Inte en, utan två!
Det kommer ta ett tag innan det känns rätt med två framtänder...
Jävla våg!
Jag har under en ganska lång tid bytt ut massa mat mot grönsaker. Just det har inte varit någon större uppoffring. Jag gillar grönsaker, mer än mat kanske. Jag har i snart ett år rört mer på mig än jag gjort innan. Simmat två eller tre gånger i veckan under höst,vår och vinter, långt. Gått, nu under sommaren är det inte många dagar då jag gått mindre än 10 000 steg. Många av dagarna har jag dessutom gått ganska mycket längre. Men vågen då, den där jävla vågen den visar faan inte något mindre precis.
Fast, vänder man på det är jag inte svagare som man kanske borde bli med min växtvärk. Jag är nog ungefär lika stark. Inte i händerna, men i resten av kroppen. Jag kan ha brallor jag tidigare inte riktigt kunnat ha. Fast, det suger att det inte syns på vågen.
Att ha en farbror i hagen
Farbror Joar är bra tycker Froste, Han delar både hö och kan klia så där skönt. Jag tycker också farbror Joar är bra.
Trevlig tradition
Vi har två år i rad nu åkt ned till Rudskoga lite efter säsongen och plockat jordgubbar. 15 liter att göra sylt och saft av. Vi gjorde samma i år och jag tyckte nog de var lite extra goda. Det är tur de inte väger ut människor från självplocken. Kunde blivit dyrt.
Att vara rädd
Jonathan är så rädd för ormar denna sommar. Förra sommaren var det björnar. Han har sett ormar överallt, både där de finns och där de inte finns. Häromdagen var det i ett hål i marken. Han kom springande hem med panik i blivken. "Det är en orm därnere och det har ett JÄTTESTORT öga".
Pappa kom till undsättning och det var ingen orm.
På god väg
Nu är vi verkligen på god väg mot de där fyra siffrorna efter Alas namn som jag så gärna vill ha. Froste har gått bredvid mamma, fastknuten och det var inga problem. Nu är planen att göra samma sak en eller några gånger till och sen sätta på kälken. Sen är vi liksom klara, förutom att öva, öva, öva förstås.
Jag har en ny idol.
Thea Klingenberg, min nya idol. Kanhända det är gammalt, men det är så bra och så rätt. Hon listade vilka som inte ska vara på stranden. Jag tycker för övrigt att det gäller alla andra platser också. Krogen, affären, nöjesfältet, djurparken, you name it! Är du en skitstövel, då kan du stanna hemma!
Här är Theas lista på människor som inte har rätt att vara på stranden. Kopierad från Expressen, men så bra att jag måste dela den.
Håll dig bort från stranden om du:
• Är en skitstövel. Om du är en skitstövel så är saken ganska enkel: gå inte till stranden överhuvudtaget, någonsin.
• Lätt blir stött av andra människor. De kommer att vara på stranden, de kommer att gå, ligga, sitta på samma strand som du. De kommer att prata och kanske till och med ha trevligt. Om du inte gillar andra människor: stanna hemma.
• Tycker att människor med kroppar är äckliga. Människor har kroppar, och de tar med sina kroppar till stranden. Om du är av den typen som tycker att det är jobbigt att folk har kroppar, så är stranden inte platsen för dig.
• Tycker att de som har en annorlunda kropp än du är fula. Om du får en sur min och blir illamående av att se någon med valkar, stora rumpor, smala ben, stomipåse på magen, hår under armarna, kryckor, rynkor eller hudfärg i en annan nyans än du, då ska du på inga villkor gå till stranden. Det är faktiskt det dummaste du kan göra. Håll dig långt i från stranden
• Har lätt att säga till folk som du inte gillar, att du inte gillar dem. Om du är den typen som känner dig tvungen att komma med skitkommentarer, himla med ögonen, håna, hata eller generellt sprida dåliga vibbar, så är du helt enkelt malplacerad på en strand. Ta med dig den dåliga attityden, gå hem och stanna där tills du har någonting trevligt att säga.
