Organiserat kaos
Jag planerar veckan. Det är en kalender, en pärm, en dator, böcker och lärarhandledningar i svenska, matematik och NO, saker högt och lågt och tro det eller ej, jag vet var de är. Nu ligger nästa vecka polanerad och klar för alla goa ungar på skolan. Den blir fylld av positionssystem, dikter, läsning mellan raderna, nyanser med oljepastell och vattenfärger, löv som ska sorteras, en del högläsning och så klart, Peek of the week. Veckans höjdpunkt.
10 år
Tänk att den där fina, känsliga, kloka, nyfikna mjuka, busiga, vänliga, charmiga ungen är min. Idag är han tio år också. Grattis älskade ungen min.
Bildlärarens son
När man inser att den egna ungen har talang. Duktiga Jonathan visade fröken vad han gick för igår. Blanda snygga färger av bara grundfärgerna var ju plättlätt.
Han hälsar att han inte är klar med orange ännu.
Det är billigt med lyxmat nu.
Tio minuter i den egna skogen och middagen var räddad. Galet gott!
2007 och 2017
2007
Lillebror Morgan kom på besök och hade med en "glidare" med en kamera på. Några flygbilder blev det. Då gick Volvon som taxi, stallet var bara en platta, väggarna låg under två blå presenningar, altanen var inte byggd, det var en grusgång till södersidan, vi hade en båt och jag körde en röd golf-kombi.
2017
Lillebror Morgan kom på besök och hade med en drönare med en kamera på. Några flygbilder blev det. Nu är stallet klart, vindskyddet är nybyggt och det gamla är flyttat. Taxiverksamheten är sedan länge avslutad. Båten är såld (faan också), ny altan och nylagt tak på den.
Jag förevigade händelsen från marken.
Tack Morgan, lillebror som alltid, alltid hade något hyss eller någon uppfinning på gång nä du var liten.
Jo, det är fint men...
Jag gillar höst, fast inte ännu. Lite mer shorts, lite mer äta middag ute, lite mer skönt och grönt va?
Här är det magiskt
Jag har världens bästa jobb, på riktigt. I mitt klassrum finns det 22 pigga, glada, goa ungar. Jag har de sista åren hittat en trygghet i mitt jobb, jag vet var i är och jag vet var vi ska och jag har en plan om hur vi ska komma dit. Mycket av den planen omfattar samarbete och samtal.
Det är en magisk känsla när man säger till 22 elever, prata kort med din bänkkompis om det här och ett lagom sorl bryter ut, man kan se deras engagemang, se hur de tar uppgiften på allvar och verkligen pratar med sin kompis om det. Å vet ni, det är klass 2-3 jag har. De är ganska små, men växer enormt i vissa uppgifter. Jag då, jag bara ler.
Sen förståss, det här en bara en liten, liten del av det fantastiska jobb jag har. Vi gör massor av annat också, lika kul och med samma engegemang och med samma allvar. Jag har världens bästa klass, igen! Jag bara får det om och om igen och om ett par veckor till, då är de ännu bättre.
Skördetid
Kan man klona en människa?
Jag vill ha fler som min bästa vän i mitt liv. Kan man klona henne tro? En räcker liksom inte...
Att samarbeta
Det är en onst att samarbete, det kräver att man lyssnar in, känner in, delger och deltar. Inte helt lätt kan jag säga om man inte är van det. Samarbete märks inte när det funkar, men ta mig tusan, det märks jätteväl när det inte funkar,.
Han är min.
Tänk att den där fina, filuriga, mjuka, busiga, vänliga, charmiga ungen är min. Idag är han sju år också. Grattis älskade ungen min.
40 p och AB-premierad
Det var tidigt i morse som vi lastade Ala och efter ett tag Froste, satte oss i bilarna och rullade mot Arvika travbana.
Där körde jag ett mer än godkänt bruksprov med Ala och Froste i snöret. Det gick så långt mycket bättre än jag vågat hoppas på. Hon är en klippa den där hästen.
Jag visade också Ala och fick följande kritik:
Typ: Rastypisk av mindre format, feminin. 8
Huvud, hals och bål: Vackert huvud, bra bog och djup, välformat kors, stark överlinje. 8 p.
Extremiteter och röreslernas korrekthet: Välbenad, relativt korrekt. 8 p.
Rörelsemekanik i skritt: naturlig avspänd skritt. 8 p.
