Kattkoja
Mollan sover gärna på golvet, på en matta eller på kläder.
Vi köpte en koja till henne och ställde in. Man vet ju aldrig med katter men den här gillade hon.
Årets julkort
Pja, jag behöver ju skjuta in mig jag... Här är en liten hint om hur de kommer se ut.
Väluppfostrad
Tidig morgon. Ösregn och blöt snö och täcke på hästarna.
Jag klär på Ala först och går till Zorro. Råkar stänga in mig och kommer inte ut. Ala som är påhittig öppnar såklart snabbt sin boxdörr trots att ett av låsen är låst. Jag är rätt stolt när jag nu skriver att hon enbart på röstkomnando stod kvar, men var bra sugen på höet utanför.
Den hästen. ❤️
Exakt så...
Lång eller mest ovanlig?
Vanlig eller ovanlig? Lång var gårdagen i alla fall.
Villhöver
Villhöver är en kombination mellan vill ha och behöver, men inte så viktigt att man behöver. Elvärmd ratt är så härligt för en frusen själ.
Hyrbilen jag har tillfälligt när min bil står på verkstad efter rådjurssmällen har rattvärme. Så skönt.
Learning by doing
Att tända i kaminen är bra att att kunna. Jonathan övar under uppsikt.
Jag gör slut...
När kylan börjar sippra in i förhållandet. Det blir blött och smutsigt. Smutsen känns svår att bli av med. När det inte är att lita på länge, det är då jag gör slut. Mitt i mörkaste november när man som mest behöver något att hålla i och lita på. Jag är sviken och besviken. Hur kan den göra så mot mig nu?
Min stövel läcker.
Att lära av..
Vi borde lära mer av katter. Se till att någon fixar mat när du är hungrig. Gå ut när och om du vill. Få någon som städar din toa. Sov när du vill och hur mycket du vill. Ber du om mys får du det, ber du inte får du det och vill du inte så får du garanterat vara i fred. Du liksom löser det.
Trolla vet hur man hanterar en fredagskväll.
Rastlös
Jag längtar efter min Fabrik. Känslan, doften, människorna, vikterna, svetten och svordomarna. Jag saknar det enormt och är så rastlös.
Inga svettiga träningskläder att tvätta, ingen träningsvärk. Sorgligt...
Äntligen
Tillsist bjöd november på lite sol. Jag hade längtat. Solnedgången var magisk.
Lite snö också, den första för den här vintern.
November
Alltid samma i november. Inga bilder, ingen lust att blogga. Vad finns att dela med sig av liksom?
Jaja, jag får försöka hitta lite inspiration. Jag vet ju vad jag saknar...
Kanske, kanske inte...
Kanske var det sparkar, kanske inte... Udda bukrörelser i alla fall.
Knappt halvvägs nu
Utveckling
Från att ha få anstränga mig till att få ihop 10 000 steg till ett annat liv.
Jag hade en del extra kurvor. Träning var kul men inte vardag. Nu är jag där att 10 000 steg är en vanlig dag. Då finns en del myror i brallan kvar. Träning sker minst tre gånger i veckan. Rätt hård träning. Jag mår sjukt bra, sover så gott och tänker på ett nytt sätt på mat. Halva tallriken är råa grönsaker, minst. Ofta mer. Kurvorna är mindre och magen plattare.
Får jag inte röra på mig nu blir jag rastlös och inte supertrevlig. Ny vardag, sundare liv. Älskar det!
Vi får väl se hur glad och trevlig jag kan fortsätta vara nu när gym är en plats man avråds från. Jag tror dock att Gymfabriken är bra ur smittskyddsynpunkt. Det är rätt få besökare, liten stad liksom. Ägaren vittnar om att det går åt mängder av handsprit till utrustning. Antalet på gruppträning har sjunkit markant och är dessutom kraftigt begränsat.
Fina minnen
Den där hästen, som jag tycker om henne och just den här bilden speglar nog ungefär vad jag känner.
Nu börjar det
Jag längtar efter snö, frost och kyla. Att få rida rakt in i ett fruset, tyst landskap. Att få ljuset. Att hela världen liksom tystnar och känns lite mjukare. Att lämna spår i nysnö där ingen annan gått.
Kallt kaffe
Det är många gånger i veckan som jag inte riktigt har tid att dricka kaffet varmt. Det blir stående och kallnar. Speciellt denna vecka har varit ansträngd.
Välkommen fredag, lördag och söndag. Jag har längtat efter er.
