När allt bara löser sig…
Först ringde Elisabeth som har Kronos som Ala ska betäckas med. Vi kunde komma när som helst, gärna snabbt.
Ingen transport och skor att ta av. Malin ska bort i helgen.
Sen försvann Allice på kvällen. Hon var hemma på eftermiddagen och tassade runt oss. Sen var hon borta. Micke ropade, jag ropade. Flera gånger under natten. Ingen Allice. Jag sov dåligt och drömde om att hon kom hem i tre omgångar. Känslan var som vanligt att
hon kommer aldrig mer komma hem. Så känns det alltid.
På morgonen kom Allice hem. Jag hittade ett släp att låna, men lite senare hörde de av sig och sa att jag kunde komma och hämta mitt idag. Malin gjorde en lucka och hann dra av skorna. Tack livet! Jag är egentligen för klen för sånt här.
Kommentarer
Trackback
