Trolla
Älskade lilla knyte. Världens snällaste lilla katt som ändå har så stor integritet.
Ehum..
Jag svarade noll.
Ibland känns det som om man borde vara mer sjuk. Att utgången är att man alltid har problem. Jag som bara har växtvärk.
Nu verkar det i alla fall som.om jag får fasa ut mina svindyra sprutor efter en koll med röntgen. Det ser jag fram emot. Då är jag ju som frisk igen, fast jag aldrig erkänt mig sjuk.
Bye Bye reuma. Hoppas vi aldrig ses igen.
Att ta hand om sig
Misshandel eller omtanke om den egna kroppen? Det ser lite brutalt ut, men det är faktiskt ren omtanke och ett sätt att ta hand om sig. Koppning kallas det.
Blek, blekare
Den tiden nu, blek hud. Jag saknar bruna ben, linjer efter bikini och rödbrända axlar. Jättemycket.
Längtar efter värme och Vänern. Öarna och sommarstugan. Längtar efter shorts från morgon till kväll.
Men mest av allt efter sol, varm sommarsol.
Service please
Lunchgästerna väntar på serveringspersonal.
Gamla skatter
Vill minnas att det var Malin som tog bilderna. Jag är inte helt säker, men oj som jag tycker om dem. Jonathan med en blåbärsruska. Det tog inte lång tid innan den var tom.
Bonde eller jägare?
Det var längesen jag läste om jämförelser mellan bönder och jägare i förhållande till neuropsykisk funktionsförmåga. En förklaringsmodell för barn och unga. Man jämförde ADHD med att vara en jägare. Ständigt vaken, rörlig, alert och observant. Nyfiken på nya marker och byten.
Bönder är de tålmodiga, som kan vänta på resultat, lugna och balanserade. De som vet att tid ger resultat. De som bevakar sin skörd, vårdar den under lång tid och vet att det ger långsiktigt resultat.
Jag tyckte det var en bra tanke. Många upplevde det skönt att förstå sig själva tror jag. Skönt att också förstå att båda typerna av människor behövs.
Jag har tänkt lite längre. Jag tror att många kan identifiera sig med att vara bonde eller jägare. Jag är lätt en jägare. Rastlös, ständigt på väg, värdelös på reflektion och eftertanke. Fort på något nytt. Stort behov av att röra mig och vara ute.
Vad är du, bonde eller jägare?
Varg på besök
Någonting har hälsat på. Igår kväll var hästarna så oroliga. De drakblåste, var som fastfrusna och vägrade komma in. Samma beteende som när älgkadavret låg utanför somnarhagen.
Ala har inte legat ner i natt och boxen var jättestökig. Någonting är det.
På g i köket
Nu hoppas jag att det snart finns ruccola, ärtskott och solrosskott i köket att bara plocka och äta. Jag sådde förra helgen och det ser lovande ut.
Morgonstund
Att starta dagen med en promenad med hunden är en ynnest. Att bo här är en ynnest.
Älskade, okomplicerade häst
Jag satte Ala i draglinor och svängel i helgen. Det har vi dragit mycket, men jag ville ge henne ett lätt uppdrag. För lätt sa Ala som nöjd lunkade på med allt skrammel. Mycket nöjd, tuggade på bettet, stod relativt avslappnad och drog med långa, lugna steg.
Godaste vardagsrätten
Detta är en av de bästa snabbaste vardagsrätterna jag använder mig av.
Pasta med qourn och pesto.
Du behöver:
Pasta (gärna skruvar)
Qournbitar
Körsbäsrstomater
Pesto (den med basilika är bäst)
Gör så här:
Koka pastan och stek qournbitarna. Krydda dem med örtsalt, pepparmix och paprikapulver. Dela toamterna i halvor.
När pastan är klar blandar du ihop allt och häller över valfri mängd pesto.
Klart!
Skärm och charm
Jag har sett ett samband, mycket skärm, lite charm... Tvärtom verkar också vara sant...
Den hästen!
Jag saknar det jobb vi kunde göra innan hon skadade sig i hagen...
En allierad
Jag har hittat nya vänner. Såna som också häftar upp gardinerna. Jag älskar att vi är fler.
Ler och långhalm
Ibland vet man inte var den ena slutar och den andra börjar. Trolla och Bella är verkligen superkompisar.
Pälsras
Joar fäller på riktigt som en galning nu. Det bara rasar av honom.
Mooooot ljusare och varmare tider.
Burpee-blåmärken
Upp från golvet, ta ett skutt, ner på golvet, platt på mage. Upp igen..
