Tretton år
Idag firar jag tretton år med växtvärk. Jag märker inte av det så mycket numera. Det trodde jag aldrig skulle hända då.
Minns knappt hur det var när det var som värst. Kommer ihåg att jag inte fick på mig bältet själv när taxin till akuten kom mitt i natten. Minns att Micke fick skära upp falukorven för jag kunde inte äta med kniv och gaffel. Minns att jag vandrade om
nätterna, det gick inte att ligga stilla. Tror jag hade svårt att få på mig strumpor.
Det som finns kvar är väl att burkar, typ Pepsiburkar och ölburkar, är svåra att öppna. Schampooflaskor funkar inte heller alltid, men man hittar lösningar på sånt med.
Jag åt massor av Dikloflenak ihop med Alvedon då. Åt en massa annan skit också. Nu tar jag på sin höjd Alvedon någon gång i månaden om ens det. Då har det inte med RA att göra. Sen är det nog mina sprutor med antikroppar som är svaret på varför jag
mår bra. Galet tacksam för dem och för vårt svenska system med högkostnadsskydd.
Kommentarer
Trackback
