Marions blogg

Min fina, fina lilla fröken.





Jag känner att det där med inridning är något jag är gansla sugen på just nu. Den som väntar på något gott...

Bianco gör en vårrulle.

Mina ungar, våra barn! Att man kan älska så, ändlöst, kravlöst, så stort. Mina två älskade prinsar!

Sprak, knaster. En doft av rök och marken blir svart. Lågorna kontrolleras med vattenslang och kanna. Sen väntar vi bara in allt det fina gröna som byter av det svarta.

Mannens reptilhjärna blir tillfredsställd.

Man måste hålla tungan rätt i munnen.

Ifall du har vägarna förbi är du alltid...

Långfredagen är mc-premiär i Kristinehamn. Många var de, solen sken och jo... Visst blev man sugen på att åka med, sitta och styra över fart, känns vinden i håret, lukta på våren och sen kamma ut alla tusen tovor man får i nacken.

En kärleksaffär i hagmiljö.

Underbara små tecken i rabatten.

En unge i minuten och jag får last baby blues...



Stora sten vid sommarstugan, sommaren 2007, Jesper i magen.

Tänk att hoppgungar Jesper fick av farmor och Erik i doppresent fått ett sånt uppsving. Återvinning på en riktigt kul nivå.





Idag ska kameran med ut och jag ska ladda lite härliga vårtecken åt er, mina läsare, vilka ni nu är. Skriv gärna en rad, jag är ju nyfiken. Mellan 15-20 varje dag är det ju som kikar in. Några vet jag, andra anar jag, somliga har jag säkert ingen aning om. Bjud gärna på en rad!

Kom och gung-gung-gunga,
gunga med mig,
så ska jag,
gung-gung-gunga,
gunga med dig.

Två av Wivikens tre katter ställde snällt upp.

Först Wille;





Sen Trolla;

Idag blir det intet nytt under solen, uppmaningen blir att njuta av gårdagens bilder en gång till istället. Jag bara älskar de bilderna.

Bara pappa just nu.

Igår;



Idag;

Man kan ana dem i alla fall, om man kikar nära och noga.

Förgyllda vårkvällar, delas med koltrasten.
Drillade, kvittrande, sjungande för full hals.
Jag blir glad långt in i miott hjärta, lyssnar och njuter.
Blundar en stund, drar lungorna fulla av vårluft.
Livet, från den underbara sidan.

Ändlös, gränslös, underbar!

"I'm looking at the man in the mirror."

Han är tre och ett halvt, lite drygt.
Han kan hela alfabetet, vad de heter och hur de låter.
Han kan räkna till 29 och känner igen tal upp till 20.
Han kan heltimmar på klockan.
Han kan veckodagarna.
Han skriver sitt namn, mamma och pappa och känner igen ordet Jonathan.
Han lägger pussel långt över sin älders rekommendationer.
Han har taluppfattning upp till tre, kanske fyra (behöver inte räkna utan vet antal ändå).
Han kan flera fåglar och blommor. Djur kan han många.
Han kan skilja ur och benämna några träd.
Han kan sin adress och sitt telefonnummer.
Han kan flera geometriska figurer.

Nu då?

Småpratar, myser och varvar ner inför natten. Mamma myser mest! Mina allra inaste skatter.

Igår var Annicka och Jodie på besök, och Emma-Lill och Oscar. Jonathan och Jodie fann varandra. Sött!

Det kommer mer och mer nu. Kul tycker mamma.





Lila kul tycker nog killarna. Bästa killarna!

och en mamma.