Marions blogg

Jag har varit och kollat synen, upplever att jag ser sämre men det var inte tillräckligt dåligt för att korrigera med vare sig glasögon eller linser. Bra tycker jag. Han trodde att jag kanske sett bättre än vanligt innan och därför upplever att jag ser sämre. Det var dock det allra minsta man kunde mäta 0.25, översynt på ena ögat och 0,25 närsynt på andra.

Vad som däremot uppstod var lite skratt när lågstadieläraren skulle säga vilka bokstäver hon såg och sa hur de låter och inte vad de heter. Stackars optikern var inte riktigt med på hur jag menade. Arbetsskada?

Nio år, galet! Grattis fina Jesper.

Det finns de pojkar, unga killar och män och tjejer med för den delen som tycker att hästar är flätor i manen, rosa skimmer, söta ponnyer och gullegull. Vi har röjt ur skogen, avverkat och kvar blev högar av ris , grenar och stockar. Hagen skulle dras om och det tillsammans med att dra ihop stockar och grenar var allt annan än gullegull.

Skicka alla som tycker att hästar är gullegull till mig.



Efter sju timmar i hagen är jag jävligt värd ett glas rött och en film.

Kick off och vi var till Loka Brunn. Där skapades någon sorts behov av just Loka Brunn. Jag måste snart ha mer Loka Brunn!

Jag har under de senaste dagarna fått höra vilken snäll och vänlig häst jag har. Snäll att behandla, snäll att sticka (varje kväll, en infart och ett stick i halsen), snäll att hantera och rakt genom vänlig. jag fick ge Micke en snabbkurs i att tempa och ta hand om krasslig kuse och jo, lika snäll då. Nu fungerar hon som gräsklippare lös på gräsmattan några gånger om dagen, lika snäll. Vår gräsmatta är dessutom omgiven av diken, så det finns ett naturligt stängsel och det finns heller ingen anledning att gå därifrån för henne.

Oroligt skickar jag hem frågan varje dag: Hur mår Ala? Ofta får jag svar med en bild. Jo, hon mår bra. Tunnare, tröttare än vanligt men hon verkar nöjd.

Ala verkar vara på bättringsvägen och nu ska vi "bara" se till att magen håller för penicillin av två olika praparat. Vi vill inte ha en kraschad hästmage på detta. veterinären, Lotta, tipsade om morotspuré och ProViva för häst! Igår tog visst morotspurén på maxi slut. Hoppsan! Köpte hästmängder.

Vilken helg, från födelsedagsfirande till en jättesjuk häst, man vet att det är så när man pratar både Strömsholm och försäkringstak. Här är några blandade bilder i tidsordning.

Tidigt på morgonen idag, fast för sex år sen kom Jonathan till världen. Idag är han en kavat kille med en stark vilja och en stor portion självkänsla och humor. Grattis älskade unge, nu är du sex år.

Nä, det blir inte alltid som man tänkt sig. Ala står på penicillin. Misstänkt bukhinneinflammation. Under kontroll just nu men det är inte på något vis tryggt och i hamn. Hon har ännu inte bajsat och då och då skälver hon i kroppen. Hon rör sig på våra korta promenader långsamt och lite,stelt men piggnar till lite efter en kort bit. Vi får avgöra under dagen om jag behöver åka till Strömsholm med henne eller om vi.kan behandla henne hemma.

Ungefär så kan man sammanfatta de första dagarna innan eleverna kommer. Planering högt och lågt och mer brett än smalt. Översvämning på skrivbordet...

Igår började de. Vi tar ner skog. I morse skulle hästarna ut vid fem så de kunde fortsätta. Ja men god morgon då. Blev en OS-frukost.

Jag har rätt ointresserad av blommor och annat man har i trädgårdar. Mannen är tvärtom, det är väl därför jag kan bjuda på detta.



Sista bilden är trädgårdsmästaren själv, i färd med att bygga en rabattkant eller om det var en lucka att sätta igen det sista på altanen med.

