll, det tycker jag nog.
Dörrar
Nu står jag där igen med en gammal dörr. Denna är från Djurgården i Kristinehamn. Min farmor och farfar bodde där. Farfar var snickare. Vem vet?
Nu ska det bli en hängare i hallen. Ska bara få bort färgen och få på lite ny chalkpaint. Lite ruff känsla.
Undra om jag står och skrapar på samma dörr som farfar fixat med? Vem vet?
Combatstrumpor
Det är så korta strumpor heter i vår familj.
-Ta combatstrumpor, shorts och luvtröja!
-Mamma, jag hittar inga combatstrumpor.
Vanliga fraser på morgonen hos oss.
En av alla favoriter
Det finns många bilder, riktigt många. Detta är en av alla favoriter på barnen och den har jag på omslaget av min kalender.
Allt viktigt på samma plats liksom. Älskade, älskade ungar!
Tagen vid Brahehus 2014.
Gamla bekanta
Vi har ju en råget och hennes två fjolårskid som gått hos oss under hela hösten, våren och vintern. I sommar har de inte varit lika frekventa besökare.
I helgen såg vi dem flera gånger igen.
Röra
Just nu är skrivbordet på skolan en enda röra, saker överallt. Planeringar, dator, kalender och läroplan. Där ligger de nya pennorna och sudden till mina elever och färgpennorna till bilden. Där står en halvdrucken kaffekopp och där finns en lapp men massa kom ihåg nedklottrat på.
Man får frågan kan vi ses sen och kika på planen för likabehandling eller ska vi sätta oss en stund och prata om din elev. Kom förbi sen så kikar vi på ditt schema. Ska vi äta lunch ihop?
Man kommer på en idé som kan vara bra att ha i uppstarten och just det, jag skulle ju plasta in de där lapparna också. När skulle vaktmästeren komma nu då?
Målen i biologi för mellanstadiet, hur var det med dem nu igen? Hur ska jag kunna spara bra betygsunderlag?
Det är mycket som ska hinnas och dagarna är få. Huvudet är fullt av tanker och idéer, viktiga saker man måste besluta om. I det tomma, tysta, stökiga klassrummet längtar jag allt efter de som ska fylla det med sina röster, sina viljor, frågor och sitt skratt. De som får mig att le och de som får mig att tänka, fundera, analysera och planera om.
Snart kör vi. Undra vad ni gör just nu, alla mina fina tigerungar. Tigermamman väntar på er, saknar er och kommer ta hand om er.
Så jobbar inte jag
Jag fick en kommentar på inlägget om nya mål och om att rida ut ensam fast det känns lite svajigt.
Jag tycker tvärtom. Jobba på det till det är kul igen. Vad ska jag annars med häst till? Jag gillar ju att rida och när förhållandena om råder gör att det inte är lika kul längre, då får man skapa nya förhållanden.
Problem är till för att lösas, inte undvikas. Sen hatar jag att behöva anpassa mig till saker jag inte gillar. Jag gillar inte att ha tappat ridningen, så då löser man problemet och rider ändå.
Idag ska jag ut en kortis, i regnet!
Det räckte inte
Tisdag träning Cross Tabata
Onsdag träning TRX
Torsdag träning Cross
Fredag och lördag vila
Söndag träning Combat
Det sprack. Fredag eftermiddag och kryp i kroppen. Det var bara att boka in sig och åka iväg på ett pulspass. Full av träningsvärk hjälpte inte,. Kroppen ville ha sin kick....Jag är fast...
Strandvädd
Nya mål
Det blev ganska snabbt lite tråkigt utan mål. Jag behövde nya insåg jag och då får man skapa det.
Jag har ganska länge ogillat att rida ut ensam. Det är av flera skäl. Ala blir lite mer spänd och jag blir feg. Det är roligare med sällskap, speciellt när man är tvungen att rida som jag, skogslunka. Vi ska inte jobba på fattningar, inte på formen i trav eller på att få flyt i sidvärtesövningar. Vi ska skritta på lång tygel, ta någon kort trav, kanske någon kort galopp. Då blir det lätt lite långtråkigt ensam.
Så, nya målet är att rida. Stallkompisen rider inte sin häst alls och jag får låna honom om jag vill. Kanske gör jag det och tar med mig någon ut men i första hand ska jag skritta ut ensam.
Jag tänker att jag ska göra det augusti och september ut till en början. Sen får vi se. Jag tänker att jag ska ta två bestämda dagar, lördag och en dag till. Två gånger i veckan får vara lagom.
Utvärdering av mål.
Den 26 juni satt jag upp några mål för sommaren. De publicerades här några dagar senare. Så här gick det:
1. Träna på, minst tre pass i veckan. Här behövs ingen hjälp.
Japp, alla veckor utom en två har det varit fyra pass, de två veckor jag inte tränade fyra pass körde jag två. Tabata är en ny favorit. Step är också kul men roligast är nog ärndå Combat, eller step, eller kanske Tabata? Hm... Hitmix är också kul och bodymix med... Cross var ju också kul. Idag tänkte jag prova TRX.
2. Skritta igång Ala så smått, två gånger i vekan kan vara rimligt. Jag måste få skor på henne innan. Här behövs hjälp.
Japp, Ala har varit ute och skrittat och rört på sig minst två gånger i veckan. Den veckan det var trettio grader skolkade vi. Hon gillar inte sån värme. Sista veckan hann jag inte heller, då var fokus på byte av vindskivor.
Det är roligare att vara två som rider också, det är lite svårare. Jag saknar en ridkompis... Jättemycket.
3. Andas lite, läsa minst två böcker i sommar. Här kan lite hjälp behövas, jag är bra på att gasa, men sämre på att bromsa.
Jadå, två lästa och en påbörjad. Jenny Colgan måste jag läsa mer av. Ny favorit faktiskt.
Nattens vackra
Den satt på fönstret en morgon. De är bra vackra i sin enkelhet nattfjärilar.
Balans i tillvaron
Det är svårt det där att hitta en bra balans. Jag väger ofta över på lite för mycket, eller så är det just så, att lite för mycket är min balans?
Då är det ofta kanske lite för mycket aktivitet, inte vila... Å andra sidan, vem sätter min ribba? Finns det någon norm? Är den fast eller rörlig?
Nya vindskivor
Nu, äntligen sätter vi nya vindskivor. Det har varit dags ett tag.
Vi är inte klara ännu, men på god väg.
De jobbar och jobbar
Antalet insekter på jorden minskar i en snabb takt. Det finns mycket man kan göra. Man kan göra fina egna insektshotell, odla blommor de gillar. Lavedel, timjan och oregano exempelvis. Sälgen är viktig på våren. Utan pollinerande insekter överlever vi inte. Ta hand om dem,
Vi har ju som bekant bin, eller vi... Micke har. De jobbar på mest hela tiden. Snart är det dags att slunga honungen.
Det är dags nu
Utsikt framåt och en selfie. Det är den tiden nu... Läsglasögon...
Nykokt gädda
Uppskattat, tack Svarteberg hälsar Trolla, Mollan och Bella.
