Marions blogg

Jag var som liten galet stickrädd. Jag har som ung vuxen också varit det. Jag har varit rätt för ganska många saker men tagit itu med det, sak för sak.

 

Jag bestämde mig helt enkelt för att börja lämna blod för att bota stickrädslan. Jag lämnade inte så många gånger dock, jag är den ovanligare typen. B+. De var inte så intresserade av det. Däremot ville de gärna ha plasma, så det lämnade jag under många år. När man lämna blod eller plasma är man uppskattad. Servicen är på topp, man bli ompysslad och tilltittad och man samlar poäng som man kan byta in mot olika saker. Jag har fortfarande kvar en jacka jag valde och använder den flitigt.

 

Sen finns den andra sidan också, att få blod. Jag har provat den med. När vi fick Jesper gick inte allt på räls, moderkaka släppte inte jag jag blödde strax över 3 liter. Man är inte så kaxig då. När jag vaknade efter att de plockat ut moderkakan hade jag fått blod. Samma sak när vi fick Jonathan. Då tappade jag bara en dryg liter och fick några påsar och kände att en långpromenad skulle sitta fint efteråt. De där påsarna gör en enorm skillnad, så om du kan, lämna blod!  På riktigt, lämna blod!

 

Jag får inte det längre med anledning av de läkemedel jag använder, men om jag hade fått. Då hade jag lämnat.