Horse - det osynliga språket
De talar ett annat språk, horse kallas det tror jag. Jag förstår det till viss del. Igår förstod jag det inte.
Lunchfodring och både hästarna stod nere vid vindskyddet. Ut med en lång hög och Ala vill inte komma fram. Joar äter lugnt och avslappnat. Han har gett henne en signal, en osynlig sån att maten är hans och jag har verkligen inte sett den. Inte ett öra ens, inte en svansviftning, inget! Ändå vet hon.
Jag löste det såklart och strax åt de i samma hög som vanligt.
Att blogga
Jag har varit en aktiv bloggare nu i rätt många år... Jag känner att det blir mycket samma nu och jag har svårt att fundera ut vad jag ska skriva om. Funderingar att pausa eller kanske lägger ner finns. Man kommer till en gräns, när man är liksom klar med något. Jag tror jag är där, nu!
Jag ska klura i några dagar till, sen får vi se.
Bilden är från Gotland, 1998, Anders Bengtsson tog den.
Hade en idé som sprack...
I morse hade jag en idé, ett kort i timmen. Den sprack. Ni får delar av min dag...
Kl 08.00 ca, nya gardiner för det är ingen höjdare att äta frukost med vass, varm vårsol i ögonen...
Kl 09.00 ca, kaffekoppen med älsklingen.
Kl 10.00 ca, hänga tvätten, ute såklart!
Kl 11.00 ca, måla rockarden.
Kl 16.00, klippa manen och snygga till två fjordhästar.
Mjo, jag glömde visst en ganska stor del av dagen... Kom en fantastisk bergvägg mellan. Ska jag göra ett nytt försök imorgon tro?
Tussilagolycka!
Bebis nummer tre!
Nu börjar allt magen bli lite rundare. Finaste Ala!
Tack Hasse som knäppte bilden.
Tre av fyra killar
Han målar och målar...
Jonathan bara målar och målar, tusch ska det vara. Små detaljer och rätt penngrepp. Han bestämmer ofta efteråt vad det blir, vad blev det här tror du? Jag tror rent av att vi ska tävla lite! Svar här, face to face, mail eller som kommentar på Facebook. Först rätt svar vinner något...
Vårkavalkad!
Önskar jag kunde bjuda på lite koltrast- och bofinksång också, men det fångar man inte med ögonen eller på bild.
Röja hage
Det vore lättare att röja hage om inte Ala var med. Vi plockade stenar, sågade grenar och la i högar. Där Jesper var, där var Ala.
Spår av igår.
Klipp, klopp, klipp, klopp! Fredagsmys med underbara Ala!
"Pang!"
Vårväder och regnställ!
Vårdagjämning idag och det glömde vädergudarna igår när de skickade ner massa snö. Nä, tacka vet jag sol och smältvatten och bra regnställ!
Att rulla håret
Lite fällpäls från Ala och en vindpust, sen var håret rullat!
Spring
Det tar några bilder innan det sitter. Det ska vara i rätt ögonblik och det är inte helt enkelt... Helst ska det vara i mitten av bilden också men man kan inte få allt....
Trevlig utsikt!
Speciellt när den rena hästan är min. Prinsessor rullar sig nämligen inte i leran.
En lydig hund...
En lydig hund är en lycklig hund! Veterinärbesök och väntrum, där får man se en del... Jag säger till min vovve att ligga och stanna. Avslappnad, näe inte precis men han ligger och han ligger stilla! Så blir det, löptik strax bakom eller inte!
Busigare?
Ja, en glugg gav liksom ytterligare en dimension av bus hos vår busunge.
Diken om våren
Diken om våren är som magneter för barn.
JA!
Jag kan se den! Jag kan se den! Förevigad i går eftermiddag!
Städade och fann...
Jag städade ur en låda och hittade en bild. Den allra sista på min gamla, fina Ljossa. Här står vi med veterinär och det är bara några timmar innan hon står på transport och vi är på väg till ATG-kliniken i Karlstad. Dagen därpå fick hon vandra vidare, utan mig...
Det är en slump att bilden blev till, min pappa och en vän till honom, Alf, kom förbi. Av en slump hade han kameran med. Jag kan inte påstå att jag gillar bilden, men jag är glad att den finns. Det har gått ganska många år, tomrummet är mindre.
Numera kan jag tänka på henne utan en klump i halsen. Hennes luggtofs hänger i sadelkammaren och jag kan minnas henne med ett glatt hjärta. Tack för att hon fick finnas i mitt liv.
Utefika!
Premiär i helgen, altanfika med singoallakex. Ni vet de där som man får långa sylttrådar när man biter av.
Vår!
Igår var det vår på riktigt! Tussilago, hästpäls i hela munnen, barnen gungar, tulpaner, krokusar och påskliljor sticker upp lite här och där, fåglarna kvittrade och solen sken. Premiärkaffe på altanen och ute hela dagen, solglasögon på!
HURRA!
Frukost med solen, detta börjar bra!
Morgonmöten
Nästan varje dag stannar vi lite och tittar på dem. Räknar och summerar de olika flockarna på de olika vallarna. Jesper håller räkningen.
Ett öra
Ett öra på matte, det är Ala det. Mina fina, gula som lyssnar och vill göra rätt. Underbara häst!
Två sexåringar?
Jonathan har sen Jesper började tappa sina mjölktänder sagt att han också tappar tänder, nu är det så....
När Micke kom hem igår blev han glad, jätteglad. Sprang genom köket för att möta pappa och BONK ramlade på köksgolvet. Jag fick lyfta upp en ledsen och nosblodig unge. När vi torkade av allt näsblod så såg vi, jodå... Det fattades visst en tand! Jonathan är gladare över det än mamma kan jag lova...
IKEA
Att se platta kartongpaket förvandlas till möbler, det gillar jag, Speciellt om man får göra det ensam i lugn och ro, då är det riktigt kul att bygga ihop dem.
Nya möbler är väl alltid kul förresten...
Trolla
Tredje katten som bor i Wiviken är Trolla. Hon kom hit i magen på Tea som vi tog som omplaceringskatt. Tea var allt annat än en snäll katt, speciellt inte mot barn. Strax efter att hon kommit hit fick hpn fyra kattungar och en av dem är Trolla.
Snällaste, finaste lilla Trolla. "Min" katt som sover med Bella i Jonathans säng. Ibland i vår säng. Råttjägare och utefis. En lite katt med ett hjärta av guld, det är Trolla det.
Mot nya kunskaper
Idag laddar vi för tömkörningskurs.
Lite mindre kläder från start denna gång. Man frös inte kan jag lova.
Att tappa synen
Hämta en kniv, säger Micke.
Jag går ut i garaget, kommer fram till verktygsbänken och det händer någon märkligt. Jag kan inte för mitt liv hitta vare sig kniv, hammare eller något annat där. Jag liksom tappar synen... Jag hittar verkligen inget där, även om det kanske ligger mitt framför näsan på mig.
Jag skulle nog kunna tappa bort Ala om hon ställde sig där...
