Egna ungar, andras ungar

Det är en härlig känsla när de ungar man haft på skolan växer upp. 

Jag har följt några kids genom åren. Har kontakt med många. Det är en skön känsla. 

Hanna som jag rider med är en gammal elev. Bara en sån sak. 

Det finns säkert de som helst inte vill se mig, men det är många som hälsar glatt.

I veckan hade jag igen förmånen att möta en. Vi ska ses igen till veckan. En härlig, lugn, stabil ung kille. Han är vikarie på skolan.  Det är så mysigt att se. Jag är glad att se honom igen, jag tror det var omvänt också.

Ungar liksom, vad härligt det är att få vara en liten del av deras liv en kort period i livet.

(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0