Marions blogg

Pja, undra om han finns kvar till jul? Han bli i alla fall mindre och mindre...

Jesper har börjat träna karate, snart är det dags för gradering. Duktiga unge!

Jag gillar verkligen advent, mer än jul kanske till och med. Kanske för att man sätter fram ljus och det blir mysigt i allt det grå novembertrista. Vi har som vanligt Lego i vår stake.Passar i vårt hus

Jag frågade Jonathan om han ville ha något pålägg. Det ville han inte, men han tog en tomat som ilägg.

Om vi ordnar mat till katten eller mat till fåglarna är väl en fråga om vilket perspektiv man har på tillvaron. Bella vet att vi är snälla och hjälper henne med kattmat.

Igår när vi släppte in hästarna så kände jag det för första gången, det är något som sparkar och rör sig i Alas mage. Efter pärsen med bukhinneinflammation så känns det som så härligt. Jag blev helt bubbelglad inuti. Ännu vågar jag kanske inte andas ut, det är sex månaders dräktighet kvar och ungen ska ut och vara frisk, men det var en härlig känsla. Jag hoppas så att det om ett halvår skuttar en ullig, gullig fölunge i min hage.

Villfarelser, finns på nätet som tavlor och bilder att kika på online. Ofta mitt i prick.

Jesper: Mamma, kan inte du lära mig hur man startar tvättmaskinen?
Jag: Jo, självklart!
Så startade han sin första tvättmaskin, blir en bra unge det där.

Två dagar i rad lånade Micke Joar och vi red ut tillsammans. Himla trevligt!

Ljossa


Ala

Jag bloggade ju saker häromdagen som gör mig glad, bubbelglad. Nu blir det annat, det finns en del sker som kan göra mig galen. Blixt och dunder-arg!

1. När folk tror sig veta hur de hade gjort i en annan människas situation. Vet ni, det kan man inte ha en aaaaaning om. Så länge man inte har den människans alla tankar, alla känslor, alla erfarenheter och hamnar i exakt samma situation, så vet man inte. Det kommer man heller aldrig få, varje situation och varje människa är unik med alla sina känslor, erfarenheter och tankar. Tro inte för ett ögonblick att du vet, för det gör du inte.

2. Nätverk som inte fungerar. Det är så frustrerande att arbeta med ett dokument på datorn, lägga ner tid och arbete på det och sen hänger sig hela uppkopplingen när du ska spara och du får börja om.

3. När man om och om igen får svara på samma sak, ett nej är ett nej första gången. Det blir inte mer ja för att man frågar igen eller för att man formulerar om frågan, mer tvärtom tror jag. Det växer för varje gång.

Det är nog de tre värsta sakerna just nu, jag kan inte komma på något mer just nu. Ganska skönt att det blev en kort lista ändå.



Bilden hämtade jag från en gratissajt, finns många bra såna faktiskt.

För alla som inte vet, det allra bästa godiset, ever, måste vara...

Lederna är mer paj än på länge.
Insidan är grå.
Det blir nog bra att jobba 75% ett tag ändå...

Jag ska göra mer saker jag mår gott av.

"Det är nästan magiskt på nåt vis,
hur kyla förvandlar vatten till is.
Badar i sjön på sommaren,
och åker sedan skridskor på den."

Knyckte raderna från Orkesterpop, musik för unga och gamla.

Magiskt är det också på nåt vis hur julrosen sticker upp sin knopp nu, men det gör den. Alldeles utanför entrén.

Det finns en del saker som gör en så där lycklig inuti, på ett ganska barnsligt vis. En galopp på Ala gör det, det var för övrigt längesen nu, för längesen egentligen. Koltrasten om våren gör det, ni vet de där ljusa kvällarna när det sitter där i nån grantopp och visslar vårmelodier.

Jag får samma känsla ibland när det snöar, Häromkvällen skulle jag släppa in hästarna och det snöade. Kändes inget speciellt just då, men när strålkastaren på baksidan tändes och jag tittade upp, då kom den. Tusen flingor singlade ner i ljuset och bakom var himlen alldeles mörk. Lite av en svindlande känsla, lite lyckokill i magen. Jag borde antagligen stått där rätt länge.Bilden ger inte i närheten av samma känsla.

Det finns saker som känns bra just nu, en varm katt på magen, sova nära nån jag tycker om och att andas in Alas varma andedräkt. Jag inser att jag måste göra mer sånt nu om det här ska gå.

Jag är väldans glad att Micke kör när vi är i storstan. Jag gillar mörka, hala småvägar med drivsnö tusen gånger mer. Det är ju knappt ens svårt, men det här, arton filer i bredd, bilar överallt, trafikomläggningar och vägarbeten och ett tempo man själv inte kan bestämma.

Nu börjar det, den tiden när jag aldrig känner mig riktigt varm.

Minusgrader, blåsigt. Ungarna och Micke på karate. Hunden och jag på promenad. Avslutar lovet där jag inte gjort vad jag borde i jobbväg, känns bra. Känns som en ny sida av mig, en bra sida av mig.

Stockholm en kortis och jag har sett mer folk på två dagar än jag vanligtvis gör på en månad. Bra har det varit och skönt var det att komma hem igen. Fast just hotellfruksot, det kan man ju sakna varje dag.

Har jag nånsin berättat för er att jag har världens finaste häst?

Jo, det är allt fortfarande grått. Inte lika jämngrått, det finns glimtar nu men jag är less och det går uppför. Det får vara så ett tag till faktiskt. Hästen får gå i hagen och drälla, jag kryper in under täcket och läser en bok ett tag till.