Marions blogg

I helgen hade vi släktkalas för Jesoer och med det avstånd vi bör hålla ryms vi inte inomhus. Femton grader. Jag fick offra mig.

För övrigt trivs jag inte alls i långbyxor. De är svåra att få på igen efter shorts-säsongen. Idag blir det shorts. 

 

Jesper, klokare än de flesta. 

Jesper med en förmåga att att tänka utanför boxen och lösa saker jag inte är i närheten av.

Jesper med en stor empati och medkänsla.

Jesper som.är ansvarsfull och förståndig, jämt. 

Jesper idag blir du tretton och jag kan inte minnas hur jag levt ett liv utan dig. Jag älskar dig till månen och tillbaka. 

Vi väntade några dagar men sen fick det bli en ny. 

Välkommen Arthur. En blå liten kille med flikiga fenor. Crowntail kallas det. 

Känslan när någon förstår är oslagbar. Häromdagen hände det. 

För att se utveckling måste man se var man varit...

Marklyft 40 kg, nu 85 kg

axelpress 20 kg, nu 35 kg

frivändning  20 kg, nu 35 kg

hantelsnatch 7 eller 8 kg, nu 10 eller 12,5 kg

pullups massor av band nuett orange och ett svart ibland ett rosa också beroende på antal

lyfta bollar 15 eller 20 kg nu 20, ibland 25 kg

Supernajs sällskap, skritt och trav, skönt väder, bästa hästen. Det här gör vi om och om igen. 

Ärligt så vill jag nog skjuta den jäveln.

1. Lära mig stå på händer.

2. Klara av några TTB i rad. Alltså Toes To Bar. Man hänger i en stång och ska få upp tårna till den. Magövning.

3. Öka uthålligheten i löpningen. Det är inte ett prioriterat mål, men ett mål. I dagsläget tar löpning emot. Det vore skönt om uthålligheten kunde bli lite bättre. 

4. Öka vikterna. Max jag provat nu är marklyft 85 kg, axelpress 35 kg, frivändning  35 kg, hantelsnatch 12,5 kg, pullups ett orange och ett svart band, lyfta bollar 25 kg.

Tänk att det finns saker man inte känner att man längtat efter...

 

I går tog jag en spontan barbackatur och det kändes som att hitta hem. Det är ju här jag hör hemma. Det var vingligt och svajjigt med helt underbart! Älskade häst!

 

 

Jag är verkligen inte mycket för piller och tabletter. Jag tar knappat en Alvedon om jag kanske egentligen borde... Idag fick bli ett undantag. Fy vilken träningsvärk jag har...

 

Numera däremot äter jag lite kosttillskott. Jag fick för inte så länge sedan magnesiumbrist. Inte helt ovanligt bland de som tränar och svettas mycket. Man fyller ju liksom oftast bara på med vatten och det man svettas ut innehåller ju betydligt mer än bara vatten.

 

Det yttrade sig i obehagliga krypningar i kroppen, mest bwnen.. Man kunde helt enkelt inte vara stilla. Myror i brallan de luxe. Det var Susanne som kopplade ihop känsla med orsak. 

 

Nu äter jag minst en kapsel om dagen och de dagar jag tränar två eller tre. Jag petar i mig vitamin B12 också. Bra när man inte äter kött. Efter ett riktigt svettigt pass fyller jag på med vätskeersättning. Tips från en bekant på gymmet det med. 

 

Ser ut lite som tillbaka på ruta ett, när morgonen var full av smärtstillande, antiinflammatoriskt, kortison, kalk och cellgifter. Jag är bara så galet glad att jag inte behöver det mer. Jag tror nästan jag är frisk från min växtvärk numera.

 

Jonathan som lever livet i full fart. 

Jonathan med en ständig glimt och en charm som golvar de flesta.

Jonathan med en stor empati och medkänsla.

Jonathan en av de modigaste jag känner.

Jonathan idag blir du tio. Jag älskar dig oändligt, nu och alltid. 

Det som var träning igår är uppvärmning imorgon. Ett pass Combat som gav hemsk träningsvärk och för man var helt död efter är numera mest kul och svettigt. Ingen träningsvärk och efteråt är det bara skönt. 

