Marions blogg

Tid att fokusera på jobb. Jobba rätt hårt utan VAB-dagar. Jag gör det.

Tid att träna. Det är nog bland det bästa. Det går i omgångar, ibland blir det fyra dagar i veckan, ibland inte någon. Oftast tre.

Tid att kunna sova länge (nja..) på morgonen. Inga barn vaknar före mig.

Sen inser man också vad man tappat. Vänner, på fritiden. En spontan kaffe, äta ihop, bara häng liksom. 

Jag är i och med jobbet så van att ha människor runt mig hela tiden. Nu är det inte riktigt så. Lugnare dagar, färre människor.

Förklaringen till tappet ligger nog i flera saker.

Under de år man har småbarn tappar man lite vänner, så är det bara.

Vi bor lite avsides. Det händer sällan att nån har vägarna förbi. Åker man hit vill man nog veta att vi är hemma.

Sen har ju människor mig fullt upp. Jag med. 

Jag har nog inte tagit ansvar för att vara den sociala person jag vill.

Kan det vara en post-Covidgrej också? Vi glömde bort att hitta tillbaks till en spontankaffe? 

Det är just nu lite ensamt. Micke jobbar någon vecka till och jag har lov.