Det krävs så lite…
Söndag kväll och lederna i fötter, knän och handlederna stökar.
Jag har inte ätit fel. Inte ett gram animaliskt protein bortsett från ägg och mejeriprodukter. Det straffar sig direkt! En skiva kyckling på knäckemackan och jag känner av det.
Nä, just i kväll är det nog jobbet i hagen. Vi drog om staketet lite för att få en torrare ingång till lunchen. Jag grävde diken så vattnet kunde rinna undan. Antagligen just det, men med min kropp vet man aldrig.
Skit samma, idag är det en ny dag. Nu kör vi!
Bli varm
Nu fryser jag hela tiden. Varm blir jag bara om jag duschar riktigt varmt eller tränar hårt. Frystiden är här! Nu är det frysa fram till maj men undantag för få stunder på dygnet.
Rörd fröken
När en av ungarna i klassen har med en present och prickar rätt. Lite uppskattning från nån och det betyder så mycket.
Idag tar vi lov, jag och mina 15. Välbehövligt! Om en vecka ses vi igen. Jag ska krama, trösta, bli lite arg på, hjälpa, stötta, förebygga, peppa, plåstra om, reda ut, förklara och vara varm och trygg.
Godmorgon kära grannar
När Jonathan tänder sin taklampa på morgonen så blir det en upplyst fyrkant på gräsmattan.
Det var visst mer än i sitt sovrum han tände.
Jag hatar lera!
Det är halt!
Det är kladdigt!
Det är blött!
Det är kallt!
Det suger fast stövlarna och jag hatar det!
Igår satt stövlarna så hårt att jag fick kliva ur dem för att komma loss och fodra barfota. I helgen ska vi byta plats på lunchhagen. Platsen var bra tills regnen kom.
Jag hatar lera!
Den tiden är kommen
Jag fryser! Inifrån och ut, från morgon till kväll.
Fy!
Säger aldrig nej till…
Om nån hemma undrar om vi ska tända en brasa, då säger jag aldrig nej.
Mina kids!
Onsdag! Trött…
Stallet är klart! Alla tre boxarna mockade och hjälp av världens bästa kids!
Maten på g. Hjälp av världens bästa kids!
Dammsugen nedervåning. Hjälp av världens bästa kids!
Bordet dukat och grönsaker till maten klart! Hjälp av världens bästa kids!
Jag är så glad att just de två är mina!
En månad senare
Covid, andra gången! Fyra doser i ryggsäcken.
En månad senare hostar jag fortfarande ordentligt, rösten är inte fullt tillbaks, jag är snorig.
Jag tycker det räcker nu jag!
Jag tror det är varg
Tidigt, upp och ut med hästarna men på väg till stallet hör jag nåt ljud. Långt bort, som ett rop.
Stannar upp och lyssnar, jo ta mig fasen. Jag tror jag hörde varg. Lite utdraget, klagande, vemodigt ylande.
Bortåt Mörkviken. Helt säker kan man ju inte var, det kan ha varit en hund men tiden på dygnet gör att jag tror på varg….
Kul igen!
Efter många år av en känsla av ensamhet och saknad i stallet är det kul igen.
Jag har inte haft nån kompis att rida med. Nu har jag det. Häst är kul!
Lite som att hitta hem igen. Det är ju så här det ska vara. Kul!
Det kallas medmänsklighet
Lite omtanke kostar inte så mycket, tar inte så mycket tid men är så värdefullt.
Jag tror jag är rätt bra på det. Ändå tänker jag varje gång att sånt här borde jag göra oftare.
Tack ni som hakade på!
Cirkeln är sluten
Det var på Karlstad Universitet jag skaffade mig min lärarutbildning.
Det var till Karlstad Universitet jag tog mina 15 elever igår.
Det kändes som om cirkeln slöts.
På jobbet
Det stod en påse där på mitt skrivbord. Alla hade fått en varsin.
Emanuel, killen i matsalen, hade delat ut lite godis. Bara sådär, en vanlig onsdag. Så gulligt!
Helgfrukost
Alltid hungrig på morgonen och helgfrukost är bästa sorten frukost. Allra bäst om man äter den ute, men den säsongen är förbi.
Sist blev det äggröra med gräslök, knäckemacka med räkost och paprika, juice, ingefärashot och kaffe.
Lite d-vitamin, magnesium på det så är vi i hamn.
En resa utan like
Det kan ha varit 26 december 2018 jag gjorde mitt första pass på Fabriken.
Combat och träningsvärken efteråt var inte att leka med och jag minns att jag hade noll koll och timmen kändes jävligt lång.
Numera är Combat ett lätt pass. Kul men noll koll, det står nog till viss del kvar. Jädrar vad fel jag gör och vad det hör till.
Jag har plattare mage än på länge, mår så mycket bättre. Energin är på topp och jag är stark.
När jag skulle bli polis för längesedan minns jag att bänkpress med bara stången var astungt. Idag är stången lätt och jag får plocka på vikt direkt.
Vilken resa! Ångrar inte ett ögonblick. Så mycket skratt och så mycket svett! Jag har inte älskar alla stunder men de allra flesta har varit sjukt roliga.
Minns mer än väl den för jäkla höger/vänster- låten i uppvärmningen!
Minns blå M&M och hur man inte bör äta dem under passet.
Minns hur assultbiken gav, och till viss del ger, blodsmak och illamående.
Vet hur svett kan svida enormt i ögonen.
Minns hur han sa: Kolla din handske och känslan när hans svett-avtryck satt där. Träff!
Vet mer än väl glädjen i step!
