Gener
"Vad stark du är" har jag fått höra många gånger nu de senaste månaderna från många helt olika människor. Jättemånga gånger faktiskt och då är det inte muskelstyrka vi pratar om utan den där inre styrkan. De sista tre månaderna har varit både tuffa och turbulenta, nästan allt som jag ansett varit min trygghet har liksom rubbats, rejält. Här och på sociala medier kan tyckas att det ser ganska vanligt ut, men man visar det man vill ska synas. "Fejjan-filter" kallas det tror jag, när allt ser så där bra ut på ytan fast det inuti är kaos. Jag kommer inte idag heller skriva ut allt, inte ens en bråkdel.
Jag hade brorsan och Cissi på fika häromdagen och vi pratade om allt som hänt medan ungarna lekte. Jag fick höra det då med "vad stark du är". Cissi sa att det var Ing-Britt-genen. Ing-Britt är min mamma, min fantastiska mamma som alltid, alltid finns där. Det min mamma inte klarar, det klarar ingen. Alltid lugn, i alla fall på utsidan, reder ut det allt som händer. Klarar allt, verkligen allt. Stark som en oxe på insidan och det fick jag med. Det är jag oerhört tacksam för idag.
Vad fick jag från pappa då, bästaste pappa Rolf? Jag fick mitt humör, att kunna bli så där galet arg, Rolf-genen. Det är jag också jätteglad för. Jag kan uttrycka vad jag känner och jag backar inte får många saker här i livet, det tackar jag pappa för. Varför skulle jag backa? Tror aldrig min pappa backat heller, varför skulle han göra det? Skön känsla, och jag har i denna kris, eller dessa kriser utvecklat det lite till.
Tack allra bästaste, finaste mamma och pappa för att jag är den jag är, trygg, stark och säker på vem jag är och vad jag vill, i alla fall om jag får tid att fundera lite.
Jag hade brorsan och Cissi på fika häromdagen och vi pratade om allt som hänt medan ungarna lekte. Jag fick höra det då med "vad stark du är". Cissi sa att det var Ing-Britt-genen. Ing-Britt är min mamma, min fantastiska mamma som alltid, alltid finns där. Det min mamma inte klarar, det klarar ingen. Alltid lugn, i alla fall på utsidan, reder ut det allt som händer. Klarar allt, verkligen allt. Stark som en oxe på insidan och det fick jag med. Det är jag oerhört tacksam för idag.
Vad fick jag från pappa då, bästaste pappa Rolf? Jag fick mitt humör, att kunna bli så där galet arg, Rolf-genen. Det är jag också jätteglad för. Jag kan uttrycka vad jag känner och jag backar inte får många saker här i livet, det tackar jag pappa för. Varför skulle jag backa? Tror aldrig min pappa backat heller, varför skulle han göra det? Skön känsla, och jag har i denna kris, eller dessa kriser utvecklat det lite till.
Tack allra bästaste, finaste mamma och pappa för att jag är den jag är, trygg, stark och säker på vem jag är och vad jag vill, i alla fall om jag får tid att fundera lite.
Kommentarer
Trackback