Vattenstånd är ju något skiftande och i Alkvettern skiftar det. Lite olika mycket men det rör sig hela tiden, mer eller mindre vatten.

 

Dessa bilder är tagna på samma plats fast en i augusti 2020 och en i december 2019. Ganska otroligt egentligen och vi människor har bara att vackert anpassa oss.

 

 

Att få starta en dag på altanen under paviljongen är ett privilegium. Att få sitta där, andas in den svala, fuktiga morgonluften. Känna hur solen strålar kämpar för att komma över trädtopparna så här i sensommaren, lyssna till tystnaden, dricka kaffet långsamt. Fundera över vad dagen ska komma att innehålla alldeles ensam.

 

Det blir nog några promenader till standen. Spåren inne som skvallrar att vi varit mycket ute behöver städas bort. Kasper sa få en lång morgonpromanad strax. Ala ska få min tid. Jag tror jag vill måla naglarna i regnbågsfärger. Stora och små funderingar blandas. Allt i en enda skön röra.

 

Undra om jag uppskattar den här typen av morgon som allra mest just nu, när den inte längre är självklar...

 

 

Han berättar att det är en fyllning som läcker. 

Morfar hävdar att det är en packning...

Fredag efter, första jobbveckan. Rätt trött när man kommer hem. Lärare mjukstsrtar inte precis....

 

Kom innanför dörren och mötte Micke som varit ledig. Frågan kom direkt. 

 

-Ska vi åka till Baggerud och bada?

 

Svaret var så nära nej som det kunde bli men ja.. okej då. Gocart på vägen dit som det var tänkt hoppade vi.

 

Så här med facit i hand kunde han inte kommit med ett bättre förslag. det var precis, exakt vad jag behövde. 

Ljumma vindar, klippor, skönt i vattnet och sol, sol, sol. 

 

 

 

 

 

Jag har tappat några nära vänner på sistone och påbörjat en del nya vänskaper som jag kommit olika långt med. En del är i början av vad jag hoppas blir långt, hållbart och nära. Någon på god väg att bli en av de närmaste. Någon är numera ganska nära. 

 

Det där med vänner är inte helt enkelt. Att som vuxen byta vänner är svårt tycker jag. Man mister någon man tycker om, trivs med men av olika anledningar kommer i från. Jag saknar ofta de jag "tappat" en ganska lång period efteråt. Tänker på dem, undrar hur de har det, saknar förtroliga djupa samtal. Saknar skratten, det man delat och hur telefonen inte visar "rätt" namn när det ringer. Saknar att inte kunna ringa eller saknar att behöva välja bort att ringa.

 

Glappet mellan gamla, självklara vänskaper och nya som inte blivit så riktigt ännu och kanske inte heller blir så är stort och gapar mörkt och lite ensamt mot mig. Man är inte alltid så stor fast man är vuxen och trygg i grunden.

 

Det är väl bara att ta nya tag antar jag och till alla nya, jag är otroligt glad att ni finns där och jag hoppas på att vi tillsammans kan bygga något varmt, förtroligt med många skratt. Jag är glad att ni klivit in i mitt liv.

Till de gamla jag lämnat eller som valt att lämna, jag saknar er men förstår varför det blev om det blev. 

 

 

 

Bild från Pixabay

Bara 36 saker om mig. Jag hittade den på Facebook. Kanske roligare att fylla i än att läsa, jag vet inte. 😉

