Marions blogg

Tiden räcker inte till. Jag känner att jag inte hinner med det jag vill, säkert inte alls en helt ovanlig känsla. Samvetet att inte hinna med sin häst. Hon står ju bara där i hagen, jag skottar skit och klipper man och sen inget mer. Så känns det i perioder, även om det nog är en orättvis känsla. Jag gör mer än så, faktiskt.

Sen, de andra dagarna när jag hinner med. Då är jag helt säker på att hon har det bra. Hon har en stor hage att gå i, en egen flock, en fin fölunge vid sin sida och hon är nöjd med att dra en stock då och då eller lunka en tur i skogen, bara hon och jag. Hon är glad när vi åker och rider ett kort pass för instruktör, mest för min skull. Hon kommer troligen inte hålla för mer än det vi gör heller.

Sälja? Nä, varför då. Hon fyller sin uppgift här hemma, den uppgift hon kan fylla. Bära mig en tur i skogen, åka på något kort pass med mig, få några fina föl och dra en stock eller rockard då och då. Vem skulle vilja köpa en trasig häst ändå?

Nä, sista veckan har jag inte hunnit och i perioder kommer jag inte hinna, men det får faktiskt vara så. Hennes uppgift är och kommer i första hand vara att lunka med mg i skogen då och då, dra något lite när det passar och att vara mamma. Jag har inte henne kvar för min skull, jag har henne kvar för hennes och min skull.

Foto: Malin Levein