Först -sen…
Först är man orolig, ledsen och bekymrad.
Sen hittar Micke och Richard (som öppnade verkstaden) henne. Då gråter man en skvätt till av ren lättnad.
En del tycker säkert att det bara är en katt. För mig är det en underbar, älskad, liten varelse som jag inte vill vara utan en dag.
En del tycker säkert att hon kan väl vara inne-katt? För mig är hon en katt som kan och vill vara ute så att hålla henne inne med anledning av min oro känns elakt.
Just nu är hon ute, jag äter frukost. Det är så vi trivs bäst var och en.
Kommentarer
Trackback