Jag gör det
Jag tvättar och spritar händer som en galning.
Hela tiden!
Jag handlar på tider när trycket är lågt. Eller nä, Micke handlar oftast. Ensam, vi försöker minska möten med människor. Jesper gillar att följa med men nu får han hålla sig på hemmaplan.
Jag har valt bort att åka till Karlstad och fixa vinterkläder till ungarna. Det fick bli online. Jo, gynna lokala handlare borde jag kanske gjort...
Vi umgås nästa uteslutande med människor vi annars träffar på jobb och skola. Jag har avbokat mer än en kopp kaffe med någon jag gillar. Ungarna får träffa klasskompisar, inga andra.
Jag förbokar om jag kan och hämtar färdigt liksom.
Jag håller avstånd. Andra gör inte alltid det, men jag försöker.
Jag stannar hemma och håller ungarna hemma även med små symtom.
Jag tycker det är skit att inte kunna träffa människor som jag vill.
Jag tycker det är skit när jag inte kan jobba fast jag bara är lite småskruttig.
Jag tycker det är skit att allt med Covid faktiskt.
Egna krav
Jag behöver påminnas om att det räcker ibland. JVill alltid mer. ag köpte nyligen ett halsband. Jag har det alltid numera. Ganska tungt hänger det där och genom sin tyngd påminner mig.
I am enough.
Just nu
Om och om igen.. Lisa Nilsson, 100.
Högt och i bilen ska det vara.
Nähä....
Jag trodde bilen klarade sig. Det var fel... Plasten har spruckit, framskärmen är tryckt uppåt, bakåt... Lacken.behöver ses över... Skärmkanten har släppt...
Nä, det spelar inte så stor roll. Jag är glad att ungarna inte var med och jag ser och hör fortfarande det där stackars rådjuret... Numera kör jag rätt långsamt...
Köra på vilt
I en situation där man kört på ett vilt eller för den delen något annat djur fungerar inte den smarta delen av hjärnan så bra. Jag har facit i hand. Ändå, mitt i röran och känslorna tror jag att med stöd gjorde jag nog alla rätt.
Jag tänkte tipsa lite om vad du kan tänka på. Skärmdumpa kanske och spar så du har en liten checklista i telefonen.
- Ha ett telefonnummer till en eller flera bra människor som kan komma och avliva djuret om du själv inte ha de kunskaperna. Gärna en som bor i ditt närområde.
- Ha varningtriangel och reflexväst i bilen.
- Ring 112, hjälp eventuella skadade och sätt på varningsblinkers och ställ ut varningstriangeln så att den tydligt visar medtrafikanter att de behöver vara uppmärksamma. (Jag fick ställa min i en kurva strax före platsen)
- Kör din bil åt sidan om du som jag står mitt i vägen efter hård inbromsning och väjning.
- Om eller när det händer så ska man kolla var viltet hamnade eller tog vägen. Om det kunde ta sig vidare så märk upp platsen där olyckan hände så eventuell viltspårshund kan söka upp det. Gå inte i spåret och stressa inte djuret i onödan.
- Ring någon som kan komma och spåra alternativt avliva djuret. (I mitt fall var det tydligt från vägen att avlivning var det enda) Tamdjur ska tas till veterinär för att någon med rätt kunskap ska ta beslut om vård eller avlivning
- Om du kört på en björn eller vildsvin ska du sitta kvar i din bil.
- Kontakta markägaren och polis, om du inte redan ringt polis.
- När djuret avlivat eller polis har anlänt kan du själv lämna platsen. Detta beror lite på hur det gick såklart.
- Åk hem i lugn och ro (om bilen inte behöver bärgas).
- Ta det lite lugnt, håll dig varm och drick något. Jag var skakig och rätt berörd av det som hände. Det var skönt att komma hem efteråt.
- Ta kontakt med försäkringsbolag och ordna en skadebesiktning.
- Jag vill tipsa om Älgskadefonden som är en liten extra försäkring just vid viltolyckor. Vill du bli medlem hjälper jag gärna till.
Var rädda om er därute.
Julafton igår
Det var julafton igår känns det som.
Fördel vinter
En fördel med vinter är att jag kan använda Voltaren gel. Den ska inte användas tillsammans med sol.
Just nu har jag en fot, ett knä och ikväll kom en axel till. Växtvärk eller överansträngning? Vet inte, men det hjälper och ingen av förklaringarna är utesluten.
Te och nybakade scones
Vi startade vi lovet med te och scones. Mysigt.
