Marions blogg

Våra barn är morgonpigga. Jag vaknar sällan före Jesper. Han är först upp alltid. Jonathan kan sova lite längre. Ibland kommer han till vår säng och sover sked med mig. Det är då vi tar sovmorgon på riktigt. 

 

Vaknar man före nån av dem kan man ligga kvar... Fundera lite, hur mycket snö har det kommit tro. De varnade ju för en decimeter. Tar jag mig till tippen med transporten? Just det, måste ringa vårdcentralen och få en tid till Jonathan. Han har säkert öroninflammation han med. Har vi bake off till frukost, jo... Det har vi nog. 

 

Så startar jag ofta en helgmorgon. 

 

 

När jag grejar i stallet med Ala får vi rätt ofta besök. 

Jag får väl erkänna då, min kropp är inte vad den varit. Just nu är vi inte alls överrens. Det har varit en rätt tuff vecka på många vis. En tuff månad faktiskt. Lunginflammation, penicillin, en inflammation under en tand och en rotfyll. Det har varit sjuka ungar och en del frånvaro från jobbet. En del annat också faktiskt. Sånt sätter sig i kroppen nu. Jag är stel i nacken och öm i lederna. Lågtryck kanske påverkar, blåst kkänner jag av. Jag saknar min friska, starka kropp som.tålde allt. 

 

 

 

Hon hsr verkligen mycket tagel. Svansen är enorm och det tar sin tid att borsta genom den.

 

Jag förbrukar handskar i ett rasande tempo. Stallhandskar slits och jag behövde nya. Gissa vilka jag tyckte var snyggast? Varför är det alltid så?

Efter en tung vecka var lek och bus uppskattat. Inte samma tempo som vanligt men visst fanns ork till lek och bus. Själv tog jag en kaffe med älskade mannen. Lika uppskattat det med.

 

Lika självklart som han bara stod där, torr, jättesöt, långbent på morgonen för sju månader sen, klev han iväg igår. På egna ben, trygg, lättlastad, lugn. Det känns riktigt bra, men tomt. Han får en egen människa som.kan lägga tid på honom. Som verkar både förvånad och glad över hans sätt. Som ser samma positiv, fina, trygga insida som jag. 

 

Kvar lämnade han små avtryck i snön. De fick snöa bort. 

 

Att vara uppfödare kan också innebära att man behöver sälja en häst. Idag är en sån dag. Atle ska få en egen människa. Jag ska äga bara en häst. Det kommer bli bra, fast idag är en dag med väldans blandade känslor.

 

Det finns två som.piggar upp här hemma. Här är en av dem.

 

Idag händer det, ny brunn på g. Det mullrar och skakar i huset och snart ska här vatten följda hoppas vi. Slangar och grejsaker över gräsmattan och märkliga maskiner på tomgång.

 

 

 

Jag klippte Ala i helgen. Tredje gången nånsin. Klippte så där fult och praktiskt, halva halsen och bringan. Just precis under halsen med hennes virvlar är det lite bökigt. Jag lyfte helt enkelt huvudet med ena och klippte med andra. Jaha, så Ala. Inte mer...

 

Den hästen har en insida av guld, renaste guld. Här jag nånsin berättat för er att hon är världens bästa?

 

Jag har de senaste dagarna letat bland äldre bilder av olika anledningar. Jag hittade en gammal på Ljossa, drygt 300 dagar dräktig med Ljass.

 

Första turerna, vingliga, med säkerhetssnöre runt halsen och en lyckoklump i halsen. Minns dem som igår, det var som att hitta hem igen. Malin tog bilderna.

 

Är broddar bara för hästar och gamla tanter då är jag nog en av de två...

 

Det brukar komma efter nyår, ibland i januari, ibland i februari. Igår hände det. En lite kvillrande längtan till våren. Ni vet, takdropp, talgoxens sång, blå himmel, sol som börjar värma...

 

 

 

Fotoredigering, en hel, stor, fantastisk, ny, fräsch värld att utforska!

 

Gamla pulkabacken invigd och nu är vi tre barnfamiljer som kan fixa och dona med sånt som ungarna gillar. Det finns planer att röja fram backen, fixa "starttornet" och sen lär vi nog plocka fram hjälmar. 

 

Idag blir det dock ingen pulka utan mest feber, film, filt och glass för Jesper tror jag.

 

 

Lycka är en Trolla på magen, inte helt vanligt dock. Hon är en vild, liten själ som är både snäll och gosig men vanligtvis ingen knäkatt.