Jag sög i mig lite sol i helgen, och då passar det så bra att lyssna på en sommarpratare på samma gång. Jag valde Persbrant. han har pratat vid flera tillfällen och i det avsnitt jag valde pratade han bland annat om lycka och mina tankar for iväg. Vad är lycka egentligen? Är det ett sinnestillstånd eller ett märke för vad man har fysiskt omkring sig? Behövs det ena för att man ska känna det andra? Hur känns lycka och vad skiljer lycka från glädje?

Jag har inte kommit fram till något färdigt svar ännu. Jag vet inte om jag nånsin gör det, men för mig är lycka och trygghet två och som ofta hänger ihop. Kan man vara lycklig och otrygg? Kan jag vara det?

Jag har tänkt en del och kommer nog tänka en del. Jag vet några tillfällen när jag känt lycka, inte känt mig lycklig, mer känt lycka. De två skiljer jag på. Att känna lycka kan vara kortvarigt, att vara lycklig är för mig att känna med sammanhängde lycka. Jag ska dela med mig av ett av de tillfällen jag känner lycka. Det är med Ala, strax efter en galopp i skogen med fartvinden i håret och pirr i magen. Då, där, i galoppen och en stund efter känner jag lycka.

Jag bakar gärna, men har ännu hållit mig till typ mjuka kakor och matbröd. Kanelbullar har jag inte bakat sen högstadiets hemkunskapslektioner med Birgitta. Tills nu!



Resultatet? Ja, just nu, när jag skriver detta, står de på jäsning. Du får väl komma förbi på en fika och prova.



Jodå, de blev goda! Riktigt goda.

Jag har en bra häst. världens bästa kanske. Hon bara gör det där man ber om, snällt och lydigt. Lite småhyss har hon för sig och det finns saker man inte kan göra, så som ge henne godis ur handen. Hon blir vidrig då, nafsar och biter i allt. Så har hon varit sen hon var liten.

Det finns också en nackdel med en sån häst, hon gör ju sällan fel. Jag har aldrig, förrän igår, behövt korrigera henne när vi drar. Hon sänker huvudet och lunkar på framåt, sakta och säkert, ett steg i taget. Så som jag vill. I ridningen har det varit samma sak, betydligt snabbare i fötterna där, men hon vill göra rätt och visar men henne någon gång förstår hon och gör rätt. det enda jag tragglat med är att man ska gå på högerkanten av vägen, hon ar gärna vinglat ut mot mitten, men nu går vi där. Lång tygel och en placering ungefär där jag vill.

Häromdagen när vi drog på den där kälken vi drar på så var det en lite spänd häst som gick snabbare än jag önskar, som spratt till några gånger för vad jag tyckte var ingenting, och jag fick tala om att så där gör man inte. Morra till lite på henne helt enkelt. Igår gick det toppen igen. det är helt klart en nackdel att ha en häst man sällan eller aldrig behöver korrigera.

Sommarlovet är slut och vi har börjat jobba. Jag gillar det, även om sommaren som alltid kändes kort. Jag har aldrig som verksam lärare känt ångest på söndagar för att helgen är slut, heller aldrig när sommarlovet är slut. Jag har världens bästa jobb. Igår var vi dessutom på världens bästa uppladdning. En dag på Loka Brunn.



Bäst av allt kändes det nästan att schemat faktiskt är klart! Jag tycker det är jättesvårt när man måste tänka från olika håll, om jag flyttar den positionen så måste jag också tänka på att min kollega påverkas på det viset... Minns att det var samma sak när vi hade taxiverksamhet. gubben ska hem, bilen ska gå natt och sen ska han in till stan igen... Vänta nu... Det där, det är jättesvårt. Se olika perspektiv när allt hänger ihop.

Bilden kommer från www.lokabrunn.se Loka är för övrigt en underbar plats, mer är väl värd ett besök. Där känns det som om man skruvat ner "volymen" för stress från normal nivå till viskningar.

