Att släppa en klass

Många är eleverna jag minns. Många är leendena och kramarna när man möter dem flera år senare.

Klumpen i halsen är kännbar när jag tittar på högen med blommor, jordgubbar, bubbel, en tavla, godis och den stora blomman, den mindre blomman, Pepsin och presentkortet. De känner mig, väl. Jag känner dem. Det är inte bara att släppa en klass. 

Hoppas de kramar mig när vi möts när de är stora.

Nu blir det frukost, med jordgubbar till. ❤️

(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0