• Hatar barn. Många stränder besöks av barn, om du hatar dem intensivt, så kan det i det åtminstone vara bra att googla lite, så att du inte blir en skitstövel under din stranddag. Man kan hitta platser är barn inte kastar sand och trampar på handdukar, men det kräver kanske att du gör lite efterforskning. Det enklaste är kanske att jobba lite på det hat som du bär på, men om du struntar i det så kan jag varmt rekommendera att sticka till en mindre barnvänlig plats. Dessa platser passar för mindre barnvänliga människor.
• Om du är typen som kan falla för frestelsen att ta bilder av främmande människor för att fatshame:a, bodyshame:a eller slutshame:a dem på nätet, så bör du hålla dig undan stränder. Där kan frestelsen vara stor, och vips har du begått ett lagbrott och förstört någons liv. Jag vill starkt råda dig att bli hemma.
• Ogillar sand, sol och vatten. Om du inte gillar en eller flera av dessa tre komponenter, så borde du aldrig sätta din fot på en strand.
• Kastar skräp omkring dig. Om du är en sån som älskar känslan av att göra en svinstia av engångsgrillar, ölburkar, fimpar, pappershanddukar och plastpåsar, eller om du på något sätt misslyckas med att kontrollera dig själv när det gäller nedskräpning, så är det trevligt om du stannar hemma och så långt undan stränder som det går.
• Får lust att sexuellt trakassera människor som du ser på stranden. Om du är av typen som plötsligt får för dig att att det är okej att vara slemmig, påstridig och osmaklig när du ser människor i badkläder, så ska du inte komma på tanken att gå till stranden. Det är det dummaste du kan göra faktiskt. Håll dig hemma tills du vet skillnaden mellan artighet och trakasserier.
Ibland undrar jag
Mina ungar längtar efter sånt som inte finns här. Möjligheten att åka skateboard, att åka kickbike. Det tar tid och är lite svårare när man ska sälja jultidningar. Man kan inte gå till så många kompisar utan det kräver att man planerar, det är inte "bara" liksom.
Det är ju jag som lever min dröm, det röda huset på landet, nära en sjö och med stall på gården. Det var vad jag drömde om när jag var liten och jag var dödligt avundsjuk på mina kusiner som bodde som jag gör nu. Inte så långt härifrån faktiskt. Ibland känns det lite som stackars mina barn... Ibland känns det mer som vilka lyckliga ungar jag har. De vet var kantarellerna finns och hur de ser ut. Vi kan plocka blåbär bakom huset och hallon ett stenkast hemifrån. Vi kan gå och bada på sommaren.
Jag har faktiskt just i denna fråga funderat klart, det har jag inte alltid. Barn är lyckliga när de har föräldrar som bryr sig om och älskar dem, som gör allt de kan för dem, tar med dem på äventyr, spelar spel med dem, pratar med dem, ser dem och lyssnar på dem. Sånt kan man göra oavsett plats. sen, när de är stora nog att välja som plats att bo på själva, då återstår väl att se var de tar vägen. Det känns avlägset och bra. Jag vill ha dem hos mig alltid.
Säkerhetssnöre
För några veckor sen var vi på sjön. På hemvägen så hade vi "lagt på en rem" och ungarna hade duktigt tagit av solhattarna. De blåser liksom av i dryga 20 knop. Jonathan spanade in stugan, skulle göra sig beredd att kliva i land, hukade sig ner under ruffen och tog på hatten som i ungefär samma ögonblick blåste i sjön.
Vi fick vända och fiska upp den, men det var på håret. Stråhattar från HM sjunker efter en stund i vattnet.
Sista tillfället på sjön fixade mormor en fiffig lösning.
Saft på rallarros
15 riktigt stora och kraftiga rallarrosblommor (knipsa av hela blom-toppen) eller ca 30 st mindre läggs i en hink eller stor kastrull
1,5 kg socker + 50 gram citronsyra + 1-2 ekologiska citroner tillsätts på blommorna.
Häll 2 liter varmt vatten på det hela och rör om tills sockret lösts upp. Det behöver inte vara hett vatten, det går även bra med kallt vatten men då måste man röra länge.
Låt stå svalt i 4-6 dygn, rör varje dag i blandningen.