Rörelsemekanik i trav: Lätt, rörlig trav. 8 p
Totalt 40 p och sambokförd med AB.
Froste gick luften ur och han skrapade ihop 37 p vilket jag är jättenöjd med. Han har skött sig bättre än man kan förvänta av en lite fölunge som aldrig varit utanför gården.
Sen finns det tre personer som gjorde idag möjligt. Tack Eva, Malin och Micke. När ni står där bakom min rygg, trygga, beredda och lugna, då klarar jag allt.
Fredagssnack med morfar
Jonathan ligger i en badenbadenstol i mormor och morfars trädgård och äter glass. Morfar sitter bredvid. Han berättar att när han bor i ett eget hus ska han ha en betjänt som jobbar hos honom. Då kan han slänga glasspapper på golvet och betjänten bara plockar upp dem.
Den ungen...
Han kan
Mer vilda än tama
Micke odlar bland annat gurka. Den är mer vild än tam och växthuset är som en djungel. Nu är den snart på rymmen också.
Open art
Vi hittade en svart kub, en stor svart kub, på Open art i Örebro. Den såg rätt tråkig ut på utsidan. Insidan bjöd på något helt annat. Hade kunnat stå där rätt länge.
Den erfarenheten kan appliceras på mycket annat i livet. En lite tråkig utsida kan mycket väl bjuda på något spännande, intressant, tankeväckande och nytt. Man måste bara utforska insidan och inte bara döma från utsidan. Jämför bara med passionsfrukt. Att den explosionen kan komma från en brun, skrynklig, torr utsida går inte att föreställa sig.
Vi går till bäcken...
Jonathan och jag skulle bara gå till bäcken och tillbaks, men vi fick en idé på vågen och det blev inte en promenad utan det blev mer kantareller än vi kunde bära i händerna. Life is good.
Hjälmen full, kepsen fiull och det som var kvar fick Micke hämtad dagen därpå.
Godkänd!
Nu är den godkänt på riktigt. Jag gillar den också.
Bonus på morgonpromenaden
Att bo på landet har sina fördelar. Guldkanten på middag fixar man gratis på morgonpromenaden med hunden.
Kärlek är två underdelar
Jag äter rätt sällan mjukt bröd. Tycker inte så mycket om det. Knäckemacka är min grej.
Till helgfrukost då och då fixar vi bakeoff-bröd. Jag gillar underdelen bäst.
Kärlek det är när Micke ger mig underdelen från båda bröden och själv tar överdelen.
Överlevde jag?
Jag överlever nog första vecken efter lovet. Sista dagen innan helg. Blir en halv dag med avslutning på Loka.
Välkommen sköna fredag, just första fredagen efter semestern är nog den skönaste. Mjukstart finns inte i mitt yrke kan jag lova.
Vi odlar
Eller vi, det var lite orättvist. Micke odlar och han satte visst bakpotatis.
De är färre nu
Jag har fortfarande pelargoner, men de är färre nu. Några växer enormt, andra förblir mindre. Favoriter är fortfarande Blekingeflickan. Den här finns hos mamma.
Öppet fönster
Sova med öppet fönster måste vara bland det skönare som finns. Att höra alla de där små nattljuden, mendan det egentligen är tyst, tyst, tyst. I alla fall den här årstiden, våren är ju tvärtom. Full av ljud.
Avslutar lovet
Avslutade lovet med ett lass glass. Det är viktigt med rätt glass, rätt mugg, rätt sked och rätt smältgrad. För att nå rätt smältgrad krävs lagom många sekunder i micron.
När jag ställde in min mugg så Micke att det nog krävdes en halvtimme. Hajjar ni mängden?
Först så kommer inget...
Jonathan väckte oss tidigt i morse med frågan; Vad är det som låter? Det var ösregn, minst sagt. Det vräkte ned, nöjd med svaret somnade han om.
Någon timme senare vaknade jag av åskmuller på håll. Sängen bredvid var tom och jag hörde hur Micke var nere och drog ur kontakter. Sen rullade det på, hällregn och åska, ganska nära nu. Jesper vaknade och kom och kröp ner i sängen.
Upp och dra lite fler kontakter, för nu var det nära. Rutorna skallrade fast vi hade bara någon smäll mer eller mindre rakt över.
Hästarna fick äta frukost inne, när det ligger så nära och hällregnar och de redan är inne kan jag bjuda på det.
