När det är dags
Mollan börjar bli gammal. 15 år och nu är hon mager trots massa mat och en avmaskning. Hon är tufsig i pälsen och hon börjar bli instabil och svag i bakbenen. Hon ser betydligt sämre också, eller inte alls. Hon sover mest och pratar och spinner
med oss. Psyket är det inga fel på men kroppen räcker inte ner. Det gick så fort på slutet.
Det gäller att veta och känna när det är dags och idag är det dags. När det inte är värdigt mer. Ta ansvar och avsluta innan det passerat gränsen.
Vi kommer sakna henne. Det kommer bli jättetomt.
Kommentarer
Trackback
