Marions blogg

Jag var nog inte så gammal när jag började skriva "en golden retrievervalp" på önskelistorna till min farmor. Till mamma och pappa var det ingen idé att skriva det, det visste jag. Jag växte upp med farmor och farfars hund, Sita. En släthårig foxterier, snäll som tusan.

När jag blev lite äldre så började jag låna en hund att gå promenader med. En äldre goldenherre. Castor hette han, en riktig gentleman.

Jag hade nog inte bott hemifrån värst länge när jag åkte och köpte en egen hund. En bordercolliemix, Sebastian. Han fanns med mig från han var valp tills jag fick ta bort honom. Jag minns fortfarande hur min pappa reagerade och det var inte med glädje. Annat blev det efter ett tag, de där två kom allt rätt bra överrens. Jag och Sebastian startade tillsammans min resa inom Svenska brukshundklubben. Tillsammans med honom tävlade jag lydnad.

Jag insåg dock efter några år att jag ville ha en hund med mer driv i och träffade vid några tillfällen tollartiken Eliza på klubben. Det visade sig att hennes ägare var lite sugna på att starta uppfödning och lite på skoj, lite på allvar "tingande" jag en hanvalp från henne första kull. Det blev "Lusaskens Kusin Vitamin", till vardags Robin. Tillsammans tränade och tävlade vi spår, lydnad och apportering. jag ställde honom några få gånger och han fick tre raka cert. Apporteringen var väl det vi sysslade minst med, jag gillar liksom inte döda fåglar.... En hund med driv i hade jag önskat och tro mig, det fick jag. En arbetsnarkoman utan dess like, det fanns ingen ände på det och vi klättrade lite högre än jag nått med Sebastian.Lydnadsklass tre och uppflyttade till högre klass i spår. Under tiden jag hade Robin så träffade jag också tollartiken "Grynet" som var en mer balanserad hund. Det visade sig att hon var en tik som Robins uppfödare hade avelsrätt på. Inte helt obesläktad med Robin. Jag gjorde som sist, på skoj och på allvar tingande en hanvalp. Det blev Saffran. Saffran är ganska olik Robin, en mycket mer balanserad hund. han har en av- och på-knapp. Han lever också ett annat liv än Robin gjorde. Han är liksom gårdshund och nöjd med det. Det finns annat med i bilden nu, barn, man, häst... man hinner inte med att tävla hund också. Jag är nog också ganska klar med det i mitt liv. Jag vill ha en hund med en god vardagslydnad som funkar som familjehund. Det har jag.

Resan mot nästa hund har smygstartat. Vad vill vi ha för hund? Är det en tollare igen eller ska man prova något annat? Där är vi ännu, inget är bestämt. Vad det blir, det får vi se.

Åh vad det är kul. Jag gillar verkligen arbete på töm. Man ser så tydligt vad som händer, kan ge så direkt beröm. Det är liksom lite tydligare än ridning. Kul med häst som man kan få till på hemmaplan med barnen lekandes ute. Sånt är bra!

Lite kul var det också att låna Evas Joar som ibland kan ha lite åsikter och som man liksom fick göra grunden med. Ala är ju betydligt mer tömkörd. En tillbakablick liksom.

Det här det är min ponny det. Bus i blicken och piggelin. Snäll blick, fast med lite glitter. En pigg fråga, vad ska vi göra nu? Jesper tog bilden och om man kan visa en hästs insida på utsidan, då är detta ganska nära.

Ved är sånt där bra man spar på om man bor på landet. Vi är lite rika just nu. I andra mått mätt är vi rätt fattiga... det skulle passa bra om någon tappade en miljon i huvudet just nu.

Åh så kul det var! Att fota alltså, det var det som var jobbet. Hamra järn gjorde Malin.

Det är det sista som går nu, i sommarhagen finns en del kvar och än så länge får de gå kvar. Det är en mild och rätt skön höst, inte så blött heller ännu. jag gillar läget, hon gillar läget.

Hunden lyser i eftermiddagsljuset.

Mars, Venus och Jupiter håller mig just nu sällskap på morgonpromenaden. Skönt, för det är både mörkt och kallt när hunden ska ha sin morgonpromme. De syns knappt, men de är där, lite ovan där morgonen skrämmer undan natten.

Igår led jag alla helvetes kval man kan tror jag. I söndags upptäckte jag att Saffran hade något lite grått konstigt, lite buktigt på ena hornhinnan. Han har haft en lätt, säkert knappt synlig, öroninflammation som vi behandlat och det första jag ser som tecken på öronen är just lite rinniga ögon. Jag hann tänka att han inte alls haft någon öroninflammation utan hela tiden haft en ögonskada, att han skulle komma hem med ett öga och det andra ögonlocket i hopsytt och ögat amputerat. Han stod med ena tassen i slakthuset. Jäkla jag som bara tror och inte kollar upp. Skäll skulle jag säkert få och skäms på mig! Befogat skäll! Så kändes det, klump i magen... Mindes hur hans öroninflammation var första gången... Skäms på mig! Då fick jag skäll, fast jag i själva verket inte alls sett någon öroninflammation förrän det var för sent.