Jag slår i knäna när jag kör burpees. Gör man många blir man både andfådd och svettig. Gör man många får man blåmärken på knäna
30 år minst
När jag flyttade hemifrån fick jag med mig en grön växt. Paraplyaralia heter den visst. Den har hängt med både till Gotland och Stockholm. Tålig sak den där.
Den har på sistone börjat blomma. Små blommor, klibbiga som tusan. Sen blir det små orangea bär. Giftig har jag förstått. Hela växten, så den tuggar vi inte på.
Ett år, vad gav det?
Nu är det ett år av först träning och senare rätt hård träning. Vad har det gett då?
- Ett bättre mående, växtvärken är ersatt med träningsvärk och jag är piggare och gladare.
- Minskat midjemått, alla byxor är för stora typ.
- Mer energi, jag orkar mer nu. Mycket mer.
- Ett ökat rörelsebehov, jag blir galen om jag inte får röra på mig. Det kryper i kroppen och jag blir irriterad.
- Bättre kondition, jag går Himlabacken relativt obehindrat. Det gjorde jag inte förut.
- Oförändrad vikt, jag inte fasen går jag ner i vikt inte.
- Jag har också hittat ett sätt att ladda ur negativa känslor och upplevelser. Jag laddar ut skiten, sliter mig genomtrött och sen är det ofta klart.
- Nya vänner. 🙂
2020, nu kör vi. Jag är på och tänker fortsätta svettas, svära och bygga muskler och kondition.
Om natten
Jonathan pratar dygn nu ett runt. Här är ett axplock från de senaste nätterna.
6 januari, vid tre tillfällen under natten.
Nä, vänta. Jag vill säga en gåta från Bellmanboken.
Den satt faktiskt.
Annars finns det dom...
7 januari: ett tillfälle bara.
Meeen... Det går ju inte...
8 januari:
Näe... Jordgubbspajen...
Trött pålla
När man går från jullov och sovmorgon till vardag igen. Det är slitsamt för alla.
Som jag längtar
Ett inslag på tv av sommar, en låt förknippad med sommar, jordgubbarna häromdagen, sol i vindrutan.
Jag längtar så mycket efter sommar. Varma klippor, sommarstugan, solbrända axlar, värme, lediga dagar, ljusblå himmel, ekan, svenska jordgubbar, doften av sommarregn, solglasögon, sträckläsa, sandaler, shorts och linne.
Mot ljusare och varmare tider
Joar och Zorro vet och förbereder sig för kommande vår och sommar. Nu börjar de fälla. Ala är inte övertygad ännu och håller fast i sina strån.
Undra om det kan ha med kön att göra? Troligen inte.
19 december 2010
Det var då jag skrev mitt första inlägg. Tio år med blogg, min dagbok i bilder, mina tankar, mitt liv, min utveckling.
Hur många har följt med från början? Kan inte ni skriva en kort kommentar bara, för min skull.
Hon och jag
Långpromenad
Tog med familjen på Björnfallsrundan. Micke och ungarna cyklade. Jag gick, fort.
Himlabacken har tidigare varit jobbig, nu gick jag lätt och snabbt uppför hela. Familjen kom på efterkälken. Funderade nästan på att springa sista biten, hör och häpna.
De var hemma före såklart. Cykla går ju lite snabbare
Hjälpredan i stallet
Jonathan kommer gärna ut och hjälper till när Ala är i stallet. De gillar varandra de där två. Han rider gärna också.
Blåsigt
Det friskade i rätt bra i går och i natt. Strömavbrott och man riktigt hörde hur det knakade och ven i huset. Vi klarar oss så klart ändå. Lite extra vatten i en dunk innan vi gick och la oss. Sen försvann strömmen. Det har lugnat sig lite nu, men ska om jag förstått rätt blåsa på lite till senare.
Det är lugnt, extra vatten och kamin. Vi klarar oss. Ett extra litet dieseldrivet elaggregat vore bra. Har tänkt på det rätt länge. Då kan frysen gå och vi får upp vatten.
Bra start
Vi startade det nya året med en långpromenad. Ungarna på cykel och jag och Kasper. Många backar, upp- och nedför, många steg. Underbart.
Ska till bästa Fabriken idag. Det är nog tur det.
Löften?
Jag är egentligen inte så mycket för löften som ska hållas i ett år. Visst har jag haft nyårslöften och visst har jag hållit dem.
Planen i år är väl att fortsätta på Fabriken. Jag mår bra av det.
