Kläm på min rumpa…
Jag har en bråkig höft. Den är stel som tusan och i fredags släppte Susanne på spända muskler i rumpan. Sjukt ont just då! Skönt efteråt när det släppte.
Måndag och snö på skridskoisen. Jag tänkte mig så klart inte för och plogade på. Det gick ett par timmar och sen var det fem steg bakåt. Stel så man inte ens får på skorna liksom…
-Har du tid?
-Ja, inget bokat. Kom du!
Hon log och jag kved och pustade! Vred mig och vickade på tårna för att överleva…
Nu, tio minuter senare är det bättre.
Hon må vara en sadistisk djävel som ler med hela kroppen när jag kvider och krullar ihop tårna, men hon är värd en miljon! Och en stor choklad!
Idag är en ny dag. Jag är stel och jag har ont, men jag har kommit upp och har sockarna på. Jag åker till skolan, resten får vi väl se…
Kommentarer
Trackback
