För stolt eller för osäker?
Visst saknar jag henne. Visst är jag fattigare. Kanske borde jag skicka en rad, skriva hej, hur mår du. Då riskerar man också att bli utkastad igen. Man chansar också på en nystart på det man hade ihop.
Jag funderar väl lite till... En del saker är svårare än andra.
Bakläxa
Jag skrev under en vecka upp allt jag åt och lämnade till Susanne som räknade ut att Jo, det är för lite protein.
Nu blir det tonfisk på frukostmackan och två ägg till kvällsmat de dagar jag tränar.
Att starta en ledig dag
Först frukost och sen promenad. Ibland med någon eller båda barnen, i bland med Micke men ofta själv med Kasper. Jag gillar alla varianter, men mest av allt gillar jag promenaden.
För mycket...
Jag har svårt med lagom. Speciellt när det är något jag gillar.
Vad är lagom då? Det där är svårt. Är 10 000 steg om dagen lagom?
Är en avokado om dagen lagom och i förhållande till vad? Vad ska man mäta det mot?
Är hård träning fyra dagar i veckan lagom? Om man tränar med olika syfte och på olika vis? Om man tränar på samma vis?
Vad är lagom med julklappar?
Hur vet man när man tänkt och analyserat klart?
Jag vet inte, det är lite klurigt det där med lagom. Dessutom varierar det ju...
Saffran och Robin
Jag skulle hitta bilder på mig och Micke till en tavla. Det finns inte så många såna, men jag hittade mycket annat. Här är Saffran och Robin. Bilden är tagen i maj 2010.
Tankar från ett klassrumsfönster
Jag måste boka simtest...
Vad var det till lunch nu igen?
Var är xx tro? Hen har inte kommeit ännu.
NO sedan, just det. Hållbar utveckling. Undra om vi hinner se filmen...
Hur var det med xx nu igen, hen skulle åka buss hem va?
Måste komma ihåg att ge feedback på texterna.
Utvecklingssamtal, hur sa vi nu... Digitala möten och de skulle planera och hålla dem själva med vår störning.
Lönnen är verkligen fin nu. Borde göra någon bikduppgift knuten till hösten.
Whiteboard i all ära
Tydliga tecken på att jag är lärare.
1. Jag ser stavfel utan att ens leta efter dem.
2. Jag dricker kallt kaffe utan att blinka.
3. Jag kan ha tre samtal på en gång (alla kan inte vänta på sin tur).
4. Jag har whiteboard-mårken på lillfingrets knoge efter att ha skrivit på tavlan.
5. Jag gläds oerhört över andras framgångar.
6. Jag har en komplex relation till kopieringsapparater.
7. Blåmärken på låren i bänkhöjd är vanligt förekommande.
På riktigt?
Jag har träningsvärk så jag inte vet riktigt hur jag ska kunna jobba idag. Jag kan knappt röra mig. Herregud, vilken vidrig och härlig känsla och värre lär den bli...
Så många i år
Jag tror att det kanske varit ekorrarnas år i år eller kanske inte alls deras år... Många påkörda är det i alla fall. Jättesynd, för de är så fina tycker jag.
Jesper, jag och Ala hittade en som jag flyttade på i helgen.
Det doftar jul på toa
Vi har vindruvor på altanen. I år blev det inte superskörd, men en hel del. Problemet är att alla mognar samtidigt och även om de är så goda så hinner vi inte äta upp alla.
I fjol gjorde vi vin på en del. I år gör jag glögg. Vi får väl se hur den blir. Just nu står den för jäsning på i ett hörn i badrummet och det luktar jättegott. 
Bilder från igår
Det märks att hon inte är dressyrriden på länge, Det blev lite vingligt och formen var inte alls stabil, men hon gjorde det jag bad om och försäkte.
Underlaget var inte toppen och i ärlighetens namn var nog piloten ite ringrostig också, men mitt i allt det lite vingliga och ovana försöker hon alltid. Hon vill så grna göra rätt. Älskade häst! Jag kan inte låta bli att undra var vi hade varit om det inte hade kommit en pålagring mellan...
Tack Malin för att du stod bakom kameran.
Jag och Ala
Malin Levein tog bilden och just idag ska vi ut och ta nya.
Back on track!
Jag fattar inte hur människor kan inte vilja jobba. Jag klättrar på väggarna, jobbar hemifrån med allt jag kan och bara vill och längtar tillbaka.
Nu, idag! Nu ska jag jobba! Hurra! Älskade lilla skola.
Bilden tog brorsan, den ska vara på vår likabahandlingsplan.
Inga hajker nu...
Det börjar bli höst och lite kyligare och lite regnigare. Hon tar inga hajker längre utan trivs bäst i sängen eller soffan.
Speciellt om det regnar.
Att ha tråkigt är bra för kreativiteten
Att vara hemma och vara sjuk måste vara det tråkigaste jag vet. Jag är förkyld, hostar en del och snorar. Jag orkar inte heller som jag brukar.. Då får man inte jobba som det är nu. Jag har tråkigt även om orken inte är på topp!
Det sägs att det är bra för kreativiteten att ha tråkigt och nog är det så. En ingefärashot har jag tillverkat, Blev stark som tusan så nu jäklar...
