Att möta en inbillad svårighet
Ända sen jag började träna på Fabriken så har stepbrädan varit ett "nä, det är inte för mig". Jag har sett studsar och hopp, konditionsträning och nä... Jag har valt bort.
Igår valde jag inte bort. Med lite "nja" i magtrakten så åkte jag upp, plockade fram en bräfa och körde och det var skitkul. Mer puls än Combatpass med skitkul. Svetten rann efter tio minuter och efter en timme var jag minst sagt genomblöt och glad. Här var mina efterlängtade endorfiner och jag var bara halvdöd efteråt. Step, nu känns det mer som WOOP WOOP!
Kommentarer
Trackback
