Marions blogg

Det går nu år rätt håll, ljusare och varmare tider väntar och Joar har visat vägen. Fällpäls! Han brukar vara först att visa vägen. Snart står man där med hästhår i nästan, i munnen, på tröjan, på hela stallgolvet, i telefonen, i ögonen, ute, inne, överallt!

Januari

Året började med att jag sålde Atle. Han hittade en egen Maggan som älskar honom högt. Minns det kändes både vemodigt och bra. Vi borrade efter eget vatten och hela huset skakade i någon dag. Halkigt var det också is överallt och en bit in i januari kom snön. Barnen åkte pulka i stora backen, vi införde hjälmtvång för den är närmast lik en mindre slalombacke.

Februari

Det var du jag rosslade och hostade och hostade och hostade. Snön låg kvar och i mammas rabatt kikade snödroppar fram.

Jag galopperade bootsen ut och in i snön och var glad i hela kroppen. Vi målade om i barnens lekrum. Snön försvann och cyklarna kom fram. Mars

Jag drattade av Ala, en sån där avtrillning som var bra för övermodet. Jag började rida för Anna igen och att det där hästlivet kan vara så kul. Vårsolen lyste mer och mer och vi var ute, ute och ute. Delar av vår sälg åkte ner med ett brak och vi fick kavla upp ärmarna och dra grenar och kubbar. Farmor som var på besök hade ju ett tåg att passa och vägen var liksom blockerad.

April

Våren klev fram på riktigt och tussilago och vitsippor var ett dagligt inslag. Det var också på långfredagen det läskiga hände. Jag är fortfarande så evigt tacksam att det blåste åt andra hållet. Patriks maskinhall och verkstad brann ner till grunden av en olyckshändelse. Nu står där en ny byggnad och stegen när man går hem från kvällsprommen ekar igen. Detta vill jag ALDRIG mer uppleva och vi klarade oss med ett strömavbrott. Så rädd har jag inte varit sen jag var barn.

Maj

Micke som anmält sig till Vasaloppet tränade och tränade och jag red och red. Bruksprov i sikte för vår del. Barnen lekte mycket ute med grannarnas barn och nog hade de kul alltid. Kojbygge de luxe i skogen. Hammarslagen ekade och vi sponsrade med spik om och om igen. På skolan var det som alltid lite för mycket jobb, alltid så vid terminsslut.

Juni

Vi firade in sommarlovet med glasspartaj och bangolf och sen blev vanlig skola simskola. Jesper lärde sig simma lite säkrare. Jonathan var mest avundsjuk att han inte fick simma. Stress på jobbet byttes mot sommarlov och nu kunde man sova lite längre på morgonen och sen ta morgonpromme i tofflor. Ala blev en piggponny som bara ville galoppa. Vi var nog redo för brukprov.

Juli

Sommarlov med allt vad det innebär, Mariebergsskogen, sommarstugan och rida. Måla hus och klippa gräs, grilla och bada. Vi åkte till Hova och riddarveckan jag och barnen och sen legofestivalen hela familjen. Härligt lovliv!

Augusti

Micke fick lite semester och vi målade och tvättade det vita på huset. Det blir ju lite halt när man såpskurar huset och med en smäll kanade stegen med Micke på och i samma smäll gick benen i handleden av. Ala drog på sig en hälta och bruksprovet blev inte av såklart! Vi hann dock med annat också, inte bara tråkigheter. Bad såklart, båt också. Lunedet med mormor och morfar och tre födelsedagar. Skolan startade och Jesper började tvåan och Jonathan blev bland de största barnen på förskolan.

September

Vardagslunk och brittsommar. Tänk att alltid sommaren tycks komma med skolstarten. Vi hann dock med en hel del på eftermiddagarna, svampturer, bad och utelekar. Ala ville inte bli bra från hältan och det blev veterinär och equiterapeut.

