Marions blogg

Jag är skitnöjd! 

Mitt element, det bara är så.

Stod bakom kameran igår, Halloweenbilder var det beställt. Jag är på! Läskiga bilder skulle det vara. Svårt var det, men det blev ganska bra ändå. 

Sliten lärare startar lovet på två Alvedon, en vitamin, en Silicea, kaffe, macka och ett glas Cola. Bomull i huvudet och trötta kroppen, öm hals och snorig nos. Fast ärligt, det finns så många som har det så mycket värre. Detta är okej faktiskt. 

Ungefär då tar jag lov. Ett välförtjänt, inarbetat lov. Ska man se till känslan är en vecka för kort, men det blir nog bra ändå i slutändan. 

Hur trött kan man vara egentligen?

Jag är faktiskt rätt trött på tacos. Vi åt det ganska ofta ett tag och jag har inte hämtat mig. Vi äter det med gott ióm tillbehör, ungarna gillar det. Kom med ditt bästa tips för att få det att bli lite extra gott. Jag har lagt till soltorkade tomater, avokado och ostdipp, men jag når inte hela vägen ändå...

Här skapas listan till tomten, helt på egen hand.

Ibland så tar man sig bara tid till det där man gillar.

Froste är till salu. Det blir så för jag vill inte ha en hingst eller valack. Nu ska jag bara hitta rätt människa till honom. 

Jag fick ägg och äpplen från grannen i utbyte mot lite halm. Oj vilket bra byte för oj vilka goda äpplen. Saftiga, krispiga. Ett äpple om dagen va? Det blir det, minst.

Det skiljer mer än 20 år på dem, Froste och Joar. Ändå leker de på ett härligt vis. Alla små fjordungar skulle ha en egen Joar.

Gränsen för väntar alltså. Den drar jag numera vid plus fem.

Bildlektion med klass 4-5. Uppgiften var att måla en känsla, en bild, någonting man upplevde efter att ha lyssnat på I bergakungens sal - Greig. Allt skulle ske under total tystnad och de fick bara använda blyerts och en väl vald färgpenna.

När det är som tystast, koncentrationen är total bryts allt av ett gallskrik. Något äckligt kryper fram på undersidan av ett bänklock. Upp och ner, sakta kryper en vinbergssnäcka fram, men inte hela vägen för glipan mellan lock och bänk är för smal.... Bänken tillhör en av mina elever i år 2, en liten stjärna som ÄÄÄÄÄÄLSKAR djur...

Det blev inte tyst igen efter det kan jag säga. Snäckan, den släppte jag ut.

Det var en trött prinsessa som mötte mig nu på morgonen. Det händer ytterst sällan och med såna tillfällen får man vara snabb, därav bildkvaliteten.

Jag fick med mig Malin på svamptur och vi tog med kamerorna. Här är skogen i macro.

Jag vräkte,styckat skulle skriva ett inlägg och fantisera ihop hur livet skulle kunna se ut om tio år.

Det är liksom obalans om man är trött i huvudet men inte kroppen. Omvänt är bättre, trött i kroppen men pigg i huvudet. 

Det finns flera saker jag måste ha i mitt liv, och nu snackar jag prylar. Så klart finns människor och fyrbenta pälsklingar jag inte kan leva utan, men nu listar jag prylarna!

1. Min kalender, står det inte där så finns det inte. Huvudet räcker inte till.

2. Hårsnoddarna, utsläppt hår funkar inte. Bak i en tofs med det alltid.

3. Sängen, jag sover och sover och sover, sen sover jag lite till och ändå är jag trött.

Bilden, det kommer från Pixabay, bra plats där man får hämta bilder helt lagligt!

Den där sommardagen med pappa, Saffran och ungarna på sjön när vi klev iland på Krako. Det är sånt man överlever på klockan halv sju en regnig torsdag morgon i oktober.

Först sova lite längre, sen en lång frukost, kaffe, knäckemacka och ett glas av någon lite extra god juice.

Sen en slappstund på sängen, spela lite på telefonen eller läsa lite. Därefter en promenad med hunden i raskt tempo.

En fika på förmiddagen, något lite lätt med gott till lunch. 

En ridtur på eftermiddagen, gärna med sällskap. 

Sen, när Micke och ungarna sticker på karate så fixar jag gärna lite inne. Förbereder middag, läser lite, tänder en brasa, kanske ritar lite.

Gärna en film på kvällen, lite prattid med Micke och sen brukar det kännas som om dagen varit bra.

En slappdag men sådant man vill göra helt enkelt.

Jag gillar inte när det inte funkar, när man inte kan gå iväg till skolan utan blir hemma hela dagen. När man hamnar i soffan, slöklickandes mellan kanalerna. Det har varit några nu. Jag vill inte ha det så, jag vill orka mer.

Ser du något mönster frågar många. Näe, jag vet bara att när det blåster så är jag skruttig.

Nu raser det tänder titt som tätt. Tandfen blir fattig!

Idag kommer mamma, pappa, brorsan, Cissi och deras son Filip hit. Vi ska äta smörgåstårta och fika. Man borde göra sånt oftare. Lite informellt bara så där. Spontant, träffas lite oftare.

På mitt skrivbord på skolan låg igår en present. Från vem? Jag har inte en aning. Inte från nån jag frågat i alla fall. Vem det än var, tack.

Jag har en ny tavla i köket. En jättefin, varm och en personlig. De finns där, penseldragen av de jag älskar mest.

Röda gula gröna löv,

om varandra, överallt.

Röda gula gröna löv,

flera hundra, kanske tusenfalt.

Röda gula gröna löv,

virvlar vilt i vinden.

Röda gula gröna löv,

det biter kallt i kinden.

Röda gula gröna löv,

om varandra, överallt.

Röda gula gröna löv,

flera hundra, kanske tusenfalt.

Saffran hjälper till att fixa tennisbollar till skolan. Dubbel lycka, glad hund, glada ungar!