Marions blogg

Vi kom fram till att chokladdoppade körtbullar i en fin burk kunde bli lagom fräckt. Så… Vi fixade det, fyllde på burken med fina chokladdoppade köttbullar som såg ut som något gott hemgjort julgodis och lite Polly som maskering och skrev ett kort från Secret Santa.

Han pratade länge efteråt om de där äckliga godisarna som hela familjen smakat. Inte vår plan att de skulle testa, men men… 

När han muttrade lite om äckligt godis på lärarrummet höll vi masken. Undrade vem som kunde gjort så och ojade oss över hur äckligt det måste varit. I hemlighet pratade vi om stackars familjen.  Han tog upp det många gånger, undra vem som gjort så?

Som ursäkt till familjen, främst Johanna (sambon) fixade vi en burk Polly och ett kort. Sorry from the secret Santa.

Det höll, ända tills en kollega som visste vilka som hade busat glatt och med ett garv berättade för en elev. Där kände vi att vi var rökta. Nu var det "ute". Paniksamtal och ångest. Ingen var så sugen att gå till jobbet på måndag. 

Vi som dessutom busat på många andra vis sedan dess. Knäckebröd under toaringen, försökt limma fast kaffekoppar med sockerlösning, lagt läskiga clowner i lådor och satt tejp under datamöss. Han skulle få reda på det och vi var rökta. 

Snabb fredsflagg, en flaska vin och ett kort. "Förlåt"  och "vi ville inte att du skulle ta illa upp", en chokladkaka, undertecknat med våra namn. Stora skämsmössan!

Efter vår fredagåva, ett samtal med den drabbade och lite skratt så kändes det bättre. Han hade aldrig misstänkt oss utan en helt annan kollega. 

Lite skit att det kom fram efter så långt tid. Det hade varit roligare om det varit hemligt. Men sensmoralen är: gör aldrig något du inte kan stå för.