Marions blogg

Jag är oftast den som håller i kameran. Det innebär att jag själv sällan är med på bild, på gott och ont. Här är i alla fall en bild på mig och... Ja vem är det? Jag var tvungen att kolla datumet när bilden togs för att vara säker. De är liksom stöpta i samma form mina ungar.

Jag sov jag. Drömde om den, stor och glödande som av lava på en blekblå skymningshimmel. Lönnarna hade orangegula löv och det var nog frost i gräset tror jag. Jag tog såklart inga bilder. Jag sov. När jag ser Lenas bilder, då önskar jag att jag inte hade sovit. Tack för att jag fick låna dem.

Nu är vi igång igen. Vi brukar bada på lördagar och nu kör vi! Jonathans nästa mål är att lära sig ryggsim. Mitt mål är att ha kul och få sitta en liten stund i bubbelpoolen.

Jag har ju Ala och Trolla som är mina tjejer. Sen har jag min Blekingeflicka också.

Jag är rik! Rik genom att jag bor på en underbar plats, har två fina barn och en man jag älskar. jag har en toppenbra häst och en hund med en insida som är fantastisk. Jag har ett jobb jag älskar och rik kan man vara på många vis. Jag är just idag rik, för att mitt stall är fullt av hö. Ibland är jag rik för att jag har full tank i bilen eller för att frysen är full av kantareller. Vem sa att rikedom har med ekonomi att göra? Inte jag i alla fall.

Ni vet, man ska äta ekologiskt, vem vet vad som finns i brödet? Ungarna behöver ut, jag borde dammsuga, gympakläder, vad ska vi äta imorgon? Tvättkorgen är full, Hemlagad mat är bäst och inte för mycket skärmtid. Det finns forskning som visar att det påverkar inlärningen negativt. Borde ringa henne och hästen ska snart vaccineras. De där e-ämnen, hur var det nu? Kattloppor, just det. Skaka ur hans säng, planera utvecklingssamtal på jobbet. Måste skicka byxorna som gick sönder på knät till mamma. Tjära Alas hovar borde jag höra ikväll. Där pep tvättmaskinen.



Då är man mer än glad för att de bakat surdegsbröd med ungen på förskolan och man.kan ta det till middag. Det och potatis och purjosoppa. Ungefär där kändes livet rätt bra trots alla borde. Vem sa att föräldraskap är lätt?

Vanlig söndag egentligen. En svamptur med ungar, man och hund på förmiddagen. Stallröj och hämta ett halvt ton hö, besök av en kompis, Micke slungar honung, lite utefix med täckbark, en bortglömd lunch, ekologisk nötstek, egen potatis och morötter från mamma tillsammans med en av Mickes egna öl. Bara matteböckerna som ska rättas också, som vanligt!

Morgonpromenad med Saffran och starten på dagen känns rätt bra.

Att fynda en sadelvagn med korg för en femtiolapp det gillar jag. Att bästa pappan fixar nya skruv gillar jag också. tack! Nu ska bara sessan bli snodd på baktassen så ska vi rulla igång igen.

Jag hade bestämt att i vår familj kan man ärva kläder men inte underkläder. INTE underkläder. Jag minns tydligt när Jonathan skulle börja använda kallingar. Hur han hittade de Jesper vuxit ur och glatt kröp i dem med ett: "vilka fina mamma, ja provar"

Från och med då frångick jag en av mina principer... .

Igår när jag kom hem våra Ala jättehalt igen. Jättehalt! Livet knöt ihop all oro till en klump i magen. En stor klump... Detta kändes verkligen inte bra. Hela Himalaya på axlarna. Bakslag, tjock kota och stödde bara på tån, Jättehalt! Idag har jag haft telefonkontakt med vetetinären, sen kom Malin och Pär förbi. Jodå, något spök i höger bak. En böld på g och nu står hon inne, hovbandagerad. Inne på box tills måndag eller tisdag. Himalaya vilar inte längre på mina axlar. Finaste prinsessan, bli frisk nu.

Jag gillar månen, tar ofta bilder på den, speciellt augustimånar. Minns ett tillfälle när det klättrade över skogskanten och jag insåg att detta kommer ge en fin "gata" i sjön. Hängde kameran runt halsen och klev ner till sjön. Slutartid på en halvminut, kissnödig och ingen ficklampa att de knapparna på kameran med. Blev en och annan bra bild ändå, så det var värd det. jag lärde mig kanske något också...Bland annat att en halv minut är väldans länge om man är kissnödig och har rätt dåligt tålamod

Han kan konsten att lek och pyssla ensam han...