Oktober

Höstluft och jag provade att skritta igång Ala. Det gick inte, halt igen och vila igen. Löven gulnade och det var en varm oktober som jag minns.Vi hann med några turer i svampskogen och det är alltid treligt. Bra med ungar som gillar skogen. Jag hann bli 44 år också, hur gick det till? Micke jobbade på, nu på Vänerbuss och jag och ungarna fixade och grejade hemma. Utetid är lyxtid i min värld. Jonathan levde för sin cykel och jodå, nu cyklade han allt på egen hand på stora cykeln.

November

November är en månad när jag går lite i ide. Det är mörkt och blött. Advent är dock en höjdpunkt, det gillar jag mycket. I år kändes dock som om det kom en vecka innan jag hade planerat, helt plötsligt var det bara första advent när hela jag tyckte att det var en vecka kvar. Vi fick några dagar med frost och sol. Bästa sortens väder.

December

Årets har slutat rätt bra. Micke och jag smet från allt och gungande ut på Åland hav, långt från mobil täckning och på en båt som knappt var halvfull. Hemma höll Eva och mormor och morfar ställningarna. tack för det, ni är guld värda. Micke har just fått ett nytt jobb. Jag är nöjd med mitt och stannar på skolan ett tag till. Ungarna fungerar bra, Jesper är otroligt duktig i matte och räknar i treans sista mattebok fast han bara är en tvåa. Läser och skriver på ett bra sätt också. Jonathan sköter sig också bra. Nyfikenheten för bokstäver och siffror är stor och han kommer då och då med långa rader av de bokstäver han kan skriva och undrar vad det står. Han kan lägga ihop mindre tal med hjälp av fingrarna och skriver sitt namn utan problem fast det är långt. Ala håller på att skrittas igång igen efter en lång tid av hälta, eller inte hälta men hon har inte varit helt ren. Saffran, ja han är mest som vanligt. Glad! Jag börjar bli sugen på en lillebror, men vi får se. Katterna är mest som vanligt. Ute när de vill och ibland när de inte vill. Trolla är mycket i stallet och jagar möss. Bra det, det är ju liksom delvis därför vi har dem. Livet rullar på i Wiviken och jag, jag finns här nästa år om du vill följa med.

Jag avslutar med en skön bild på Saffran som vet hur man tar helgerna med ro.

Vi har världens bästa hund, på många vis. han är trevlig att se på och mjuk att ta i. han har en påknapp och en avknapp. Han gillar ungarna och är nöjd med vårt familjeliv. Han fyller dock snart åtta och ska vi ha en hund till, då är det nog nu snart det är dags. Vi får se, men kanske kanske har vi hittat ett troll till. Mycket ska klaffa och kanske blir han rent av storebror snart.

Käk upp och ner funkar visst också. Undra innan skulle prova?

Tomten kom med ett nytt objektiv, då måste man ju liksom prova det. Ny ljuskänslighet och ännu lägre bländare gör att man inte kan gå på rutin längre och klippa in slutartiden man tror ska passa utan för pillra lite innan det blir bra. Här är ett första försök.

Idag ska här provas

Vi brukar alltid ge ungarna ett spel i julklapp. I år fick de Nya Bondespelet. Jag och Jesper spelade igår och det vart lika kul som.jag mindes det. Jag spelade det hos mina kusiner men hade det inte själv.

Från ett grönt Wiviken önskar jag och alla de mina en god jul.

Det är idag som är den sista, mörkaste dagen innan det vänder. Man borde ta mig tusan fira den, stort! Nu går vi mot en ny vår, en ny sommar och ljusare tider. Fast som jag är vill jag ha snö, kyla, is och stjärnklara, kalla nätter innan och norrsken!



Bilen har jag utan att lov lånat från föreningen Kolhusteaterns hemsida. Norrsken har jag nämligen inte lyckats fota själv ännu. Det står på min "att-göra-lista".

I år har vi fågelfröna utanför fönstret. Det innebär att granen är en bra plats att mellanlanda på. Trevligt tycker jag.

God morgon. Idag blir det riktigt dyr frukost. Tack till alla mina sponsorer.