Sila av och häll upp på väl rengjorda flaskor. Jag konserverar mina i ugn (80-90 grader i minst 15 minuter) för att hålla i rumstemperatur. Men man kan också förvara saften fryst. Annars håller saften ca 2-3 veckor i kylskåp.
Smaken är lite rabarberlik, eller som röda vinbär med en skvätt ros, sägs det. Jag tycker det stä,,er ganska bra, men rossmaken känner jag inte och jag tror att häften av citronsyran had räckt.
Överallt och ingenstans
Det här blir sommaren vi gör allt tror jag. Igår åkte vi till kalkbrottet utanför Örebro i Lanna. Där kan man bada i turkost, klart vatten och vill man så kan man hoppa från klipporna ovanför. En riktigt häftig plats med riktigt kallt vatten. Egentligen inte så barnvänligt eftersom det blir djupt snabbt och stranden var liten. Tur de är vana badare. <br><br>
En bra dag med en ovanlig närkontakt
Sommarstugan är ett paradis för sig. Få platser kan mäta sig med den. Den har liksom vuxit sig in i själen och hjärtat sedan man var en liten plutta och sprang barfota på de svarta klipporna. Jag har nog ingen annan plats som är så förknippad med så många minnen som den.
Vi var där igår. Jag, ungarna och Saffran. Det blev en dag med mycket innehåll.
Nere vid sjön var på förmiddagen precis när vi kom ut två snokar. Nyttig träning för Jonathan som byggt upp en bild av att ormar är VÄRLDSFARLIGA. Idag gick det riktigt bra att kika på dem från bryggan.
Sen, bara sådär kom en liten mink fram och hälsade på. Den kom nära inpå och var en liten unge på äventyr skulle jag tro. Underbart söt var den och efter sig när den smet iväg lämnade den små, söta, blöta spår på stenarna. De är inte helt vänliga djur och de förstör en hel del, men denna var ljuvlig.
Resten av dagen bjöd på lite sommarstugehäng med allt vad det innebär.
Det blev en tur på sjön och kaptensrollen delade jag lite på. Det är kul och svårt att köra båt. Bäst kan jag beskriva det med lite sladdrigt, lite långsam styrning och ovant, men kul.
Avsluningen blev såklart ett bad.
Ala vill ätas i fred
När mamma Ala vill äta i fred i boxen får Froste en egen hink med lite betfor och luzern. Inte för han behöver det utan mer för att mamma Ala ska få äta sin mat i fred, hon behöver den. Han hinner inte äta upp allt, långt därifrån men han vill gärna stå där med nosen i sin hink. Fast, det har funnits ett problem, benen är långa och halsen är kort. Nu är det löst!
Vems är vems?
Vi har gjort pizza hemma och då kan man ju välja precis vad man vill på.
Kan du gissa vems som är vems?
1. Tomatsås, ost och rökt kyckling
2. Tomatsås, ost, rökt kyckling och chilioliver
3. Tomatsås, ost, rökt kyckling, soltorkade tomater, lök och salami
4. Tomatsås, ost, rökt kyckling, chilioliver, lök och jalapeno.
En liten, liten tjej
Jag har varit och träffat en liten islandstös. Två veckor och hur näpen som helst. Froste ter sig som en gigant, fast han egentligen är liten.
Det blev en bra dag
Lördag, Micke på vift och jag packade hunden, ungarna och en väska i bilen och drog till stugan. Där packade vi på flytvästar och åkte för att se starten i Poker Run. Snabba båtar med mycket muskler i. Muller och glitter i vattnet. Vi gungade på en stund innan de kom mullrade förbi två gånger. Sen gungade vi hem och tillbringade eftermiddagen på Svarteberg. Det blev en jättebra dag!
Det var kö genom Hjärmarsundet och himla många båtar ute. Härligt.
Här finns också en kort filmsnutt från starten. Det var ganska mycket gammal sjö som rullade in och det var ganska guppigt. Filmen är därför inte så stadig. I allt motljus såg jag heller inte vad jag filmade. Håll tillgodo, det var så här det gungade med oss. Jag gillar gung.
https://youtu.be/epVqjJJ0s9E
Sen väl hemma så ritade Jonathan en teckning inspirerad av dagen.
