Marions blogg

Spel är numera en nyupptäckt passion. Jag rotade fram ett av mina och brorsans gamla, nostalgi! 

o

Heldag igår på underbara Svarteberg! Alla kom hem nöjda med lite rött skinn.

Bjuder på en årsgammal bild på en gosrumpa!

Inte mer faktiskt. Bilden är tagen i början av mars. Tre månader bara, det är ju inte klokt!

Kallt, grått mestaldes med ändå ska flaggan upp och flaggspelet. Jesper hjälper morfar.





Grattis till Sussie också som gissade rätt på bloggtävlingen. Det är en del av vårt solur. Pris kommer på Posten!

Oj vad det tar på krafterna.

Ta med en fleece!

Bara att sitta stilla och bli klippt. Tack mormor!

Hörde på Tv 4 i morse att strumpor i sandalder är ett stort "no no". Kanske sommarens största...



Vilken tur att folk med ömma fötter skiter fullkomligt i inne och ute och "big no nos".

Kliar du in rygg, så kliar jag din.

Måste göra ett snabbinlägg till, tillägnat en stjärna som gått ur tiden. Fjordhingsten Dalar 154, pappa till Ljulius som föddes av mitt sto Ljossa för rätt många år sen nu. Vad han gjort för svensk fjordhästavel är enormt. En fantastisk hingst, en stjärna. En stjärna som slocknat men ändå kommer lysa i många, många år framöver. En sån stjärna kan man liksom inte släcka.

Nu är hon som finast, tillsammans med några andra av samma art, pelargoner. Japp, tantvarning, men det skiter jag i. Fullkomligt faktiskt, som mycket annat.

Skratt på avstånd, glada röster, jag smyger fram kameran, tar en bild genom fönstret och ler på hela insidan.

"Idag är det bara du och jag,
idag är det bara vi två.
Jag är din, du är min.
Kärleken förde oss samman."



Vad fina vi var, vad bra det blev, vad jag älskar dig!

De där två kommer rätt bra överens.

Det stås upp mest hela tiden nu. Mot allt.

Gååår inte att leva utan den här tiden.

Barndomsminnen, svarta klippor, sjön. Sommarstugan!
Minns smultronen farfar plockade till mig, minns farmors alltid gömda tablettask, minns ljudet från kylen när man skulle sova, minns alla turer ut till öarna varma, fina sommardagar.
Minns hur flytväst känns, minns hur man blev daggvåt som fötterna när man fick tassa ut på dass i ljusa sommarnatten.
Minns svanarna som skrämde skiten ur oss när de försvarade sina ungar, minns "po-pon", minns änderna som var snälla att mata, minns promenaden med socker och knäckebröd i fickan, minns klättergranen, i den kunde man klättra jättehögt.
Minns min lillebror och allt kul vi hade för oss, flughus i lego, möss i badbaljor, barkbåtar, bad och oändligt mycket mer skoj.
Minns fiskgjusens bo vid Långön och klippbad på öarna. Minns algerna man fick gnugga bort med foten för att inte halka i och många strandfynd när vi gick runt ön.
Minns filtarana i båten vi satt och fikade på, minns dricka och kanelbullar från kylväska, en tablettask om man hade tur.
Minns promenaderna till "Udden"
Minns alla roddturer till Storas sten, minns hur näten blev vittjade. Minns ålen i hinken.
Minns hur jag trodde "böl-koa" var något annat än en ljudboj.
Minns att åka "kana" på aktervågen efter lastbåtarna, minns glassen vi åkte över för att köpa, den och Expressen.
Minns alla lysmaskar vi samlade, minns troligen inte ens en bråkdel av alla bad.
Minns alla blomnamn mamma lärde mig, minns att jag fick styra båten i pappas knä. Minns hur man lyssnade till mumliga röster utanför när man krupit i säng. Minns sälgpipor och våreldar, skridskoturer och midsommarblommor från "Botten".
Minns känslan av solbränt skinn, minns hur man tassade tyst upp och tittade på "Sommarmorgon", minns hur det känns att ta på badkläder som inte hunnit torka, minns Fia-spelet regniga dagar.

Nu skapar någon jag tycker mycket, mycket om egna minnen att spara.

Så kom ponnyerna hem från andra sidan vägen.

Nu är de här, tusen och åter tusen som ska jobba hela sommaren för lite socker. Honungen, den tar vi!

Välkomna alla till Wiviken alla små bin.



Vill du följa dem lite närmare kan jag tipsa om mannens blogg. Länk finns till höger. Biviken.

Jonathan har en egen liten lek. Han flippar till det mesta just nu med ena pekfingret så det hoppar iväg. Majskrokar, burklock, nektarinbitar, smörgåsrån, klossar, you name it. Söt är han i alla fall, och djupt koncentrerad.

Alla små är kvar i holken, kan jag ju berätta för fågelvänner och andra.

Något lite så där, speciellt har de, som man liksom inte kan beskriva. Men visst kan man se det?

Åke hör vad man säger, ibland, men oftaste inte...

Oj så trött man blir.

Tjugoåtta grader idag, firar sommarvärmen med en vinterbild!



Finaste lilla killen, vattenkoppor och resa sig med stöd på samma dag.

Nyvaken nektarinälskare njuter...



Fast bäst är jordgubbar hittills.

Böcker, böcker, böcker!

Oj, vad man känner det nu när man går förbi. De doftar rent fantastiskt.



En av mina favoritblommor faktiskt.

Nu kan han det, fort går det och en egen stil har han.

Bjuder på lite pyjamaskryp.