Marions blogg

Jag är bättre på det nu. Att stå upp, stå emot. Häromdagen hade någon skrivit ett riktigt fult inlägg på Facebook, en påhopp mot en offentlig människa. Jag sa ifrån, tycker inte man gör så.

 

Jag säger också nej på ett annat sätt nu. Jag kan anstränga mig för människor som gör det samma för mig. Jag kan i perioder sträcka på mig, ta i lite mer, men inte hur länge som helst. Det är inte värt det. Att hjälpas åt kräver att man är två eller fler, som drar åt samma håll, vill hjälpas åt. När det bara blir åt det ena hållet då är det inte att hjälpa till längre. Då är det att utnyttja.

 

När något inte känns bra i maggropen, som i Sälen på badhuset där, där borde jag sagt ifrån. Några tejejer som busade genom att dra i varandras bikiniremmar. Jag sa inte ifrån då, men jag hade gjort det idag. Jag har tänkt på det, varför jag inte sa ifrån och hur jag ska göra om något liknande händer igen.

 

Att säga nej till sådant som jag utan att reflektera sa ja till förut. Det svider lite, antagligen finns det de som surnar till, men det gagnar ingen om jag inte gör det, så, this is me. Take it or leave it.

 

Fast ni ska veta, det tar emot att säga nej och att säga i från också. Det är verkligen inte alltid det som är den enkla vägen, men det är den vägen som på slutet känns bäst för mig.