Framme!
Min fina lilla klass. De fjorton härliga ungar jag delar mina dagar med, torkar tårar på, peppar, stöttar, blir arg på, förklarar för, funderar på, bryr mig lite för mycket om, plåstrar om, lyssnar på, skrattar med.
Det tog ett tag men nu är vi nog framme. De jobbar som tusan, på egen hand eller med lite stöd. Det är koncentration och fokus. Det är tyst i klassrummet. Jättetyst! Jag får smyga omkring och viska.
Vilka härliga ungar de är. Jag längtar tills på tisdag, på måndag är det studiedag.
Tills dess får jag väl läsa vidare i min bok från bokbussen. Också en bra sak med jobbet.
Kommentarer
Trackback
