Marions blogg

Blekrosa himmel, speglingar i isen och krispkallt.

 

 

Det är då Ala gått dräktig i 330 dygn. Hoppas allt går bra och det kommer ut en frisk och pigg fölunge. Hoppas Ala mår bra. 

 

Om jag någonsin skulle straffa mina barn med utegångsförbud skulle de nog ta det som en belöning. Jag har ett stort ute-behov och jag tvingar med dem. När vi väl är ute tycker de ju om det, men innan... 

 

Nä, ska de straffas med förbud så är nog innegångsförbud bättre än utegångsförbud.

 

Jag har för övrigt inte heller förstått detbfär med utegångsförbud heller... 

 

Man kan ha en sämre utsikt. När jag tog bilden var det ett tag sedan de kunde äta på den sidan. November är en lerig månad och då äter de på andra sidan där det inte är lerigt.

 

Han är lite rolig den där hunden. Jag har aldrig tidigare haft en hund som har sån koll på himlen, fåglar, flygplan... Allt som rör sig eller låter däruppe har han stenkoll på.

 

Jag brukar vara den som står bakom kameran, inte framför. Jag redigerar sällan bilder, men här står jag framför kameran och bilden är redigerad.

 

Överallt sköljs jag av Black friday, rea och köp, köp, köp och  jag har haft min svarta fredag. Startade fredagen med ett frukostmöte som arrangerades av IFO (individ- och familjeomsorgen) i Storfors med temat Barn som bevittnat våld. 

 

Jobbigt som tusan att lyssna på ljudupptagningar där barn berättar vad de upplevt och beskriver hur de känner. Nyttigt som tusan och viktigt som tusan. Bättre och tuffare version av Black friday än de flesta andra haft tror jag.

 

 Det kommer bli en vår i lite samma spår för jag har fått frågan om jag vill vara med och skapa ett förebyggande nätverk där pojkar och mäns våld står i fokus. Jag har tackat ja.

Upp och ut med hunden, lilla svängen och man liksom vaknar till. Lite frost gjorde inte saken sämre, inte solen som steg upp heller. Om november alltid vore så här så skulle jag tycka bättre om det.

 

 

 

 

 

Jag beställde väggord till trappan upp. Dels för att det är snyggt, men också för att det inte funkar att ha en tavla just där. Vår dammsugarslang fäster in i väggen strax ovanför.

 

Väggorden kom och det blev ett meck att få dit dem. De kom liksom inte som en klar helhet utan ord för ord och ibland bokstav för bokstav.

 

Nu sitter de där med hjälp av laserpass och en stadig man att luta sig mot när man ville att allt skulle vara klart i förrgår.

 

 

Pepparkaksmuffins är en favorit. Vi fixade lite fika, jag och Jesper. De är goda och lätta att göra. Receptet kommer från min moster från början. Här är det:

 

Pepparkaksmuffins               ca 20 st       175 grader och 15 minuter

 

2 ägg

3 dl socker

100 gr smält smör

3 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 dl mjölk eller grädde

2 tsk kanel

1 tsk kardemumma

½ tsk ingefära

 

Lite pärlsocker att strö på topparna.

 

 

 

Jaha, där sitter han och räknar multiplikation. Han kan visst ettans, tvåans, femmans och tians tabell och nu räknar han nians på fingrarna. Var ska detta detta sluta.

 

 

 

 

Tja, det är frågan. Undra om jag någonsin kommer kunna hålla ordning på glasögon... Jag tror vi siktar på linser. Kanske med färg på...? 

 

Jag kollade i tisdags, hur många olika sorters grönsaker jag åt på en dag. Här är listan: 

 

Linser, morot, aubergine, kikärtor, soltorkade tomater, vitlök, paprika, isbergssallad, avokado, rotselleri, ruccola, majs. Antagligen har jag glömt någon.

 

Varje år erbjuds klass 2 och 5 på skolan ett besök på brandstationen. I år åkte både Jesper och Jonathan och jag kunde följa med klass fem. Nu känns det tryggt, de kan hantera brandsläckare och Jesper vet hur man släcker brand i kläder. En superbra grej tycker jag och vilka duktiga fina barn jag har. 

 

Hon bara väntar tills jag kommer och lägger mig. 

 

Grått, mörkt, blött. Jag gav vika och med Mickes hjälp satte jag upp en ljusslinga utanför stallet. Kännsxrefan roligare.

 

Nu är det den perioden jag inte tycker om. Grått, geggigt och mörkt. Klafs, klafs i hagen, hunden är konstant gråblöt under magen. Byxorna är blöta längst ner och luften ständigt fuktig.

 

Hur överlever man då? Jag överlever med frisk luft. Ut och gå så fort det finns ljus. Jag smider planer inna, måla om här, ställa fram det där. Lite förändrig är trevligt. Grundreceptet är kanske att hålla sig så aktiv det går...?

 

Samtidigt så försöker jag hitta små mysfaktorer som lättar upp lite, tända ljus, en brasa. D-vtaminer är nog inte heller så dumt.

 

Nån kväll ska vi försöka gå på bio också, tänkte rymma till badhusets relax med Micke också, äta ute kanske... Små må-bra-saker. 

 

 

Jag tankar på kvarts tank. Det gör inte Micke.

 

Jag inser det mer och mer. Jag vill ha en hushållerska. Någon som lagar god mat, tvättar, plockar in och ut ur diskmaskinen, städar...

 

All tid, den skulle jag lägga på ungarna, Micke, Ala, Kasper och att göra saker jag gillar.

 

 

 

Jag ger er... åerts julkort! Taadaa!

 

Det där med att kolla inställningarna först, det är för fegisar. Jag sköt från höften och jag fick skjuta om.

 

Vi har, som många, tänt ljus i helgen, hos min mormor och morfar, hos min morbror som dog alldeles för tidigt. Vi tände hos Menelik, cirkushästen som ligger strax utanför skogskyrkogården i Karlskoga. Vi tände också i minneslunden för alla andra, min farmor och farfar, Erik, Mickes släktingar, Camilla, Majja, andra mer eller mindre nära. Vi tände för de pälsklingar som inte längre finns och för alla som inte kunde gå dit på egna ben och tända för de sina.

 

Det där spelär ändå himla kul. Speciellt om man vinner.

 

Hoppas vi går snabbt från lera och mörker till snö, minusgrader och lite ljusare... Kommunen har i alla fall förberett.

 

Jag har tagit för vana att gå en morgonpromenad på lovet. Riktigt skönt faktiskt.

 

Hallen har gått från vit och någon blek, tråkig ljusgrön till grå.Nu väntar vi bara på ramar, lite väggtext och småfixet med lister och fogar. Gamla hus rör sig som bekant och då behövs lite latexfog i skarvarna.

 

Jag är faktiskt riktigt nöjd.

 

Nästa projekt? Hm, jag vet inte riktigt ännu vilket av dem vi ska ta...