Mer än 20 år

Det skiljer mer än 20 år på dem, Froste och Joar. Ändå leker de på ett härligt vis. Alla små fjordungar skulle ha en egen Joar.


Nu är gränsen nådd

Gränsen för väntar alltså. Den drar jag numera vid plus fem.




En helt vanlig bildlektion

Bildlektion med klass 4-5. Uppgiften var att måla en känsla, en bild, någonting man upplevde efter att ha lyssnat på I bergakungens sal - Greig. Allt skulle ske under total tystnad och de fick bara använda blyerts och en väl vald färgpenna.

När det är som tystast, koncentrationen är total bryts allt av ett gallskrik. Något äckligt kryper fram på undersidan av ett bänklock. Upp och ner, sakta kryper en vinbergssnäcka fram, men inte hela vägen för glipan mellan lock och bänk är för smal.... Bänken tillhör en av mina elever i år 2, en liten stjärna som ÄÄÄÄÄÄLSKAR djur...

Det blev inte tyst igen efter det kan jag säga. Snäckan, den släppte jag ut.


God morgon

Det var en trött prinsessa som mötte mig nu på morgonen. Det händer ytterst sällan och med såna tillfällen får man vara snabb, därav bildkvaliteten.




Lördag

Jag fick med mig Malin på svamptur och vi tog med kamerorna. Här är skogen i macro.


Om tio år...

Jag vräkte,styckat skulle skriva ett inlägg och fantisera ihop hur livet skulle kunna se ut om tio år.


Jag började att skriva hur många år vi är och när jag skulle skriva fortsättningen så gick det inte. Totalstopp, fantasikramp och det gick inte.

Kanske är just att man aldrig vet vad livet serverar en av de bra saker jag lärt mig på sistone. Det finns för mycket som ligger utanför vad jag kan påverka så det liksom gick inte. 



Trött på två vis

Det är liksom obalans om man är trött i huvudet men inte kroppen. Omvänt är bättre, trött i kroppen men pigg i huvudet. 


Fredag är badhusdag, då är man rätt mör i huvudet efter en full vecka och efter många hundra meter i bassängen så blir det balans. 


Must have...

Det finns flera saker jag måste ha i mitt liv, och nu snackar jag prylar. Så klart finns människor och fyrbenta pälsklingar jag inte kan leva utan, men nu listar jag prylarna!

1. Min kalender, står det inte där så finns det inte. Huvudet räcker inte till.

2. Hårsnoddarna, utsläppt hår funkar inte. Bak i en tofs med det alltid.

3. Sängen, jag sover och sover och sover, sen sover jag lite till och ändå är jag trött.

Bilden, det kommer från Pixabay, bra plats där man får hämta bilder helt lagligt!


Men vänta nu... Jag glömde VANTARNA! Hur kunde jag glömma VANTARNA! 


Drömmer mig tillbaka

Den där sommardagen med pappa, Saffran och ungarna på sjön när vi klev iland på Krako. Det är sånt man överlever på klockan halv sju en regnig torsdag morgon i oktober.


En perfekt söndag

Först sova lite längre, sen en lång frukost, kaffe, knäckemacka och ett glas av någon lite extra god juice.

Sen en slappstund på sängen, spela lite på telefonen eller läsa lite. Därefter en promenad med hunden i raskt tempo.

En fika på förmiddagen, något lite lätt med gott till lunch. 

En ridtur på eftermiddagen, gärna med sällskap. 

Sen, när Micke och ungarna sticker på karate så fixar jag gärna lite inne. Förbereder middag, läser lite, tänder en brasa, kanske ritar lite.

Gärna en film på kvällen, lite prattid med Micke och sen brukar det kännas som om dagen varit bra.

En slappdag men sådant man vill göra helt enkelt.


En sån dag

Jag gillar inte när det inte funkar, när man inte kan gå iväg till skolan utan blir hemma hela dagen. När man hamnar i soffan, slöklickandes mellan kanalerna. Det har varit några nu. Jag vill inte ha det så, jag vill orka mer.

Ser du något mönster frågar många. Näe, jag vet bara att när det blåster så är jag skruttig.


Tandlossning

Nu raser det tänder titt som tätt. Tandfen blir fattig!


Man borde göra det oftare

Idag kommer mamma, pappa, brorsan, Cissi och deras son Filip hit. Vi ska äta smörgåstårta och fika. Man borde göra sånt oftare. Lite informellt bara så där. Spontant, träffas lite oftare.


Jag tror jag ska göra det lite oftare.



Mystiskt

På mitt skrivbord på skolan låg igår en present. Från vem? Jag har inte en aning. Inte från nån jag frågat i alla fall. Vem det än var, tack.


Bästa, finaste presenten

Jag har en ny tavla i köket. En jättefin, varm och en personlig. De finns där, penseldragen av de jag älskar mest.


Tack! 


Röda gula gröna löv

Röda gula gröna löv,

om varandra, överallt.

Röda gula gröna löv,

flera hundra, kanske tusenfalt.

Röda gula gröna löv,

virvlar vilt i vinden.

Röda gula gröna löv,

det biter kallt i kinden.

Röda gula gröna löv,

om varandra, överallt.

Röda gula gröna löv,

flera hundra, kanske tusenfalt.


Hjälpsam kille

Saffran hjälper till att fixa tennisbollar till skolan. Dubbel lycka, glad hund, glada ungar!


Det är där man hittar det

När mycket är oklart, så är det här mer hemma än någonsin. 
 
 

En egen Maria

Människan är en märklig varelse. Man tycker sig kunna en del saker, vara bra på det och trygg i det och sen när allt ställs på sin spets så var det kanske inte så... Det man såg som så rätt var det eller så var det inte det. 
 
Det sköna då är ändå att man när det bränner till har en Maria att luta sig emot. En Maria som står där trygg, lyssnar in, tänker med mig, vänder och vrider på saker, försöker se hela bilden, inte bara det jag ser. En Maria som kan säga stopp när det behövs, se ser tydligare och ärligare än jag kan och som kan bolla med mig på ett sätt som gör att man ser fler vinklar, ser fler dimensioner, ser vad som är min bit att ta ansvar för och vad som inte är min bit.
 
Utan henne hade jag inte varit där jag är idag, inte varit den jag är idag. Alla borde ha en Maria, både för sin egen skull och för andra man har runt omkring, för deras skull också.
 
Vi kan prata om så mycket, om oss, om andra, om jobb, om hästar, om människor och livet. Jag tror att det genom åren inte finns något vi inte pratat om. Hon känner mig inifrån och ut, hon respekerar mig för den jag är och jag henne. Vi är båda måna om att utvecklas tillsammans, att på ett ärligt sätt prata om svåra saker mellan oss och svåra saker vi möter med andra. 
 
Sist vi pratade kom vi gemensamt till att vi både arbetar för att vidareutveckla det vi har, gemensamt. Vi möts alltid i att vi vill förstå, vill hjälpa till och vill finnas till och vår vänskap blir nog lite djupare, lite starkare och lite tydligare för varje gång vi pratat så där. 
 
Alla borde ha en Maria. 
 
 

Danmark på bordet

Vi stannade ju till på en strand innan vi åkte på färjan. Där plockade vi snäckor och andades havsluft och jag kände mig mest som om jag kommit hem. 


De snäckorna har vi nu på bordet, en skön start att sitta där i halvmörkret, lite grusig och minnas känslan.



RSS 2.0