Marions blogg

Hur överlevde man innan diskmaskinen? Den vill jag verkligen inte vara utan!

 

Om påskägget innehåller så viktiga saker som motorcyklar, ja men då måste man bara sova middag med dem.

 

Det är vad som uppstår i Wiviken om mjölken är slut!

 

Jesper pusslade långt över sin åldersrekommendation när han var mindre och gör fortfarande. Jonathan är visst likadan. Antingen är det ärftligt eller så är rekommendationen högt satt? Undra vilket?

 

För något år sen år vi "messlor" vid den här tiden. Igår åt vi "håfflor".

 

Igår hände det, tvätten fick delvis torka ute!  Hopp om livet!

 

 

Jonathan lever just nu i ett ständigt gult ljus. De är på från morgon till kväll.

 

Vi är rätt punktliga med att äta middag, klockan 18 äter vi och det slår sällan på mer än några minuter. Nu är det ljust ute när vi äter och jag älskar det!

 

Wordfeud och ibland är man på topp. För övrigt är jag mest under isen just nu.

 

Idag är dagen längre än natten och det känns i alla fall bra. Känns ju inte som vår precis, men snart är vi där.

 

De växer visst bara på träden om det är oförorenad luft. Här har vi gott om dem, och många är ganska långa. Olka sorter är det också.

 

Ett besök på mammas skola, blivande sexårsgrupp kom för att hälsa på. Jesper bland dem. Han blev väldans trött efter en stund på skolan och somnade i bilen på hemvägen. Hm, tänkte mamma och jodå, 39 graders feber idag och fullkomligt golvad. Mammas skatt! Nyser, snorar och är så sliten.

 

"Faffjan" som Jonathan säger. Lilla, röda yrvädret med två lägen, av och på.

 

 

 

Underbart norrsken igår och vi sov med rullgardinen uppe. Nu är jag klar med vinter.

 

Det fanns en häst en gång, en snäll med låmg lugg och vänliga ögon. En jag gjorde allt med. En jag kan sakna något oerhört. För ett tag sen hittade jag hennes luggtofs. När vi träffas igen hoppas jag att den vuxit ut. Tills dess tittar jag på den, på bilderna och spar minnena.

 

Alla möter pappa med glada tillrop och svansviftningar när han kommer hem.

 

För några dagar sen, då när det var plusgrader, takdropp och skönt i solen, då när snön var borta i stora fläckar. Precis då, hittade jag katten, men bara nästan....

 

Ni får säga vad ni vill om nattens temp. Jag tycker att det minusgrader kan åstadkomma är underbart vackert!

 

På Gotland räknar man starurar, sju ska det vara innan våren kommer. Starur är ett "bakslag" på våren, snö när man tror att det snart ska bli vår. 

 

Idag räknar vi den första och jag bjuder på vårbilder till alla som tappat vårhoppet! Sex till, sen ni, sen kommer våren!

 

Matte är en fegis, som bangar ur när prinsessan blir tonåring, går emot och vinglar. Matte tappar självförtroendet och saknar ridmuskler, känner sig rätt kass på sin prinsessa. Inget funkar och marre fegar... Är det tänder? Trots? Mitt fel? Klart det är mitt fel! Eller...?

 

Matte får tips om att tömköra och där fanns hon. Under tömkörningsgjorden och det blå schabraket. Den guldgula, fina, lilla hästen. Den som frustar, är pigg på ett lagom vis, jobbar, undrar, rättar sig, tuggar, söker form, den som vill göra som matte vill. Underbara gula, du lyser upp mitt liv.

 

Lycka är lugna trygga andetag från en liten skatt när man själv ska somna. Dubbel lycka är när han sover så hela natten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Uppför och nerför. Världens bästa storebror.

 

 

 

Påfyllning av antikroppar i tisdags och punka på bilen. Jag tog en promme med Saffran som fick åka med oss. Hamnade i ett område i Örebro där fjordhäst-SM gick för några år sen. Intill alla hästhagar fanns en gammal byggnad, förfallen men ack så fin. Det är något speciellt med gamla byggnader, och det kan inte förmedlas med mobilkamera. Det kändes dock när man stod där.... Tydligt, vackert och ända så förstört... Undra hur det såg ut för länge sen, vem bodde där?

 

 

 

 

 

Saga har upptäckt att man kan se in i köket från hagen. Så gjorde Ivan också. Vem sa att hästar är dumma?

 

 

 

Jag hittade en torkad alsikeklöver när jag packade höpåsar häromdagen och fick ett sommarsug i magen som jag nog inte tidigare haft. Oj vilken längtan en kort stund... Tur vi är på väg åt rätt håll. Klöver och timotej... Underbart!

 

 

 

Två killar jag gillar!

 

Jag tror att jag börjar tro på våren. Titta vad jag hittade i en "vårfläck".

 

Jesper bygger klossar och jag tänkte direkt på ett indiskt bygge som är ganska känt. Tinnar och torn, vattnet saknas dock...

 

Jag hittade våren (och en kattbajs), hemma hos några jag inte skulle överleva utan. Tack för igår.

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag blir det gula äventyr, 30 minuter slipning av formen på både matte och prinsessan. Är nog lagom för både matte och häst.

 

 

 

Utelekar hör varje dag till. Pulka och att cykla på altanen är bäst. Jo, mamma fick skotta av altanen så prinsarna kan cykla. Krafterna efter rotavirus och flera gånger av magsjuka börjar komma tillbaks. Sakta men säkert, matlusten är större och det känns bra.

 

Sportlovsveckan i slutet av februari har bjudit på underbart väder med solsken och dagsmeja.

 

Jonathan har klarat av två och ett halvt-årskontrollen med råge. Överprestera kallade hon det. Känns bra tycker mamma. Pratar som få gör han, långa meningar och många ord. Vi förstår det mesta nu. Han kan "häu" också, mest hela tiden. Viljan är stark. Inga mesproppar här inte...

 

Jesper läser och skriver korta ord och räknar långt över vad han borde. Snabbt plussar han ihop tal som 8+4 och med lite tänketid funkar också svårare tal. Lego funkar alltid och nu byggs det även lite efter eget huvud. Ritningar är dock bäst.

 

I vårt kök är detta helt normalt. Fast jag gillar inte normalt, jag tycker att normer är vanvettiga mått som inte borde finnas. Normalt, vad är det liksom? Ett mått som individen själv sätter och som därför knappast går att jämföra!