Vill du ha receptet finns det på mitt Instagramkonto "vegetarisk_middag"
Sen hade jag mer tråkigt och då blev det en skogstur och en krans.
Vad ska jag göra idag då? Jobba lite, fast hemifrån. Gå några långsamma med Kasper. Hänga med Jesper, som också snorar, och Micke.
Kvällskiss
Kasper får sin sista kvällskiss innan den sista av oss kryper i säng. Häromkvällen var det min tur och himlen var magisk..
Höst och vinter har sina fördelar.
Micke tog bilden
Piggare idag, tänkte jag...
Morgonpromanad i lite lugnt tempo tänkte jag. Är ju inte helt frisk ännu, även om jag är piggare.
Ibland blir det inte som man tänkte, kroppen la i handbromsen och jag fick vika av hemåt mycket tidigare än jag tänkte.
Att göra en tavla
Ja inte finns det många bilder på oss tillsammans... Jag ska göra en tavla men det är inte plättlätt.
Hittade en bild som säger rätt mycket. Han får haka på liksom när det krävs att man är flera och det gör han. Tavlan? Ja vi får väl se om jag får till den.
Ala och Froste på bilden när Ala gjorde bruksprov efter många om och men. Det vart liksom tredje gången gillt.
Tavlan? Ja, så här långt har jag kommit. Sitter du på en fin bild av oss tillsammans skicka gärna den. Antar att det delvis är mitt fel, jag står ju bakom oftast kameran.
Sommaren 1974
Jag är inte så bra på att vara sjuk. Jag fixade lite här hemma och kom på att jag behövde en canvas och började leta bilder.
Jag hittade den här. Jag och pappa i gula Ockelbon, antagligen på väg ut på sjön. Antagligen 1974. Jag är nog ungefär 3 år.
Inte i mål...
Jamen torsdag kväll var väl bra nära ändå? Krya på mig liksom...
Man lever i sin egen verklighet
Jaha, där gick jag och funderade på ämnesintegrering, på historiska upptäckter och hur man kan få in fler ämnen och bedömningspunkter. Tänk hur det är, vad färgad man är av sin vardag. Kasper funderade nog inte då mycket, han var nog mest nöjd och glad.
Jag funderar alltid på något. Det kan kännas som bådexen frihet och ett fängelse att alltid ha någon fundering. Ganska sällan som ett fängelse, men det händer.
Jag kan rätt ofta fundera på vad människorna man har runt sig funderar på. De man möter i bilarna på vägen hem. De som är samtidigt i affären som jag är. De som står i någon kö...
Sommar och vinter i ett
Mollie fäller och det syns var den nya svarta pälsen kommit och var den gamla solblekta, mahognybruna sommarpälsen ännu inte släppt.
Fel...
Jag vill ha chokladen i ringdelen av kakan jag...
Stereotypa roller
Jag klipper gräs och Micke rensar rabatter. Bra fördelning.
Måndag imorgon
Att vakna typ halv åtta av sig själv känns bättre än att vakna klockan sex av alarmet.
Livskvalitet
Att suga ut det bästa ur livet kan vara att ta en tur i skogen med bästa sällskapet och knappt märka att det regnar.
Omtanke på jobbet
Torsdag och köttsoppa eller pannkaka till lunch. Äter man pedagogiskt får man hålla tillgodo med det som finns och det är ofta bra mat. Har man speciella önskemål krävs läkarintyg. Köttsoppa går ju bort och pannkaka funkar inte för mig,, blir som en degklump i magen och sen mår man illa.
Bästa, bästa Emanuel som är vår kock hade gjort en egen ost- och broccolisoppa. Det är omtanke det och dessutom var det helt galet god. Jag tog om, det brukar jag inte göra.
Tack! <3
Djungelgurka
Ny bekantskap i växthuset. Djungelgurka, smakar som en blandning mellan gurka och sockerärtor. Jag gillar den.
En sak om man ska odla den kan vara att först så kommer blad och blad och blad, sen kommer fruktämnen i massor och sen tiillsist kommer de små gurkorna. Väl värda att vänta på, men jag gav upp några gånger inna det kom mogna frukter,
Osams
Ibland blir det inte som jag vill. Mina fötter protesterar.
Fotlederna är det som bråkar närmare bestämt. De är stela och ömma. Jag kan värma ur det, alltså det släpper om jag rör mig.
Det är positivt. Jag får väl värma upp ordentligt. Låta dem få ett ord med. Jag tror inte att vila skulle hjälpa heller. Eftersom det släpper efter ett tag så kör jag på. Punkt!
Duktig häst, duktig ryttare
Jag är en feg ryttare. Blir Ala spänd blir jag det och spiralen är igång.
I helgen red vi ut i skogen. Jag på Ala,. Monica på Zorro. Vi har mycket vilt. Älg, rådjur, lo och varg. Helt plötsligt stelnade båda hästarna till och gjorde ansatser att vända om och dra. Jag gjorde vad jag gjort tidigare på turen när hon fegade, eller rättare sagt var klok och försiktig. Det är ju det de är, rädda om sig. Jag klappade lite på halsen och sa att hon var duktig och att vi klarar det tillsammans.
Jag undrar vem av oss som var stoltast på hemvägen? Jag som satte mig ner och trodde på henne eller hon som övervann flera läskiga saker på ett toppenvis. Himla nöjda båda två.
