Marions blogg

Jo men nu kanske det kan bli av. Målet att rida ut ensam två gånger i veckan. Jag gillar inte att rida ensam, men jag ogillar mer att inte rida alls.

 

Jag gav mig ut, skritta en runda. Ala tyckte att skritt uppför lilla backen var onödigt så jag bjöd på 50 meter galopp då. Hon gillade det. Knappast skadligt.

 

Jag har analyserat känslan också. Det är det där lite spända jag inte gillar. Det kommer troligen från vurpan när jag slog mig blålila på halva rumpan och slog i huvudet så det smakade metall. Då var jag förvisso inte ensam, men det var det där spända som gjorde att hon tillsist blev rädd, kastade runt och jag som satt barbacka åkte av. 

 

Fyra gånger har jag åkt av henne, två har varit vid tillfällen när hon kastat runt. Både var längesedan. Det är väl de hjärnspökena jag får driva ut nu.

 

Det gör mig inget att hon är pigg, inget att rida fort, inget att vara ensam, detär det spända jag inte gillar. När hon rycker till i hela kroppen och man vet att nu händer det, eller inte. Det gör hon inte om man har sällskap. 

 

Jag tro det är att hon är ovan at vi är ute själva, så då får vi väl träna på det då när vi lunkar i skogen då och då i vårt lugna tempo.