Vad är en messla?
Vad är en messla?
Är det en växt?
Är det ett litet däggdjur, släkt med vessla?
Är det en insekt?
Är det Pettson och Findus små polare?
Jag vet, gissar du rätt kanske jag hittar på något kul.
Vobba?
Jag sprang på ett nytt ord för ett tag sedan. Vobba, det är alltså när man jobbar när man vabbar, fast hemifrån. Tydligen är det ganska vanligt, 4 av 10 tjänstemän gör så. Det stod också att de flesta gör det för att de inte hinner annars.
Jag gör också det, vobbar, fast det beror nog mer på att jag blir så galet rastlös av att vara hemma. Man puttar i lite Alvedon, sätter på en film, pysslar och och servar, men sen då? Då jobbar jag, smygjobbar hemifrån fast jag vabbar. För min skull.
Nu på sistone har de faktiskt hållit sig friska, det är skönt. Hoppas det håller i sig.
Bjuder på en gammal bild. Jonathan, snutten och Trolla.
När det känns kört...
När man är en liten mus (den lilla mörka fläcken ungefär mittemallan dem) mellan två katter... Den känslan har man allt ibland.
När katten ler
Ingen lust och ingen tid
Jag ska sälja Froste, det har varit klart ett tag. Han är jättefin, trevlig och mysig, men han är ingen häst för mig. Det är nog kanske ett av de största ansvaren man kanske har som hästägare. Vill man inte, har man inte tid och inte lust, då ska man sälja tycker jag. Hästar är dyra och att plöja ner tusenlappar på något man inte nyttjar och har glädje av är ju galet.
I helgen kommer det en tjej och kikar. Det är svårt att sälja, verkligen. Ingen ska tro något annat, men för hans skull så säljer jag. För min skull säljer jag, plöja ner tusenlappar i det dåliga samvetet man får när han bara står där, när man inte hinner eller orkar. Nä, det blir "Hej då Froste" och det blir bra. Han är värd det, att få någon som lägger tid och kärlek på honom. Inte som jag som mockar, öser in mat och borstar någon eller några dagar i veckan. Han är värd mer.
Den hästen
Hon och jag.
Tystnaden bara en snötäckt skog kan ge.
En och annan nöjd frust.
Kalla fingrar och lår.
Doften av varm häst.
Steg för steg och det känns som vi kommer längre och längre in i en saga.
Hon och jag.
På väg ut med hunden
Han nös när vi kom ut i garaget. Prosit sa jag och han hörde nog bara det sista. Det tog ett tag innan jag förstod.
Slå tärningen...
Mitt i natten vaknar jag av att Joanathan ropar. Jag orkar inte riktigt svara utan slumrar till och han ropar igen. Jag har då troligen hunnit drömma något.
- Slå tärningen och sov nu!
Jag minns att jag vaknade och funderade på vad jag egentligen svarade. Funkade gjorde det dock, för jag hörde inget mer efter det tror jag.
Mitt beroende...
Pigg ponny eller förståndig häst
Hon är en på miljonen. Världens bästa!
I lördags tolkade vi, hon har aldrig dragit pulka innan men mycket annat så dra visste jag att hon kunde. Vi kopplade på en baksele som vi vände på, två linor och en martingal som fick dubbel funktion, hålla upp "bröstan" med ringen och som säkerhet ifall lilla loppan skulle blir för pigg.
På med kläder, hjällm och ut. Micke foick provåka först. Vi insåg ganska snabbt att pulka var svårstyrt och bytte till snömadrass. På med Jonathan och en vända till. "Kan jag fatta galopp?", och det kunde jag. Pigga ponnyn drog ansvarsfullt, stadigt och utan att ligga på för mycket. Uppe i backen kopplade vi loss linorna och jag skrittade ner. Pigga, ansvarfulla ponnyn var som bortblåst, nu kastades det men huvudet, frustades och trippades nerför.
På med linorna och nästa unge, lugnt och balanserat. "Kan jag galoppera?" och det gick fint. Lugnt och balanserat, duktig ponny. Nedför kom den pigga, nöjda, glada ponnyn igen som frustade och kastade med huvudet.
Fyra vändor blev det och den sista med bara ungar bakom, i galopp. Vem som var gladast? Inte en aning, vi får nog dela på det, jag, Ala, Micke och barnen. Så roligt och "Kan vi göra det hör imorgon också mamma?"
De kom med snön..
Rådjuren har lyst med sin frånvaro ett tag. I lördags morse kom de igen. Ekorren däremot börjar jag tro blivit kattmat...
Sluta i drömmen
Hästen var vit med grå trivselfläckar. Jag red sluta i trav och det gick så bra. Satt som en dröm, hästen var lösgjord och mjuk. Det märkliga var dock att jag från ryggen kunde se var den satte ner bakhovarna bara genom åt snegla ner. Lätt kändes det då, väldans lätt.
My feet, her feet
My feet moves my body, her feet moves both my heart and my soul.
Säga hej
Vad är det som gör att en del kompisar från för länge sen undviker min blick och inte ens säger hej ens? Jag gör mig beredd att säga hej, för det tycker jag man gör, faktiskt, men sen blir det inget för den jag möter så uppenbart undviker min blick... Deras förlust, för ett hej kan man väl bjuda på.
Vi är på gång
Underbara häst! Nu ska vi rulla igång så smått igen. Tror vi är lika glada för det båda två och lika ringrostiga... Hon är pigg och jag, jag är lite feg, rostiga på olika vis.
I helgen tömkörde jag och red.
Jesper tog bilderna ovan och jag knäppte bilden under. Tusen tack till Micke som följer med mig när jag skrittar ut på piggpållan.