 

Finaste, snällaste Trolla har varit hos finaste, snällaste veterinären. Hon kom hem med "ett stort bandage om svansen" och dumstrut. Nu ska vår värsta musjägare och utefis våra inne i en vecka... Lilla fina... Hur ska det gå...

 

En grå vinterdag med snö, då känns hela världen svartvit. Bilden är knäppt i färg fast man nästan inte kan tro det. 

 

Efter snö kommer sol. Lätt bästa stunden på hela dagen igår. Den var fylld med annat så som bilresa i snöstorm till akuttandläkare. 1300.kr, katjing! Ont i tand och mun. Nä, tacka vet jag sol. 

 

 

 

Många har trassel med det, tycker det är svårt och får inte ens på hästen på släpet. Jag har inte de problemen och har heller inte haft just. Ala lastar sig själv utan problem. Henne åker jag med ensam om så behövs. Näe hon stod på betäckning åkte de alltid med två ston på ultraljud så ingen ska åka ensam. Ala var på ultraljud ofta har jag förstått.

 

Vi har börjat öva med Atle också. Han ska ju snart flytta hemifrån och det känns ju allra bäst om starten härifrån är lugn. 

 

Igår klev han själv in i transporten tre gånger. Inga problem, det var tredje gången vi tränade. Han var lugn och valet att kliva in vår hans. Det känns som en bra start, en lugn kille som själv väljer att gå in. Så vill jag att det ska vara. Duktiga, fina Atle.

 

 

Julafton måste härlig när känslan blev så här.

 

"Kolla mamma, jag kan putta upp mina bjillej med tungan" 

 

Normalt är ett av de värsta ord jag vet. Vad är normalt och ännu värre, vad är onormalt? Ja men, det beror ju på...!! Det beror på vad som är normalt för dig, och vad som jag anser vara normalt. Vad samhället, utan att fråga, bestämt faller inom normen. För att ens kunna prata om vad som är normalt måste man först prata om din norm och min norm. Där kan jag dock tycka att det blir lite spännande, vad är normalt för dig, och är det samma för mig. Helt plötsligt för diskussionen en annan vändning, ett nytt värde en kanske ett nytt sätt att se på saker. En djupare förståelse och ett nytt sätt att se varandra på.

 

Nä fy, ta bort normalt. Vem vill vara det ändå? Normal, det måste väl ändå vara ett annat ord för tråkig? Eller? 

 

Jag fick en teckning av en elev på skolan där hon tecknat Atle. När jag satt och kikade på gamla bilder häromdagen så insåg jag att det inte alls är olikt Ala som sexmånanders, nyhämtad fölunge. Döm, själv, men jag ser det.

 

Igår tog jag med hunden och ungarna och gick en promenad. Kallt och härligt. Himlen färgades rosa och den del av sjön som fryser sist var ljusblå. Det var som om vår Herre målat med enbart pasteller och svart.

 

 

Tomten kom med radiostyrda helikoptrar. Roliga saker för både vuxna och små.

 

Vår åtelkamera har fångat något fint på bild. 

 

I mitt stall står en ensam häst inne. Ala, med en muskelsträckning tror vi. I skogen igår på väg hem dog jag lite, halt häst som inte ville gå, darriga muskler i bogpartiet på höger sida, missnöjd och kastade med huvudet. jag dog lite, panikringde Malin och kunde inte tänka. Tack Malin för att du tänkte. Jag var inne på fång och korsförlamning och allt möjligt läskigt men visste samtidigt att så var det nog inte... Tänk att man bara slutar tänka själv i såna lägen...

 

Det släppte lite och jag kunde boka av skjutsen hem som jag bokat med Micke och vi linkade hem sista biten. Svettig och darrig... Jag dog lite till. Ringde min fantastiska veterinär och det är nog en muskelskada eller möjligen ett tramp på något hårt som orsakade spänningar. Boxvila och promenader, jodopaxomslag om hoven om det verkar vara så. Liniment också... Det har jag kladdat på och kommer kladda på. Hästmassör... Vi kör hela paketet!

 

Lite senare på eftermiddagen gick vi en promenad, jodå stel och kortar upp vänster fram, men pigg blick och glad häst. Inga huvudskakningar alls. Klev på i vanlig takt också. Phu!

 

När vi senare kunde tänka tillsammans kom vi på att Ala och Atle faktiskt sprang ihop i ett hagrace tidigare på dagen. Han hann bromsa upp lite men sprang in i bogpartiet på höger sida. Nu tokhoppas jag på en muskelsmäll som jag ökade på genom att rida en sväng. Jag hoppas så att vi kan vara med på tömkörningskursen i mitten av februari för Anders Eriksson. Håll alla tummar ni har för det, snälla.