Det blir en bra dag...
Startar dagen med frukost ute. Sen drar vi till stugan, himlen är blå och det kommer bli en tur på sjön. Det blir en bra dag.
Lite stolt
Sen flera veckor tillbaka går jag. Räknar steg och går. Minst 10 000 steg varje dag och det funkar. Jag är rätt nöjd med mig själv faktiskt.
Att köra
Just att köra Ala för kälke är förenat med många olika tankar.
1. Jag går i min morfars fotspår. Han körde med all säkerhets häst med timmer i de här skogarna och nu gör jag det. Sluta cirkeln liksom. Undra om han kan se mig? Undra vad han skulle tänka då? Jag har själv kört in min häst, undra om han körde in sin Dante? Det är en blandning av stolthet och vemod. Jag önskar så att han kunde se detta.
2. Det är med en viss oro för hennes bakkota. Jag kan inte se någon hälta, men jag vet att det finns en förvärvad skada där. Hon trivs i selen, kliver på så där lugnt och tryggt som hon förväntas. Tänk om det bara inte hade hänt, tänk om hon bara hade varit hel.
3. Nu är det tredje gånger vi ger oss på ett försök. Ska det bli denna gång? Första gången blev hon halt, just av denna bakkota. Vrickade högst troligt till sig i hagen och det bara några dagar innan. Bara att ringa och stryka oss från det ridprov jag hade tränat inför att visa. I fjol, då hade vi med hennes skada i vetskap planerat in, tränat för och anmält oss till ett kört prov. Då fick hon några veckor innan bukhinneinflammation. Hon var riktigt dålig och där på natten visste jag inte om jag skulle ha någon häst kvar på morgonen och att det som fanns som ett litet frö skulle finnas kvar vågade man ju aldrig hoppas på. Nu är det där lilla fröet en fin hingstunge som går där vid hennes sida när vi drar runt på kälken.
Hoppas, hoppas att vi kommer iväg i år. jag vill så gärna ha de där viktiga siffrorna bakom hennes namn.
Avslöjad!
Yrke: Allkonstnär
Lärare är människor som typ kan nästan allt. De kan lära barn läsa och skriva och räkna. De plåstrar om skråmor och tröstar. De kan lite om mycket, man liksom lär sig saker hela tiden. Det finns dock en sak jag aldrig lär mig. Min hjärna är inte skapt att tänka så. Schemaläggning. Lägga ett bara utifrån sig själv går bra, men när det kommer in byten med andra lärare, olika timplaner, rastvaktscheman och att man måste anpassa sig. Flytta en position här och det ger effekter över allt. Jag kan det inte, jag tycker det är skitsvårt. Då är det jäkligt skönt att lägga schema med någon annan. Någon som kan tänka utifrån olika perspektiv på samma gång, för det är just det jag inte kan.
Mariebergsskogen
Traditionsenligt. Väl värt ett besök för här finns något för alla tror jag. Vi åkte i söndags med mormor och morfar. Trevligt!
Saffran var med. han är en lätt hund att ta med sig. Han kikade lite på djuren och sen läste han av alla dofter och när vi kom hem sov han gott. Mycket för en "bonnhunn" att ta in.
Gissa!
Vi har någonting som bökar runt på vår gamla gödelstack. Vi vet inte riktigt vad det är, men snart vet vi. Kameran är uppsatt och jag är nyfiken.
Bättre än inget
Frukost är inget Jonathan gillar. Vi tjatar och tjatar och han vill inte ha.
Nu har vi hittat lösningen.
Kanske är en Nutellamacka bättre än inget, jag vet inte men nu får han i sig något i alla fall.
Åland i bilder
Det var lite som att komma hem, jag trivdes på Åland. Kanske för att det, i alla fall runt Eckerö, var så likt Gotland. Gotland är lite min plats i hjärtat. Eckerö hade gott om små fiskelägen, härliga runda klippor och blåeld i vägkanterna. Det luktade Gotland också, saltvatten och släke. Det var som en blandning av Vänerns öar och Gotland.
