Marions blogg

1. Han är en morgonpigg unge, så väcka är inte tal om. Tassa ner och knäppa på tv:n. Sen frukost, kaviarmacka såklart! 2. Man lämnar ut ett paket före frukost. En mjukisräv. 3. Resten av paketen fick han efter frukost och morgonen fortsatte med filmen han fick i present. 4. Lite utelek med kompisarna innan familjekalaset. Kojbygge såklart! 5. Man serverar tårta och paket när hela släkten kommer. Därefter utelek med grannbarnen. 6. Köttbullar och makaroner till middag. Mamma tog kräftsoppan sen förra ungen fyllde. 7. Somna fick han göra i sin säng.

Grattis du fina unge! Idag blir du åtta år. Hur gick det till?

Jag gillar inte när det går på tok. Vill inte se. Katastroffilmer funkar när katastrofen är ett faktum och man börjar jobba för att fixa till det igen. Samma sak på skolan och med ungarna, vänder helst ryggen till de som klättrar högst och våghalsigast. Jag tar fram telefonen och blippar på när det är som mest spännande i filmen, eller går på toa. Däremot gillar jag när det reds upp, ställs tillrätta och rättas till.

Kanske är det inte bara det symmetriska i dessa bilder jag gillar av den anledningen. Det blir en ny lada och maskinhall och verkstad nu. Ni vet, där den gamla brann ner, alldeles intill vårt lilla hus. Nu ställs det tillrätta, nu ekar stegen mot den när man går hem från kvällsprommen. Nu står där ett hus. Inte samma hus, inte likadant, men det rättas till. Ställs i ordning. Skönt, lite som det alltid varit, fast ändå aldrig mer...

Jo, den går ut 2016, men när 2016?

Man vet att man bor på landet när man blir irriterad på att inte få åka direkt vid ett trafikljus utan få vänta en omgång rött till innan man kan glida vidare...



Var jag var? Kan du gissa?

Vi har en korsspindel som bor i hörnet på vår altan. Nya husdjuret liksom, en hona ska det visst vara. hanarna är mindre. Nu ingår i den dagliga sysslan att ge henne några flugor om dagen.

En del saker håller man kära trots att de inte är värda så mycket. Jag har en fotlänk jag har gjort själv, satt på fritids med en hög ungar och pärlade. Minns stunden, vi hade så mysigt. I år räcker inte min tid till fritids och det känns tråkigt. Den är lite extra värdefull då.

Häromdagen när vi badade kände jag hur det på djupt vatten kanade av. Jäkla skit! Inte en chans att hitta den på botten liksom... Vilket tur att det var träpärlor!

1. Man väcker honom, serverar en frukost bestående av ett glas juice och ett dubbelt smörgåsrån. 2. Man ser till att han klär på sig genom att säga att han får ett paket när han satt på sig kläderna. 3. Han får ett paket, nöjd med innehållet i form av en mjukisräv. 4. Man kör honom till förskolan. 5. Man serverar tårta och paket när hela familjen kommit hem. Sen utelek en stund och födelsedagsbarnet cyklade mest... 6. Man rundar av dagen med lite födelsedagsnytt legobygge, en ny film och middagen bestämde han. Korv med bröd, mamma jublade... inte... Mamma snodde ihop lite kräftsoppa. 7. Somna erbjuder man honom att göra i mammas säng.

Idag vid den här tiden för fem år sen hade vi en ny liten människa i vår familj. Jag, jag sov väl gott efter narkosen. Grattis Jonathan, fem år. Hur gick det till? Fina unge med allt spring i benen, den längsta tungan ever, med legogubbarna och rollekarna, med den älskade cykeln och med snutten. Den där grå som var så svår att få tag i.

Det är tack vare; ... som vi har;

Hundmassage hos Lena. Han var som ett tvinnat gummiband man släpper först, sen mer som en varm smörklick. Det var skönt, fast först på slutet förstod han.

Samma dag som Vasaloppet, samma dag som farmor skulle ha skjuts till tåget. Just det dagen, då blåste den ner. Sälgen, kom ner med ett brak, rakt över vår väg. Vi kavlade upp ärmarna och högg i. Nu ser den ut så här, träd tycks inte ha någon kommunikation mellan rötter och löv. Ganska häftigt, man kan ju tycka att den borde dött, inte skjuta skott från den bara stammen. Livskraft liksom...

Hittade en bild från tidigare i somras, log och mindes att det inte var så lätt att spela kubb med en hund i närheten.

Vi flyttade in i november 2006. Jesper var möjligen ett litet gryn i min mage.Vi skulle inte kika på huset utan på en kattunge, men det slutade med att vi valde bort kattungen men valde huset.