På Facebook kunde man se rapporterna ramla in, översvämmad väg här och vatten i källaren där. Brandkåren stängde av vägar och pumpade vatten. Vi klarade oss bra, några korta strömavbrott bara.
Nu är hästarna ute och det har slutat regna, men det kom 54 millimeter på bara några timmar.
Först så kommer inget...
Jonathan väckte oss tidigt i morse med frågan; Vad är det som låter? Det var ösregn, minst sagt. Det vräkte ned, nöjd med svaret somnade han om.
Någon timme senare vaknade jag av åskmuller på håll. Sängen bredvid var tom och jag hörde hur Micke var nere och drog ur kontakter. Sen rullade det på, hällregn och åska, ganska nära nu. Jesper vaknade och kom och kröp ner i sängen.
Upp och dra lite fler kontakter, för nu var det nära. Rutorna skallrade fast vi hade bara någon smäll mer eller mindre rakt över.
Hästarna fick äta frukost inne, när det ligger så nära och hällregnar och de redan är inne kan jag bjuda på det.
På Facebook kunde man se rapporterna ramla in, översvämmad väg här och vatten i källaren där. Brandkåren stängde av vägar och pumpade vatten. Vi klarade oss bra, några korta strömavbrott bara.
Nu är hästarna ute och det har slutat regna, men det kom 54 millimeter på bara några timmar.
Ett sug
Det var längesen nu. Jag börjar känns sug.
Måndag igen snart
Jag har alltid haft svårt att stänga ner när det är sommarlov. Jag smygjobbar och det tar minst en vecka innan jag kopplat av. Så var det inte i år. Jag hängde av mig nycklarna till skolan och sen tog jag lov, nästan i alla fall.
Sen har jag alltid kopplat på en eller ett par veckor innan skolstart. Så är det inte i år. Nu, idag har jag smygbörjat lite, men bara med det som är kul.
Jag gör Peekar, det är små minilektioner om något spännande eller intressant. Ungarna älskar det. En klurig ledtråd en vecka innan. En kort Powerpoint om något, gärna med en filmsnutt till. Sen får de en bild och till den några meningar att skriva av.
Stå upp
Jag är bättre på det nu. Att stå upp, stå emot. Häromdagen hade någon skrivit ett riktigt fult inlägg på Facebook, en påhopp mot en offentlig människa. Jag sa ifrån, tycker inte man gör så.
Jag säger också nej på ett annat sätt nu. Jag kan anstränga mig för människor som gör det samma för mig. Jag kan i perioder sträcka på mig, ta i lite mer, men inte hur länge som helst. Det är inte värt det. Att hjälpas åt kräver att man är två eller fler, som drar åt samma håll, vill hjälpas åt. När det bara blir åt det ena hållet då är det inte att hjälpa till längre. Då är det att utnyttja.
När något inte känns bra i maggropen, som i Sälen på badhuset där, där borde jag sagt ifrån. Några tejejer som busade genom att dra i varandras bikiniremmar. Jag sa inte ifrån då, men jag hade gjort det idag. Jag har tänkt på det, varför jag inte sa ifrån och hur jag ska göra om något liknande händer igen.
Att säga nej till sådant som jag utan att reflektera sa ja till förut. Det svider lite, antagligen finns det de som surnar till, men det gagnar ingen om jag inte gör det, så, this is me. Take it or leave it.
Fast ni ska veta, det tar emot att säga nej och att säga i från också. Det är verkligen inte alltid det som är den enkla vägen, men det är den vägen som på slutet känns bäst för mig.
En sommar av utflykter
Det har hittills varit en härlig sommar full av små och stora utflykter. Igår var vi till Örebro, fika och snabbhandla på IKEA, Titanicutställningen och Open Art.
På måndag stundar jobb och skola, jag är snart redo.
Jag glömde...
Det är lätt att glömma hur små föl är när de börjar bli stora på utsidan.
Igår körde vi först en kort runda, max 10 minuter. Det gick bra, det kan han nu.
Sen var vi inne och selade av Ala och tränade på att springa snyggt bredvid mamma. Det är verkligen inte lätt att få till. Visa föl är svårt. Ärligt så vette tusan hur det ska gå...
Sen kort i stallet tränade vi på att lyfta på hovarna. Sen orkade han inte mer... Jag borde tänkt mig för.
