Ibland undrar jag
Mina ungar längtar efter sånt som inte finns här. Möjligheten att åka skateboard, att åka kickbike. Det tar tid och är lite svårare när man ska sälja jultidningar. Man kan inte gå till så många kompisar utan det kräver att man planerar, det är inte "bara" liksom.
Det är ju jag som lever min dröm, det röda huset på landet, nära en sjö och med stall på gården. Det var vad jag drömde om när jag var liten och jag var dödligt avundsjuk på mina kusiner som bodde som jag gör nu. Inte så långt härifrån faktiskt. Ibland känns det lite som stackars mina barn... Ibland känns det mer som vilka lyckliga ungar jag har. De vet var kantarellerna finns och hur de ser ut. Vi kan plocka blåbär bakom huset och hallon ett stenkast hemifrån. Vi kan gå och bada på sommaren.
Jag har faktiskt just i denna fråga funderat klart, det har jag inte alltid. Barn är lyckliga när de har föräldrar som bryr sig om och älskar dem, som gör allt de kan för dem, tar med dem på äventyr, spelar spel med dem, pratar med dem, ser dem och lyssnar på dem. Sånt kan man göra oavsett plats. sen, när de är stora nog att välja som plats att bo på själva, då återstår väl att se var de tar vägen. Det känns avlägset och bra. Jag vill ha dem hos mig alltid.
Kommentarer
Trackback