Vi var också till Bomarsund fästning och Katslehoms slott. Där hittade ungarna en smed som höll på att på gammalt is tillverka en fårsax och de fick prova att hamra varmt järn, uppskattat av två som drömmer om att bli smeder som vuxna.
I vinsten fanns också ett besök på Mariebad. Där var vattenrutschen lätt det som ungarna gillade mest. Ett badhus där bubblor annars var det som fans typ överallt. Det bubblade och bubblade i stora bassänger och små. Ute och inne.
Sista dagen tillbringade vi på Eckerö och vid en lekplats i Mariehamn.
Att förklara ord.
Vad är strävt, frågade Jonathan.
Hur förklarar man det med ord? Vi tog pappas stubb till hjälp. När det bromsar när man stryker på det. Fast det föregicks av en del annat prat innan vi kom fram till det. Som sandpapper...
Åland dag 2
Igår var en bra dag
Att kunna ta.det lilla lugna, följa en plan men avvika från den om man hittar något spännande. Det är skönt. Det är då vi gjort.
Vi startade tidigt som skam och åt frukost i bilen. Åkte färjan från Grisslehamn till Eckerö. Nöjda ungar. Nöjd mamma. Jag är en människa som trivs vid vatten så att stå och hänga vid relingen kan jag höra hur mängd som helst.
Väl framme på Åland styrde vi mot Bomarsund där det finns spår efter en gammal fästning som måste varit enorm. Vi picnicade, badade fötterna i havet, klättrade i fästningen som vi sen läste att man inte fick innan vi åkte vidare till Kastelholm slott som vi gick runt men inte in i. Här fanns en smed som tillverkade en fårsax och ungarna fick hämta lite järn. Uppskattat av två som drömmer om ett yrke som smed.
På vägen mot Mariehamn stannade vi till vid ett utkikstorn och Micke och ungarna klättrade upp.
Väl i Mariehamn hittade vi en pizzeria att käka på och det gjorde vi med blixt och dunder. Snabbt övergående så som det brukar vara på en ö men nog mullrade det rätt bra ett tag.
I skrivande stund är det mörkt på rummet. Jesper spelar platta, Jonathan sover och Micke vaknade just. Snart frukost och en ny dag på en ö jag redan tycker mycket om.
Mot Åland
Jag kan välja mig vid det där med att vinna resor. Nu åker vi mot Åland. Eva passar hus och hästar. Saffran är på Svarteberg.
Små barn
Barn och föl är inte så olika. Gå och lägga sig är liksom inte så populärt. Froste vill inte in i boxen med mamma, det finns ju tusen mer spännande saker att upptäcka i stallet.
Som en minnesbank, sa Jesper på hemägen
Vi har varit i stugan idag, en helt underbar dag. Bästaste pappa avslutade med att ta med mig och ungarna ut på sjön, ut till "mina" öar. Alvön, Svinön, Långön och Krako. De klipporna jag sprang barfota på när jag var liten sprang nu mina ungar barfota på. Jag mindes skrevorna, jag mindes hur man färdades på sjön utanför farlederna, siktmärken och våra vägar. Jag mindes klipporna och jag tror de mindes mig.
Tack pappa för en underbar dag.
Vi gjorde såklart andra saker också.
Tre virvlar i pannan och hingst
Jag undrar om det inte varit så alla gånger, Ljulius är jag lite osäker på om det var två eller tre virvlar...Ljass har nog bara en... Hingst har det i alla fall varit alla gångerna.
Här är de i alla fall i ordning.
Ljulius född: 2004 E: Dalar 154 U: Ljossa 2593. Han är tragiskt nog en stjärna på himlen.
Ljass född: 2006 E: Temperament 227 U: Ljossa 2594. Ljass bor i Norrland och verkar som gårdshäst på ett litet ekologiskt jordbruk.
Atle född 2014 E: Arkad Frö 280 U: Ala Kry Atle bor utanför Uppsala och rids och körs av sig ägare Maggan.
Froste född: 2017 e: Fjelltor 303 U: Ala Kry Han bor här och det känns som det får förbli så.