Bästa bergväggen, mamma och pappa, tog hunden till veterinär och jag gick av och an här hemma. Tror ni det blev några matteböcker rättade? Sen ringde de, jodå, en skada på hornhinnan och penicillindroppar i tio dagar sen återbesök. Phu... Jag kanske inte är så hemsk ändå? För den skadan var inte gammal. Jag har visst lite koll ändå. Lite, nästa gång gör jag som idag, åker direkt in! Typ som jag brukar.

Jag gillar blå, det är nog min favoritfärg. Allra bäst den här typen av blå.

Vi tömkörde pållarna i helgen jag och Eva. Eva fick ta Ala som kan så tog jag Joar. Jesper satte jag kameran i händerna på och ta mig tusan, den ungen går nog i mammas fotsteg. Jag gillar bilden, härlig oskärpa och bara guld. Det fanns fler som var bra, riktigt bra faktiskt.

Börjar med hästutsläpp och morgonpromme. När jag kommer in brukar frukosten vara dukad. Sen packar vi för bad och åker mot badhuset. Vanligtvis är Micke med, men just idag fick han ta en extrakörning till Arlanda så vi tog med mormor. Fika fick mormor och morfar bjuda på då Camilla hade annat för sig. Bästa sorten annat också kan jag lova. Bild glömde jag att ta här.
Väl hemma bytta jag gardiner i vardagsrummet och köket. Stryka är inte min grej. Efter det kom Eva och vi hade tänkt tömkörning. farbror Joar hade lite åsikter så vi bytte häst. jag tror Eva tyckte att det var skönt med en van häst och jag gillade att prova en mindre erfaren med lite åsikter. Jesper tog den här bilden. mamma pojke den grabben.

Vad resten av kvällen erbjuder blir nog lite lugnare, en dusch, en kall öl och lite mat. Micke, tja... han dyker nog inte upp än på ett par timmar.

Motljus gör rött till svartvitt.

Hon är hemma. Sover hos oss om natten, nära. Jag njuter. Älskade lilla katt.

Lycka är en Patrik så man får åka grävmaskin.

Min första häst. Hon lärde mig massor, stod ut med alla misstag man som ung hästägare gör. Gav två fina föl. Hon lever inte längre, annat än i mitt hjärta.

Det är smart att fläta svansen på hösten, mindre lera i den då. Jag har äntligen lärt mig göra en inbakad fläta och tagel att träna på har vi. Tro mig... Det både räcker och blir över.

Roliga mat kan man säga. VROOOOM-pasta från Coop. Ekologisk dessutom. Tack mormor, strykande åtgång.

Bara svenskt kött, mestadels ekologisk mat. Det finns dock ett undantag.... Vitlökssalamin från delikatessdisken. Inte svensk... Väldigt god... Den får väl vara mitt undantag och jo... Det känns fel, men det får vara så.

När blir man gammal? Hur vet man om man hunnit det man borde? Vad är det man borde? Borde man ens nåt mer än att vara snäll mot sin omgivning? Vara en bra medmänniska. Om det är vad man borde få blir man ju aldrig klar. Ut och gör vad ni borde idag nu och gör det ordentligt! Det ska jag, om jag inte borde vara hemma med en hostig unge... Vi bestämde att vi provar, vi får väl åka hem om det blir för tufft.

Äntligen, efter långa månader, mycket längtan. Nu är vi på g. Mina sittben hade glömt, nu påminner de mig hela tiden.

Jesper har en egen kamera. barnmodellen, vattentålig och med lite roliga effekter. En är att man kan få till en bubbla i bilden. En annan är att den funkar under vatten. Mamma lånar den rätt ofta. Jag lär komma med fler effekter framöver.

Min start en ledig dag börjar alltid med att släppa ut hästarna. Upp och ut, det första. Skönt för jag är alltid varm när jag vaknar, ofta jättevarm. Så ut med hästarna, Ala hummar nästan alltid, och sen en promne med Saffran. Frukosten brukar bestå av bake Off-bröd, en kopp kaffe och ett glas Cola. Sunt? Nja... Fast så startar jag en helgmorgon. Idag fick det kana med en dikloflenak och två Alvedon också. Ännu mindre sunt, men idag behövdes det.

På väg hem från stranden en dag i somras blev det så här. Jag älskar just den blå färgen. Sommarblå.