Det går inte.
Få saker eldar på så som ett "det där går ju inte" eller "det klarar du aldrig".
Det är många år sedan nu jag satt i en bil med den dåvarande rektorn. Vi skulle på ett möte med försäkringskassan. Då kämpade jag med bråkiga leder och jobbade ryckigt mellan 50-100% i perioder. Ökade på och fick minska. Så höll det på.
I all välmening berättade rektorn på vägen upp om en bekant som blivit sjuk och hur hon eller han önskat och försökt jobba heltid men till sist fått ge upp. Bad mig ha med det, det är inte säkert du kommer tillbaka till jobb på heltid.
Det var nog ungefär då som pannbenet fick växtvärk. Så irriterad jag blev men det uttryckte jag inte då.
Ny, typ tio år senare har jag berättat för rektorn om tillfället. Hur det blev en sporre, en vänta du bara!
Men en sjujävla vilja, ett jävlar anamma, en HÖG smärttröskel och positiv syn på det mesta jobbar jag sedan många år heltid. Älskar mitt jobb!
Vill jag bara, då kan jag!
Kommentarer
Trackback