Respekt
Det har jag för både isar och andra människors önskan och vilja. Jag tror verligen båda ska behandlas med respekt, men kanske inte av samma skäl.
Vårtecken
Jag har hört kattugglan på kvällen och i stallet har Joar och Zorro börjat fälla vinterpälsen.
Söndag morgon runt klockan åtta.
Vi brukar äta frukost ihop på helgerna. Mysfrukost med olika pålägg och dukat bord.
Samtalsämnena varierar och idag var det allt från att vatten är hydrofobt och inte kan blandas med olja, till vad i brandtriangeln som tas bort när man häller vatten på eld till hur olika pruttar kan låta, från gnisslande till brakigt.
De man möter
Någon någonstans sa, eller så har jag läst, att man alltid har något att möta i människor man möter.
Jonathan kom nog till mig för att jag ska lära mig att vänta. Jag är värdelös på det, och han är nog när han ska göra något den mest långsamma jag känner. Ska han ta på ytterkläderna på morgonen så ska det rättas till, dras över, sättas rätt och kopplas snölås i en evighet. När han äter så gör han tusen andra saker. Det ska fixas med en miljon prylar innan vi kommer iväg. Jag får alltid vänta.
Sen har han såklart underbara sidor också. Han är en goseplutt utan like. Charmig som få, en busig fiffilur. Han har världens goaste kramar. Han är inkännande, en humörsmänniska, förstående och glad. Allt det, och en massa annat, överträffar såklart att vänta på honom, utom just på morgonen när vi ska iväg till skolan.
Blod, svett och tårar
Nu sitter de där. Siffrorna vi kämpat för. Siffrorna som kostat svett när vi dragit i värmen. Blod hos veterinären där Ala kastade med både assistent, veterinär och kanyl när hon skulle behövas. Tårar på vägen hem och i veckor efter vi fått pålagringar konstaterade.
Stambokförd med ett A och ett B och min älskade, älskade guldhäst.
Först den ena
Kvällsmys med en i taget.
</div
Julgardiner
Julgardiner i hovslagarens smedja, var annars.
Bildbomb
Igår var vi ute för att ta lite nya försäljningsbilder på Froste. Det blev visst en del som blev bra.
Fina, fina Ala och fina, fina Froste. Hon kommer aldrig bli till salu så länge inget oväntat händer. Han är till salu.
Jullov
Vi har verklligen hittat in i jullovet. Det har dock varit skruttväder hela tiden men väder runt nollan och ganska mycket regn eller snöblandat. Inneverksamhet alltså, Micke och jag har storstädat och sorterat köket och det var en hel del i våra hyllor vi kunde ta bort, saker vi aldrig använder. Nu är det också rengjort kakel (det var vitmålat innan), nya fogar och de där hemska blomplattorna är utbytta. Vi har nya bänkskivor och det känns lite nytt, även om förändringarna är ganska små och relativt enkla.
Vi sover ganska länge på morgonen och det har varit en del tv. Rätt skönt att på kvällen landa i soffan och kika på en bra film eller serie. Ganska många promenader med Saffran har det blivit, stallmys med både Ala och Froste, pyssel med nyklippta manar och finmockat. Jullov helt enkelt. Känslan nu när det snart är dags för jobb igen är blandad, lite mer lov tack i kombination med att jag är lite sugen på att jobba igen. Imorgon kör vi, eleverna kommer på onsdag.
Bäst av allt är nog ändå att nu är det full fart mot vår och sommar!
Lycka är...
... att hitta tillbaks till sånt man ler av.
Hehe...
De är lite filuriga de där eleverna jag har.
</div
Den hästen!
I går var vi till hovslagaren jag och Ala. Hon har nog saknat att göra något ett tag nu och när hon förstod att vi skulle ut och åka kom öronen fram och sen ångade hon på transporten och jag gick mer eller mindre efter....
Snacka om klok och lättlastad häst. Lika snäll, lika pigg och lika underbar varje dag!
Tänker man lite mer på det där, det lättlastade, det pigga och glada, hästen som beter sig bra oavsett plats vi besöker (i alla fall numera), hästen som väcker uppmärksamhet och som veterinärer, hovslagare, intruktörer och andra säger är så snäll och väluppfostrad så tror jag att jag måste bli lite stolt också. Det är ju jag som gjort henne så. Hon är förvisso en bra grund, men det är bara början. En bra grund betyder inte en bra häst.
Eftertanke
Analysera är något jag gör mycket. Fundera, reflektera och analysera. Typ allt, människor, djur, händelser, små sagda saker, mig själv... Listan kan göras lång.
Häromdagen satt någon i mitt kök som när jag var på väg att släppa ut lite "skit" och ursäktade mig med att: "Usch, nu snackar jag skit igen, jag brukar inte göra det" med ett "gör inte det nu heller då". Klok snubbe! Jag stoppade direkt, det ska jag göra oftare! Man kan ju faktiskt välja.
Perigeum-syzygy
Inom astronomin är det rätta ordet för supermåne perigeum-syzygy. Det betyder i praktien att månen, som har en eliptisk bana, är nära. Egentligen är det inte så stor skillnad, några procent större bara men nog kunde jag tycka att det kändes större än vanligt.
Svårfotat också, den är långt borta, det är mörkt och tålamod är väl inte min starka sida. Bilden jag hade om hur jag ville att den skulle se ut, är ... rätt långt från hur bilderna blev. Den sista är väl närmast...
Karate kids
Ungarna avslutade året med lite karategraderingar. Slå av en planka var väl inget...
Jag lovar!
Simma mer, det är mitt nyårslöfte.
</div