Blodmåne
Jag hittade inte stativet utan fick lösa slutartiden med en klädnypa och ett altanräcke. Gick sådär, men det blev något i alla fall. Inget att skryta med utan mest för att minnas.
Barnen ville absolut att jag skulle väcka dem så de fick se månen. Jesper minns det vagt, Jonathan kommer inte ihåg något av smygkiken på månen.
Kommentarer
Trackback
