Marions blogg

Jag har på sistone i mina sociala medier fått upp en hel del hundar som hittats skadade och sedan följer en berättelse om hur man lagt ner tid, pengar och offrat deras lidande för att de ska bli bra. I vissa fall till ett, vad jag anser, odrägligt hundliv.

 

Vad är då ett bra hundliv? Jo, för mig är det ett liv utan smärta och med en rörlighet som gör att de kan röra sig fritt både på plan mark, inom- och utomhus och i terräng. Ett liv där de kan vara hundar, strosa runt i någons trädgård och följa med på promenader, gnaga på pinnar och skutta runt. Vet man från början att detta inte kommer kunna infrias, då ska man nog låta bli. Jag tror inte på rullstolar för hundars bakben, jag tror inte på att det är en drägligt hundliv. Ibland är att avliva en gest av kärlek som vi måste visa djur som inte är friska eller funktionella.

 

Visst är det fruktansvärt att se valpar som på bilden nedan, kanske har den blivit påkörd eller sparkad på.. Det svider i hela själen, men nä... Är bakbenen inte rörliga, då måste den där kärlekshandlingen till. Vem vet, de kanske aldrig kan komma till ett smärtfritt liv, hur ska vi veta det? Vad kostar vägen dit i lidande? 

Steget härfrån till människor är inte heller så långt. Vad är drägligt här? Vem ska avgöra det? Det här är inte lätt, oavsett det gäller djur eller människor. Jag vet inte jag...

 

 

 

 

Näpp, hundar ska vara hundar!