Detta är hemma, min borg! Jag känner varenda kvist i golven, kan stigarna runt omkring, kantarellställena och vet var lingonen blir stora. Jag vet hur vårt hus funkar, känner det utan och innan. Vet var golvet knarrar och vilken tid på året man kan höra lommen från sjön. Jag vet hur mycket ved som är lagom att putta in i kaminen och kan nästan alltid säga vad klockan är genom att kika på solen. Jag missar möjligen på en kvart.

Jag har med god hjälp spikat ihop ett stall från grunden. Jag känner mina hagar. Jag tampar inte i vattenpölarna trots att det är mörkt när man går kvällskiss på hösten, jag vet var Orion står i februari. Jag känner mina lönnar och vet vilka holkar som fåglarna gillar. Jag vet vilket håll åskan rullar in från och från vilket håll den inte når hit. Jag vet under vilka plankor fladdermössen bor och var man har störst chans att se räv.

Jag vet hur kattuggleungarna tigger mat och hur man kör uppför vår blankisiga uppfart om våren. Jag vet hur eltråden tickar och var viltstråken går. Jag kan namnet på växterna runt omkring och känner igen fåglarna vid vårt fågelbord. Jag vet var garagegolvet är varmt av elementrören och jag vet var våra katter håller till. Jag vet var grodor och paddor lägger sin rom om våren och var fullmånen går upp om kvällen. Jag vet var det passar med en lång lugn galopp och var kallstråken går under vägen.

Jag vet var oreganon spritt sig i gräsmattan och jag vet vilket dike det nästan alltid porlar i. Jag vet hur löjtnantshjärta ser ut tidigt på våren och var i gräsmattan krokusen spridit sig. Jag vet var takdroppet om våren börjar och var snön ligger kvar längst. Jag vet i exakt vilken höjd dörrhandtaget i stallet sitter och missar aldrig trots att det är kolmörkt ibland.

Jag vet också var jag vill bli gammal och med vem.

I går morse kunde man nästan tro att det var frost ute när man tittade på Mickes bil.

Jag har svårt att klä mig nu. Fuktigt och rått på morgonen, varmt och skönt på dagen. Inget liksom passar, frysa på morgonen, eller svettas på dagen. Sandaler eller skor?

En del längtar till platser och åker bort. Denna sommar längtar jag mer efter tillfällen, som typ det här...

Direkt från växthuset, egenodlad, ekologisk. Hur många får man äta?

Oj, jag älskar när de hamnar så här. Länge bar det tyst och de var i var sin egen liten värld.

Igår lurade jag med in mamma och pappa till Lunedet. Ett himla trevligt ställe, speciellt om man har barn och lite tid. En härlig lekpark, fina omgivningar med bland annat slussar och handelsbodar. Vi hade det rätt skönt där med en varsin kaffekopp medan ungarna lekte.

Ska man skura det vita så ska man! Upp på taket bara, fast efter Mickes vurpa för några dagar sen så är vi klara för i år. Tror jag...

Den där kameran han fick i födelsedagspresent förra året, den har gett en del delad glädje. Jag tar min, han tar sin.

Jag har bestämt mig, prinsessan ska få ett par veckor vila. Hon är bara yttepytte halt nu, men nä. Jag ställer av henne ett par veckor. Så hade jag ju tänkt att göra efter bruksprovet ändå. Svårast får matte för jag längtar efter att ge mig ut med min fina gula!



Sessan får semester när matte börjar jobba, lite rättvist är det allt.

Igår hade jag förmånen att en ganska lång stund sitta ner med en vän som har Adhd. Det kändes som en ynnest att med hjälp av en vuxen människa försöka förstå, hitta små nycklar och få inblick i, en för mig, annorlunda vardag. Att få vuxna svar på mina frågor, förstå att telefonsamtal kan vara jättesvåra, inse att säger man att vi ses kl 11.00 så är det exakt på klockslaget som gäller, på ta mig tusan sekunden. Det var ju så vi sa... Förstå att "vi hörs i helgen" är diffust och svårt. Få lite tips och tankar från en egenupplevd, inte helt enkel skolgång. Vad jag tog med mig? Massor, helt enkelt massor. Tack, tusen tack för att du tog dig tid. Det var så mycket värt.

Rosa är kanske inte min favvofärg, men i detta fallet är det absolut min favvofärg!

Vi har målat och målartvättat länge nu. Snart klara, fast helt klara blir vi inte. I går åkte stegen med Micke på ner med ett brak. Två frakturer i höger handled och vi tvättar vidare en annan dag...

Inte ens i gråväder slutar hon vara vacker.

Ett tag var vi rätt säkra på att Saffran har familjens längsta tunga, fast vet vi inte säkert...