Marions blogg

Man vet att man är en stallbrud om man har man-snoddar i håret. Biltemas kan varmt rekommenderas, hästbrud ut i hårtopparna.

En riktig vän är någon som kan lägga ett helvete i knät på en och som sen stannar och plockar ihop skärvorna.

Jag lutar mig lite bakåt och andas. Det bär, det går. Jag har klarar detta, jag kan. Jag lutar mig bakåt och andas. Jag är lite darrig, en följd av att det inte funkar så bra att äta och jag är ganska trött, en följd av att det inte går så bra att sova. Jag är tacksam för det nät av vänner, kollegor och släkt jag har runt om mig. En lite paus, andas lite. Det bär, det går, faktiskt, fast på lite darrigare ben och lite tröttare än vanligt. Tack alla fina därute som har brytt sig om. Det betyder mycket.

Det är tur jag har dem, små solstrålar! Hjälpsamma små solstrålar.

Här inne pågår kreativitet. Stör ej!

Jag behöver få känna mig lite fin och fräsch. Fransfärg tänkte jag. Det vill jag. Kan man göra det själv? Jag kollar och helt plötsligt var jag mer vilse där än jag nånsin känt mig...

Ibland händer det saker man inte råder över, men som man ändå måste ta ställning i och hantera. Jävligt jobbiga saker. Jag vet just nu, idag, lite mer om vem jag är, Jag vet att jag är stark, jag vet vad jag klarar och det var mer än jag trodde. Jag vet att jag faktiskt är den där raka, modiga, urstarka jag trodde jag var och lite till. Jag vet att jag fortfarande inte tar någon skit jag inte förtjänar. Jag vet mina gränser och jag är mycket medveten om vad jag tycker och varför.

Jag vet vilka i min omgivning som finns där när jag behöver dem. Jag är lyckligt lottad, för det är många. Jag är idag säkrare på vad jag vill och var jag står, säkrare på vad jag förväntar mig av mina närmaste. Jag har tänkt och tänkt, haft vänner att tänka med som hjälp till att reda i alla tankar. Jag har stått upp för det jag tror på, om och om igen. Jag är glad att jag är den jag är och stolt över den jag formats till och blivit. Jag tror det är så man kan sammanfatta en riktigt god självkänsla och ett starkt självförtroende. Jag är jag, stark, trygg och ärlig.

Vad som egentligen står mellan alla rader är det inte så många som vet, men jag och Micke ska bo isär ett tag. Han mår inte så bra och jag kan inte ta hand om honom. Han har saker han behöver reda ut och rätta till. Jag kommer bo här hemma i Wiviken med barnen. Han kommer bo tillfälligt i Kristinehamn. Vi kommer med all säkerhet träffas och göra saker tillsammans med barnen. Vi kommer med all säkerhet träffas här hemma, men det har varit ett tungt år och jag behöver få andas lite på egen hand. Det kommer bli tomt, det kommer bli tufft och jag hoppas att det kommer bli bra.



Nu är det här, jag andas, blir kvar och andas igen. Häst är verkligen bäst, på många vis.

Jag viker tvätt och ungarna bär upp och lägger i sina lådor. Jonathan ropar på mig och jag går upp.

-Mamma, du måste be nån hälsa till tomten att jag vill inte ha fler tröjor nu, säger han och kämpar med att få igen lådan.

De allra finaste ungarna går i min klass. Har man tur får man nya fotlänkar, halsband, teckningar och häromdagen, ett supersnyggt armband anpassat till mig.

Jesper går i tvåan, han är riktigt duktig i matte. Treans hela bok är snart uträknad och fröken, tillika mamma, kliar sig i huvudet. Vad ska man erbjuda på mattetimmarna? Ett angenämt problem, men det kräver att fröken panerar och tänker till lite.