Minns juldagen med ett Cross-pass. Fem burpees varannan minut och 100 kalorier och cykel, rodd och skiier. Hua!
Minns känslan när man hamnar på golvet efter ett Cross-pass. Helt slut!
Vet mer än väl känslan av att inte ha tränat på ett tag.
Vet hur det känns när man äntligen sätter en teknik.
Nu fattar jag inte hur jag kunde leva utan det! Vilken resa det varit och är. Jag vill aldrig att den ska sluta. Jag mår så mycket bättre av detta än jag kunde föreställa mig.
Tiger
Han har en skön inställning till livet. Av alla karaktärer i Disney är nog han min favorit.
Självsäker skuttar han fram genom livet. Han är pigg och glad. Kanske är vi inte då olika?
Just nu snoras och hostas det en del men nog är allt livet lite Woohoo ändå?
Möte med kungen
Tidigt på väg till jobbet och då var han där. Majestätisk och vacker.
Nej tack
Det må finnas fina, krispiga, soliga dagar men jag vet vad som kommer.
Mörker, lera, regn, blåst, kyla.
Nej tack. Jag är inte sugen på det.
I tunga perioder
Alla har dem, tunga perioder. Händelser som river upp ens inte eller en period som bara lägger en tung, mörk filt över axlarna.
Min kommer snart, november! Då blir allt lite som att alltid gå med leriga stövlar. Tungt. Tråkigt.
Man behöver ett sätt att hantera dem. En känd bildlärare skrev nyligen några rader om psykisk ohälsa och möjlighet att uttrycka kreativitet och känslor i bilder. Om minskad undervisning i bild.
Jag insåg när jag läste det att mitt målande och ritande ofta kommer i lite tyngre perioder. Kanske är det ett andningshål, kanske är det ett sätt att visa och få syn på känslan?
Oavsett, vi måste värna om bilderna, skapandet och kreativiteten. När vi tappar det, tappar vi ett språk.
Barnvakt
Joar är barnvakt när jag rider. Tryggt står Kjalar kvar med honom. Det känns toppen.
-on som i hallon
Suffixet -on kan kopplas ihop med bär. Smultr-on, hall-on, nyp-on och så vidare. Troligtvis är det en plural-ändelse, men det är jag inte säker på.
Mari-on… Lite coolt. Hade aldrig tänkt på det på det viset.
Moppe- unge
Ett steg närmare körkort på automatväxlad moped. Uppkörningen klar!
Grattis Jesper!
Jag följde äventyret på distans!
Vad vill du ändra?
Vi pratade om att allt smakar skit på jobbet i veckan. En kollega sa att då kan du ju sluta med det där du vill sluta äta.
Jag tänkte till. Vad vill jag sluta äta? Vad behöver jag sluta äta?
Jag kom fram till att jag är nöjd som jag har det. Jag äter godis, snacks och fikar. Det tänker jag fortsätta med.
Jag äter glass och dricker Pepsi och kaffe. Nocco då och då. Det tänker jag fortsätta med.
Jag äter det jag vill, mår bra och trivs med mig själv. Undra om jag är i mål nu?
Passad
Nu är papperna klara för Kjalars pass. Chippad är han också.
Postade och sedan lösa ut. Sen är det klart!
Om han var duktig, såklart! En stjärna!
51
Rätt nöjd med livet. Har hittat vad jag tycker är en bra balans i kost, träning och vila.
Skönt säker på mig själv, vem jag är, vad jag tycker och vad jag vill. Backar inte längre för obekväma saker. Trygg!
Får jag önska mig en enda sak så vore det fler timmar per dygn. Jag vill hinna mer!
Om 28 dagar
Vad vill du ändra?
Det är förvisso inte 1 oktober, men antingen plussar du några dagar så det stämmer eller så tänker du som jag, troligtvis sker förändringar inte på dagen, utan mer ungefär.
Historien om en grimma
1986 föddes en liten fjordhäst. Ljossa. Hon korsade min väg 1992.
-Rider du till henne för försäljning, frågade ägaren.
-Tja, tänkte jag. Varför inte.
-Kör fort så står hon stilla, sa de när vi lastar henne.
Redan där kände jag nä, jag gör som jag vill.
Hon blev kvar hos mig till senvintern 2008. Då fick hon tarmvred och när hon galopperade ut på de evigt gröna ängarna stod jag kvar med tårarna rinnande.
Till henne köpte jag en sadel. Stübben allround, det var det man skulle ha. Jag köpte ett träns, svart med rött foder och en matchande lädergrimma.
Nu har jag en annan häst som fyller grimman och ibland tränset. Träns har jag numera för många. Jag gillar alla. Sadeln är en dressyr, Santa Cruz st Arthur de Luxe. Låter dyrare än det är men jag trivs i den.
Grimman, den gillar jag och den använder jag ännu när vi ska ut och åka. Fort körde jag inte då, och inte nu.
Lunchgrind
Min fiffilurige lillebror har fixat en lunchgrind med timer. Nu sitter den uppe och klar att användas.
Det var slitsamt att sätta upp den. Även om livet börjar återvända till det normala är orken inte helt tillbaks. Smaken är skev och jag hostar. Då slog jag dessutom inte en enda stolp.
Att stå upp för…
Få saker får mig så arg och besviken som när människor väljer att se åt ett annat håll för det är bekvämare så.
Att våga möta det man inte gillar behöver fler göra. Ingripa när något känns fel. Säga ifrån!
Stoppa huvudet i sanden har jag säkert gjort flera gånger, men nu gör jag det inte längre. Det må vara obekvämt, men för mig är att göra ingenting är obekvämare!