Jädrar, blomma nummer fyra liksom. Fick till en bättre bild också. Minns att det fanns en likör man kunde göra på kaktusfrukterna också. Tror det hette "Baitra".

Grannarna har vaktlar. Rovfåglar gillar enkla middagar. De har haft besök av flera olika. Sist var det var det vad vi tror var en berguv. Bilderna kommer från grannen och är inte mina, men vackra är de.

Saffran är retriever ut i klospetsarna. Han gillar att bada. Han gillar att bada ännu mer om vi badar med honom. Simma kan bli lite jobbigt om vi badar länge. Han har utvecklat en egen teknik, han står på botten med baktassarna och balanserar.

Vi åkte till Malta, jag och Micke. Min trettioårspresent. Vi hade det bra, badade och solade. Åt god mat, drack god öl, åt färsk frukt och åt frukost på Subway. Vi förlovade oss också. På en Lady och Lufsenresturang med rutiga dukar, utomhus. Hem från resan plockade jag med ett "blad" från en kaktus. Packade det i ett Pringelsrör, gav det till mamma och höll tummen. Idag är det en stadig kaktus med läskiga taggar. Nu blommar den också, det är första gången faktiskt. Gula blommor som bara varar en dag. Vi har en blommande förlovningskaktus. Undra hur många som har det?

Ala har provat på att vara nåldyna. Det fanns lite smått att släppa på men inga stora grejor. Nu väntar promenader och att rådgöra med veterinären. Vi är på väg tillbaks. Tack för det.

Vår förra hund, Robin, kunde söka kantareller. Saffran har vi inte lärt. Igår gick vi ut i skogen, finaste Saff och jag. Korgen var med. Undra om det var en slump att han ena gången efter andra sätt på nästa ställe. De växte tätt, så jag vet inte jag. Fast undra på tusan...

Det finaste ord jag vet måste vara medmänsklighet. Att vara med en annan människa. Bredvid liksom, inte följa, inte leda men bry sig om, lyssna på och värna om. Livet på vårt klot är just nu allt annat än medmänskligt. Bilden i massmedia på den lilla killen Alan som drunknade på flykt bär jag med mig och det knyter sig i magen när jag tänker på den. Man svär och klagar på tiggarna, man stänger gränser och talar illa om flyktingar. Jag är inte speciellt stolt över att vara människa just nu när världen är upp och ner, men banne mig, medmänsklig är i alla fall jag!

Bamses pappa Rune Andreasson sa något klokt! Jag tycker att det är mer än små bäckar nu jag... Det är nog dags att vi alla börjar tänka oss för lite nu.

Jag gillar dessutom.uttrycket "walk a mile in my shoes". Gör det, byt med dessa människor. Prova en dag i deras skor, sen kan vi snacka!

Micke sover fortfarande, Jonathan med. Jesper tassade nyss ner och knäppte på Tv:n. Jag ligger kvar, Trolla tätt intill. Det blåser ute, hästarna ska snart få gå ut. Sen blir det helgfrukost med bakeoff och kaffe. Ska bara stanna under täcket lite till... Undra hur länge till män måste använda rullgardinen?

Vi har två ungar, båda fyller i augusti. Så här blåste de ljusen i år!

Vår Trolla är en loppa utan like. Kelig som få, ska helst klias i nacken, brutalt. Då är det bäst. Huvudbonkar gärna och äter helt torrfoder. Spinner så sängen vibrerar. Världens snällaste, klokaste, lilla katt. Hon gör dock små rundturer då och då och kommer inte hem som sig bör på kvällen. Några nätter kan hon vara på vift med hittills (törs knappat skriva det) har hon kommit hem.

Sist hon var på walk-about hittade vi henne på morgonen, på en motorhuv, sovandes som en gris.

Man vet att termosen är full när inte korken får plats...

Traditioner ni vet. Vi gör alltid en nyårsbild med tomtebloss och det blev i fjol en plaskbild med hela familjen. I år blev det inte hela familjen utan tre av oss. Micke är ju gipsad, och sånt ska inte bada. Här är den vår trefjärdedels sommarbild 2016. Sista fjärdedelen är bakom kameran.