Marions blogg

Micke hittade klistermärken och limmade på. Jag gillade det. Jonathan säger att jag har Gud på bakluckan. Vi måste nog prata lite.

Jonathan har målat av en bild från boken "Mathildas katter"

Jesper knäckte det, hur mönstret fortsätter. Gör du det?



Mönstret är: 1 2 3 5 8 13 (ifall det inte syns på bilden) och hur fortsätter det?

Jag lägger till ponny i framtidsplaner.

Om man är hund är lycka enkelt. Det räknas i antal tennisbollar.

Gillar du öl som smakar mycket så testa denna!

Ambidexter är man om man kan använda både höger och vänster hand lika bra. Man tror att Leonardo da Vinci var det. Jag är det, himla praktiskt. Idag testade vi ett nytt recept där man skulle vispa 3 ägg med en deciliter vetemjöl. Tungvispat kan jag säga och blir man då trött i höger, då byter man väl till vänster. Funkar lika bra, även om min högra är dominant. Borsta tänderna är samma sak, man byter väl lite då och då.



Receptet hittar du för övrigt på: http://www.ica.se/recept/zucchiniplattar-med-fetaost-och-dill-720960/

Bildlärare måste vara världens bästa jobb. Klasslärare måste vara världens bästa jobb. Här är vad vi skapat under två tillfällen på bildlektionerna.

Ibland undrar jag om hon haft spånet som både täcke och madrass.

Jag vet inte riktigt var våren och sommaren tog vägen. Livet blev liksom fullt av annat, personlig kris och massor av personlig utveckling. Jag tänker ofta på det, jag tror aldrig jag växt så nån gång på insidan. Möjligen när jag bröt upp allt och flyttade ensam till Gotland, gav upp allt tryggt och skapade ett nytt, eget liv, stod på egna ben. Det var 18 år sen nu. Kanske var det dags igen.

Jag kan dock känna att det var på sätt och vis en billig utveckling, den jag gjort nu. Billig på så vis att den gav mig så mycket. En ny självkänsla, en trygghet i mig själv. Den gav faktiskt också lite broms i livet, allt går inte lika fort längre. Jag hinner stanna upp lite. Lite distans till andra, jag kan luta mig lite bakåt och inte alltid säga vad jag tycker, inte ens tycka faktiskt känna att ganska många saker faktiskt inte är nödvändiga att tycka om.

Det var också dyrt, det kostade många vakna timmar, många tårar och ofantligt mycket tänktid. Jag betalar fortfarande i tänktid. Det kostade en vår och en sommar. Jag kan inte riktigt minnas vare sig tussilago eller försommarens timotej. De är liksom lite dimmiga minnen från då. Vissa finns nog inte ens. Jag var upptagen med annat då, upptagen att tänka, hitta mig själv, överleva och reda i en miljard känslor. Nu, men lite distans, i krisens sista fas, nyorienteringsfasen så är det väl just det jag gör. Nyorienterar, ritar om min karta, väger in vad jag förlorat och vad jag vunnit. Tittar till ärren och inser att detta också är en del av den jag är nu.

Avslutar med att tacka de som stod där runt mig när livet minst sagt ruskades om. Ingen nämnd, ingen glömd. Hoppas att jag någon gång kan få "betala tillbaks". Jag tror inte någon av er kan ana vad ni betydde, där och då.

Trolla är ungefär av samma kaliber som Zorro. Cool, självständig, nyfiken och busig. Precis nyss hade de morgonmöte i hagen. Kass bildkvalitet, morgondimma, full zoom och mobiltelefon. Jag försöker intala mig att tillfället gör bilden. Det går inte så bra...

Idag jobbar vi ideellt, jag och Eva och ska vara behjälpliga vid bruks-DM i Örebro. Tänkte lära mig ett och annat på vägen. Bild lägger jag till senare, när jag tagit en. Jag stod vid vattenhindret och förundrades över alla duktiga kuskar och ryttare. Vem vet, kanske vi provar? Ala bestämmer om hon vill.

Här inne, innanför de fyra fönstren, här händer det magiska saker. Varje dag! Fast på lördagar och söndagar tar vi ledigt.

En del undrar hur många lingon det finns i världen, för övrigt en underbar film.


Jag bara undrar hur många flugor det kan finnas i ett kök.

Förra gången hon var dräktig blev hon jätteförkyld. Denna gången blev det bukhinneinflammation. Antingen har hon nio liv eller så försöker någon säga nånting...Om hon är dräktig ännu? Vet inte...

Där kom hon. Lilla älskade Trolla, med svansen rakt upp och ett kurr.

Att bo på landet är så som jag vill bo. Varje dag! Fast det har baksidor, Trolla är sedan snart en vecka borta. Jag tror som vanligt att hon aldrig mer ska komma hem. Dör på insidan.

För er som undrar var jag varit, nu är jag hemma igen.

Jag har en Smartboard i mitt klassrum. En gigantisk pekskärm med många funktioner. Man kan titta på film på den, skriva på datorn så ungarna ser, scanna in och skriva i samma arbetsblad som de har, spara anteckningar och förvandla handskrivet till.datatext. Ibland är den smart, ibland är den mindre smart. Fast mest är den himla bra.

I skolan ska mina ungar få prata, skriva, fundera och diskutera. Vad är det här och vad använder man det till. Gissa gärna på, vad är det? Vad har man det till? Jag lovar att berätta, när vi gjort det i skolan.

Solen står högt över fälten
Vinden går lojt genom säden
Värmen vilar och väntar
Det susar oss över i träden

Det händer att vi kastar ut hundgodis på gräsmattan så Saffran får leta. Det händer att Trolla hjälper till.

Saffran hittade dem, två glada som busade i en gran. Nya i grannskapet tror jag. Välkomna! Bilden, ja inte var snyggkameran med precis...

Vi har hittat en bra takt här hemma. Micke tränar måndag och onsdag kväll, det betyder att tisdag och torsdag är "mina" kvällar. Tanken är ett det ska bli bad och simma så småningom. Just nu är det dock promenader med saff, bara jag och Saff.Vi har bara ett problem, otakt. När jag går i lagom tempo är det helt fel för honom, för långsamt för trav och för snabbt för skritt.

Vi har firat Jesper tillsammans med släkten. Det är rätt mysigt att träffas sådär.

Varje år, samma blomma, samma känsla. Vemod.

Blomman heter för övrigt höstvädd.

Ala har enligt passet tre virvlar i pannan, precis som Ljossa hade. Ibland ser det ut som fyra.