För några dagar sen stod en flaska ketchup på bordet med 1,25 kg i. Han tittade på flaskan och sa sen att den innehåller ett kilo och en fjärdedel mamma. Så hade han på egen hand knäckt hur decimaltal och bråk hänger ihop...

Jag är trygg, det är jag stolt över. Jag är stark, och då menar jag inte fysiskt. Jag är ärlig, det är jag också stolt över. Jag kan själv, det mesta faktiskt, det är jag glad för. Jag vet vad jag klarar och det är mycket. Jag har lätt säga förlåt om jag gjort fel. Att stå för det man gjort, säga förlåt tror jag hänger ihop med det andra. Är man inte trygg, inte ärlig och vet man inte sina gränser, då tror jag inte man kan säga förlåt. Jag kan det och det är jag också stolt över.



Jag inser när jag letar bild att det finns rätt få bilder på mig. De som finns är med Ala på också. Just denna har Helena Kättström tagit. Den får står för allt detta, det gör den på ett bra sätt. Den visar en sida av mig som är så mycket mig. Hästbruden, hon som rullar tunga balar och inte är rädd för lite skit under naglarna, hon som kan själv. Slår stolp, kör röjsåg, aldrig backar för en häst (inget annat heller för den delen). Detta är jag, take it or leave it! Jag kan, jag är stark! Allt detta är jag till stor del tack vare min mamma och pappa. Tack!

Andas in, andas ut. Ett stillsamt guppande fram genom våren. Djupa andetag, pigga öron, en härlig känsla av vårspritt i hela kroppen. Här trivs jag!

Denna vecka har varit en vecka av fynd.

Först en bäddsoffa till.ungarnas rum gör en femma. Lycka liksom... Micke tittade på mig när den var lastad och betald och så att ni åker vi fort innan hon ångrar sig. Vilket klipp liksom!



Sen igår hoppade jag snabbt in på Lidl och där minsann så sålde de sex stycken hängpelargoner för trettio spänn och vid kassan hittade jag två Himalayasalt-lampor för en hundring. De borde kostat 500.

Kajorna hämtar fällpäls från hästarna och jag har en härlig syn från frukostbordet.Älska livet på landet, här vill jag leva, här vill jag dö.

Ala hade som mest sex kajor på ryggen och det bekom henne inte alls. Det är så smart att när hästar och andra djur fäller päls behövs den till bobyggen hos fåglarna. Det är mycket som är så smart.

När det är tävling är jag vidrig. Jag bara SKA vinna. Läggmatch finns inte. Never ever! Jag har genom åren tacklat in ungar i ribbstolar för att sen göra mål, spelat brännboll på liv och död höggravid. Grinat av förlustfrustration, slagit barn i spel där man borde låtit dem vinna. Nu är det stegräkning... Mot Micke. Han flinar lite när jag studsar upp och vägrar gå kvällskiss med honom. Jag går ensam. Hemsk är jag. Hade jag orkat och hunnit 10 000 steg om dagen hade jag varit glad, men vardagar är det ett att slå Micke och två att komma över 5000 steg som är målet.

Eftersmaken av sålda jultidningar är rätt behaglig. Eldriven är den också.

Man vet att man bor en bit från stan när man måste åka in bara för att tanka...

Det är rätt kul effekter man kan få från vårt vindskydd.

Vi har under en lång tid haft problem med växtvärk hos Jonathan. Vi kan allt nu, värme (han sover med sockar eller med fickvärmare), massage (pappas avdelning), alvedon, iprenkur över 10 dagar. Nu tror jag att vi hittat rätt tack vare en klok barnläkare. Selen, har får en om dagen och det har liksom planat ut. Om det hjälper i längden vet vi inte ännu. Inget jag tycker man ska prova bara så där utan först efter en läkarkontakt, men det har verkligen hjälpt oss just nu.

Gärdesgård, jo jag tackar jag. Byggd med eget virke, jo jag tackar jag. Nu ska det "bara" byggas också...