Att köra
Just att köra Ala för kälke är förenat med många olika tankar.
1. Jag går i min morfars fotspår. Han körde med all säkerhets häst med timmer i de här skogarna och nu gör jag det. Sluta cirkeln liksom. Undra om han kan se mig? Undra vad han skulle tänka då? Jag har själv kört in min häst, undra om han körde in sin Dante? Det är en blandning av stolthet och vemod. Jag önskar så att han kunde se detta.
2. Det är med en viss oro för hennes bakkota. Jag kan inte se någon hälta, men jag vet att det finns en förvärvad skada där. Hon trivs i selen, kliver på så där lugnt och tryggt som hon förväntas. Tänk om det bara inte hade hänt, tänk om hon bara hade varit hel.
3. Nu är det tredje gånger vi ger oss på ett försök. Ska det bli denna gång? Första gången blev hon halt, just av denna bakkota. Vrickade högst troligt till sig i hagen och det bara några dagar innan. Bara att ringa och stryka oss från det ridprov jag hade tränat inför att visa. I fjol, då hade vi med hennes skada i vetskap planerat in, tränat för och anmält oss till ett kört prov. Då fick hon några veckor innan bukhinneinflammation. Hon var riktigt dålig och där på natten visste jag inte om jag skulle ha någon häst kvar på morgonen och att det som fanns som ett litet frö skulle finnas kvar vågade man ju aldrig hoppas på. Nu är det där lilla fröet en fin hingstunge som går där vid hennes sida när vi drar runt på kälken.
Hoppas, hoppas att vi kommer iväg i år. jag vill så gärna ha de där viktiga siffrorna bakom hennes namn.
1. Jag går i min morfars fotspår. Han körde med all säkerhets häst med timmer i de här skogarna och nu gör jag det. Sluta cirkeln liksom. Undra om han kan se mig? Undra vad han skulle tänka då? Jag har själv kört in min häst, undra om han körde in sin Dante? Det är en blandning av stolthet och vemod. Jag önskar så att han kunde se detta.
2. Det är med en viss oro för hennes bakkota. Jag kan inte se någon hälta, men jag vet att det finns en förvärvad skada där. Hon trivs i selen, kliver på så där lugnt och tryggt som hon förväntas. Tänk om det bara inte hade hänt, tänk om hon bara hade varit hel.
3. Nu är det tredje gånger vi ger oss på ett försök. Ska det bli denna gång? Första gången blev hon halt, just av denna bakkota. Vrickade högst troligt till sig i hagen och det bara några dagar innan. Bara att ringa och stryka oss från det ridprov jag hade tränat inför att visa. I fjol, då hade vi med hennes skada i vetskap planerat in, tränat för och anmält oss till ett kört prov. Då fick hon några veckor innan bukhinneinflammation. Hon var riktigt dålig och där på natten visste jag inte om jag skulle ha någon häst kvar på morgonen och att det som fanns som ett litet frö skulle finnas kvar vågade man ju aldrig hoppas på. Nu är det där lilla fröet en fin hingstunge som går där vid hennes sida när vi drar runt på kälken.
Hoppas, hoppas att vi kommer iväg i år. jag vill så gärna ha de där viktiga siffrorna bakom hennes namn.
Kommentarer
Trackback