Fantisera moln minns jag hur jag gjorde som barn. På promenixen häromdagen syntes spår efter flygplan. Nog kan man fantisera såna med, vad tänker du på?

Lugnt, skönt, tid att tänka, andas, njuta, obruten horisont, blekblå himmel, gung, ensamtid. Andas in, andas ut, andas in, andas ut. Andas in, andas ut.

Det är något speciellt med minusgrader, snö och frost.

Saffran var en stalledräng.

God morgon från ett frostigt Wiviken.

Lycka är en storebror som kan läsa. Själv var jag storasystern som läste och det minns jag.

Bara jag får lite sol är jag nöjd.

Matte kräver en näve eller två, det nästan syns va? Rätt blir det och just fingrar är väl en av de allra första räknestrategierna man kan ha.

Solen visade sig igår, härligt! Det betyder promme. Tog med en rödhårig och två gröngölingar. Eva och Jayson var också med.

Nu är det fullt. Ny pålle i stallet och det känns lite som "Fjordstallet" nu. Fjordstallet var ett stall utanför Kristinehamn där det fanns två fjordhästar, Ludde och Priscilla. Ludde var lite äldre, lugn och ljusbrunblack. Priscilla var lite piggare och musblack. Man kunde hyra dem och ta sig en tur i skogen alldeles på egen hand. Det gjorde vi. Det fanns inga andra fjordhästar, bara andra raser, men det kallades ändå fjordstallet. Undra om det är vad jag har nu, ett fjordstall? I helgen kom Pärlby Zorro hit. Eva har köpt en påläggskalv och en riktigt fin sån. Verkar ha både utsidan och insidan för sig. I det väder som råder har jag inga snygga bilder, så jag lånar en av Helena, som sålde Zorro till Eva. I stallet nu står alltså, Ala och Joar sedan tidigare. Okki Dokki, eller Rocky till vardags. En varmblodsvalack som kanske inte hade det så lätt hos sin förra ägare. Han kom hit lite tunn, vingliog och med lite taskiga fötter,snäll och bussig och med lite hull och lite ryggmuskler ska vi nog skrapa fram en svart, stabil skönhet därunder. I helgen kom också Pärlby Zorro och därmed är stallet fullt.

Klackens fyr ligger utanför Hammarö. De har en sida på nätet där man kan se bland annat vind. Jodå, det kändes på morgonpromenaden att det var lite truck i byarna, man liksom vinglade.

Stadskörning, det är verkligen inte min grej. Folk överallt, massa bilar, cyklar och det rör sig överallt i hela synfältet. Trafikljus och cykelbanor, folk som inte har reflexer och som kliver rakt ut på övergångsställen...Jag övar rätt sällan på det dessutom, stadskörning alltså. Nä, tacka vet jag en lite småhal, mörk asfaltsväg på landet. Det är inga som helst problem,

Var tog veckan vägen? Inte är det väl fredag väl...?

Jo, det är nog så. En rätt vanlig och rätt ovanlig vecka. En rätt bra vecka. Jag hann till och med vara rastvakt. Världens bästa skola, världens bästa ungar! Jag är lyckligt lottad som har ett jobb där man inte hinner eller vill längta tills fredag.

Bland Jesper bilder från hans egen kamera hittade jag denna. Lite cool...

Vattenbaljan funkar inte och jag kunde konstatera redan ute att det måste vara ett strömproblem... In med transformator och fram med grejorna.

felet hittade jag också, en sladd som hade hoppat ur. Bytte sladd och kopplade ihop när jag kom på att det nog var likström.... Där, ungefär där, fick Micke ta över... Hur kopplar man det och vad händer om man kopplar fel. Nästan hela vägen... Typ upploppet kvar. Rätt nöjd ändå faktiskt... Sen var det visst inte alls sladden utan transformatorn. Men jäkla skit liksom...

I år blev det inga inköpta legokalendrar. Jag och Micke gjorde egna. Det blir någonting som blir klart först på juulaftot. Jesper låg vaken tidigt. Jag tror det blir bra.