1. Gillar du blå ost? - nja, i mat men inte ensamt

2. Cola eller Pepsi - Pepsi Max

3. Har du en pistol? - Luftpistol i garaget

4. Whiskey, tequila eller vodka? Inget, dricker inte sprit

5. Hot Dogs eller ostburgare? - vegetarian

6. Favoritmat? - varierar. Just nu Jamie Olivers morot-och grynsallad

7. Vad dricker du på morgonen? - Kaffe och juice

8. Kan du göra 100 armhävningar? Ja, men inte i sträck, men under ett träningspass.

9. Sommar, vinter, vår eller höst? Sommar och vår

10. Har du glasögon? - ibland

11. Fobier? Inga längre

12. Favoritdag i veckan? - gillar alla dagar, fast på olika vis

13. Tror du på spöken? - Kanske...

14. Regn eller snö? - snö

15. Piercingar? - Nej, inte ens hål i öronen

16. Pommes frites eller lökringar? - lökringar

17. Kommer 6 vänner att göra detta? - Nä, jag har inte utmanat dem

18. Barn - två egna, två vuxna bonusbarn och en massa skolbarn

19. Favoritfärg? - varierar, blå och rosa oftast

20. Favoritmusik? - varierar. Är periodare. Just nu Amanda Jensen och Miss Li

21. Kan du vissla? - ja, busvissla och vanligt

22. Var föddes du? - Kristinehamn

23. Har ni bröder/systrar? - en lillebror

24. Har du någonsin blivit arresterad? - nej

25. Operationer? - ja

26. Religiös? - nej

27. Dusch eller bad? -  dusch

28. Chansning? - Chansar sällan, gillar konttoll

29. Är du en god vän? Nästan jämt, solen har också fläckar

30. Brutna ben? - Ja, två. Nyckelben och litet i foten

31. Hur många tv finns det i ditt hus?  Tre, tror jag... 

32. Värsta smärtan? När jag slet sönder ledbandet i knät, slår allt annat med råge

33. Gillar du att dansa? - Om musiken är rätt

34. Lever dina föräldrar fortfarande?  - Ja, båda två.

35. Gillar du camping? - Nej, verkligen inte min grej

36. Är du konstig? - vet inte, beror ju på... 

Det gröna är matplatsen. Här äter och dricker hon. Den har hon inte valt själv.

Det röda är toan. Här staplas högarna snyggt och prydligt. Toan är självvald.

Det blå är sovrum. Här finns alltid spår av att hon legat ned. Sovplatsen är självvald.

Ordning på den hästen. 

Ännu sover de ute med undantag för någon enstaka natt. Sen blir det till att städa ettan en gång om dagen. 

Det är svårt det där med att ge någon annan råd. Jag har tänkt en del på det på sistone..

 

En vän fick nyligen ditt djur illa skadat av en olycka och valde efter inrådan från veterinär att ta bort det. Ett svårt med klokt beslut. Ändå kommer de, kommentarerna om hur man kan göra. "Jag vet en som.... " "Kan man inte..."

 

Jag behövde själv råd i en klurig fråga rätt nyligen och ringde en vän. Hon gav inte ett enda råd, hon bara bollade tillbaks. Hon ställde frågor istället, så som: "Hur vill du ha det?",  "Vad hade du tyckt om det?" och "Vänd på det, hur känns det nu?" Det är nog kanske mer det som behövs om man klurar på något. Inte få höra vad man borde göra utan mer få hälp att tänka ut sin plan själv, men hjälp av frågor. Klok som en bok som sagt. Jag är glad att hon finns i mitt liv.

 

Om man känner någon som tagit eller behöver ta ett svårt beslut, det enda man egentligen kan och bör göra är stötta och kanske fråga lite. Hur mycket man än pratat, hur väl man än känner varandra så är det helt omöjligt att förstå allt som ligger bakom det svåra beslutet. 

 

Så länge personen inte frågar om råd, gör man nog klokast i att bara lyssna faktiskt. Frågar personen i fråga om råd, då kanske man ska fråga snarare än råda... Om man kan, för det är nog svårare.

 

 

 

 

 

Egentligen gillar jag klippor bättre, men detta funkar riktigt bra. Antagligen för att det inte är någon sandstrand. Det gillar jag inte så mycket. 

Jag visste att nu blir det tufft. Tryckte på 30 kg på stången och tänkte "nu jävlar". 

Det gick nästan... När illamåendet kom, den lite yra känslan och lite flimmer för ögonen fick jag slå av lite på tempot. 

När ens partner är både starkare och snabbare blir det jobbigt, riktigt jobbigt. När man pressar på lite vikt blir det också jobbigt. 

Jag gillar att köra i par med honom också. Inte under tiden, men efteråt. Och jodå, jag hamnade på golvet och flämtade den här gången med.

Gunnel (min rektor) säger att jag alltid går och drar upp byxorna. Det är nog så, det som tidigare höll på dem finns inte kvar... . En liten vick på rumpan, sen är de uppe igen.

 

Foto: Malin Levein

Vedboden är klar och vi hade god hjälp av kidsen. De är rätt bra de där två. 

 

Jesper hantlangade och skruvade, Jonathan målade.