Vi var till Mariebergsskogen för inte så länge sen. Där finns ju lite alla möjliga djur. Bland annat finns en voljär med två grå jackos. Den ena vet jag har bott hos en kompis till mig, jag vet också hur hon visslar. En liten signal jag också kan vissla. man kan väl säga att vi hittade varandra där, jag och den grå papegojan. Han visste precis vilken signal jag visslade och svarade.

Det där med recept kan inte vara lätt om man är lite grön vad gäller laga mat.

Augusti 2015


September 2015


Oktober 2015


November 2015


December


Januari 2016


Februari 2016


Mars 2016


April 2016


Maj 2016


Juni 2016


Juli 2016


Augusti 2016

Ja jag vet inte hur det där blev till, men den fanns i alla fall...

Man lär sig mycket om livet och om sig själv på en sån resa som jag gjort nyligen. Nu är jag tacksam att jag fick den, jag är mycket mer nu än jag var innan. Mycket mer, och det är skönt. En god vän sa häromdagen att jag har en bättre hållning nu, det ligger det nog någonting i. Jag har också insett att jag mer sällan dömer andra. Hur ska man kunna veta vad de känner, varför de gör som de gör och på vilka grunder deras beslut vilar? Jag kan tycka saker om andra, andras sätt och andras värderingar och beslut men jag har verkligen inget behov av att tala om det för dem. Inte för nån annan heller för den delen. Varför ska men egentligen göra det, jag kan ju ändå inte se hela bilden. Den insikten ger mig en känsla av att vara fri jag nog aldrig haft innan. Den är värd massor, långt mer än jag tror att någon kan ana. Den och känslan av att inte vilja tala om vad jag tycker och varför, de är värda massor.

En del bilder blir liksom bra utan att man ens planerat att de skulle blir det. Jag gillar denna, den väcker en tanke liksom.

Ja, det är mycket häst och körning nu, men det är mycket häst och körning nu. Igår drog Ala för första gången hela det ekipage vi ska dra i Arvika. Skacklar, timmerkälken och en stock. Gick finfint, nöjd kliver hon lugnt på där framme och jag skriker beröm och jublar där bak, för skrika måste man. Det gnisslar, knastrar och squeekar, mycket. Jättemycket. Underbara häst, jag tror det kommer gå.

Ett extra omnämnande måste jag ge Anna-Karin som skänkte oss kälken att renovera, som ställt upp och visat hur allt ska sitta ihop, som gått med Ala där framme, fixat en björnspännare och kommit med tips. Tuuuuuuusen tack!

En del bilder man tar gillar man mer än andra. Detta är en favorit.

Att rida någon annans häst är som att gå i någon annans skor. Det går, men känns inte så hemma och bekvämt.

Jag red Edda igår, en islandshäst. Pigg, trygg, känslig, vänlig och så himla rolig att rida. Eller rida, vi skrittade en sväng. Lagom tyckte jag, men oj vilken underbart, härlig liten häst. Det där var inte som ett par låneskor inte, de där skorna ar jag gått i förut. Första delen av turen var lite ovan, men sen hittade vi rätt. Den där hästen kändes hemma.



Tack Maria för ridturen, det där gör vi om.

Nä, jag har inte ADHD, och de som känner mig vet att jag gillar den typen av människor. De där som inte är helt vanliga. Jag har dock H som i just ADHD står för hyperaktivitet.

Igår byggde vi hop timmerkälken, jag smörjde selen så den är snygg. Jag mockade ur och fixade Alas box. Jag bakade en Silviakaka och kokade jordgubbssylt på samma gång, och nu, i skrivande stund funderar jag på vad jag ska göra nu? Ann-Karin kommer vid fyra, klockan är nu halv tre. Vad ska jag göra tills dess? H:et gör sig påmint...

Få saker smakar godare än hallon, inte ens jordgubbar faktiskt.

Trolla har varit på walk about i några dagar. Jag hittade henne, eller mer hon hittade mig , på morgonpromenaden idag. Vi blev nog lika glada båda två.