Nu är livet slut och skolan.ör i full gång igen. Rätt skönt det med. Full fart mot jullov nu.
Pytte
Världens minsta vitkål... Var precis lagom till mig och Micke.
Mysiga söndagskvällar
På söndagar samlar vi ihop oss i soffan när klockan är åtta. Då står godis och läsk på bordet och TV:n visar Lego Masters Sverige.
Jag skickade faktiskt in ansökan, blev uppringd men tackade nej. Jag bygger med familjen, inte på egen hand på det viset.
Nu känns beslutet ännu mer rätt. Tävla i Lego på det sättet hade inte varit min grej, men kika ihop är mysigt som tusan.
Tid att minnas del 2
Mormor och morfar. Jag minns skålarna man åt glass i hos mormor och morfar. De hade frukter, bär och nötter i botten. Jag hade de skålarna här hemma ett tag, men de var slitna och blekta. Glassen som vi åt där låg nog i frysen och väntade på oss. Ibland fick man cokctailbär till.
Vi var inte lika mycket hos mormor och morfar som jag minns att vi var hos farmor och farfar. De bodde lite längre bort och vi delade inte sommarstuga om sommaren.
Jag minns att de hade en TV som bytte kanal när man kom i närheten av knappen och en härligt solig altan. Trädgården var full av gullvivor om våren.
Jag minns mormor som älskade småfåglar och matade in talgoxarna så de åt ost ut handen genom köksfönstret.
Jag minns att man kunde se järnverket från deras trädgård och hur vi kunde stå och kika på vagnar som körde fram och tillbaks.
Jag minns morfars berättelser om Dante som man fick krypa upp i knäet och få berättat, Den stora, kloka ardennerhästen som hittade hem själv med vedlassen. Kanske var det där kärleken till hästar startade?
Jag minns att mormor hade mjuka, varma kramar och att morfar kunde man krama hårt.
Jag minns att det alltid fanns en påse med katrinplommon hos dem. Jag tyckte aldrig om det och inte nu heller. Morfar gillade dem.
Jag minns mormors ärr på händer, fötter och knän. Jag minns att hon hade hjälpmedel i form av vinklade handtag på knivar och speciella saxar som fjädrade ut. Det var spår av hennes reumatism. Spår som jag bär i min kropp nu. Hon hade det tusen gånger värre än jag har. På något sätt känns detändå lite fint att jag ar spår av henne med mig hela tiden. Jag kan bara önska att hon hade fått ha det lite lättare.
Vi tände såklart ljus hos dem i helgen också. Enligt traditionen också hos curkushästen Menelik. Det passar ganska bra att morfar ligger på en kyrkogård där det finns en häst nära. Han tyckte mycket om djur.
Tid att minnas del 1
Farmor och farfar. Jag minns lådan i köket där jag fick ha 'mina' saker. Klippdockorna hon sparade från Allers och Året runt. Där fanns alltid en liten överraskning när man kom.
Jag minns plastmuggen med en livboj och en sjömanspojke på som han plockade full av smultron.
Jag minns hur hon försökte se arg och sträng ut, men alltid misslyckades. Nu blir jag ond på dig sa hon.
Jag minns farfars Tulo. Han åt dem jämt och de hade han i en liten tablettask. Jag minns hur han alltid åt äpple i bitar som han skar med kniv.
Jag minns farmors hålkakor med smör, alldeles ljumna. Allt hon bakade, oj så gott. Hon bakade mycket och avancerade kakor och bakverk. Biskvierna...
Jag minns hur hon var livrädd för möss. Hon vände alltid upp och ner på stövlarna. Brorsan gömde vid något tillfälle något mus-liknande i hennes stövel.
Pannkakor, jag tycker inte om det idag men hennes kan jag minnas och sakna. De var så frasiga i kanterna.
Jag minns farfars bod på Djurgårdsvägen. Det luktade så speciellt där och det fanns så mycket spännande saker.
Jag minns äpplen, omsorgsfullt lindade i tidningspapper. Man fick inte plocka de lite omogna från trädet. Fast jag har alltid tyckt mest om lite lätt omogna, hårda äpplen.
Jag minns att när man sov över där lystes väggen i sovrummet upp av bilarna som åkte nedför Djurgårdsvägen.
Jag minns mycket från sommarstugan. För bodde vi ihop två familjer på sommaren. Det fanns alltid någon som hade tid då. Spela ett spel eller prata och leka lite.
I helgen tände vi ljus hos dem. Jag berättade lite för barnen om hur de var och att det var morfars föräldrar.
