Marions blogg

Mycket med 2016 var skit rent ut sagt. Långa perioder kändes livet rätt skruttigt. En del skulle jag vilja aldrig hade hänt, så som Alas bukhinneinflammation och den pålagrade kotan. Det var mycket oro där under några dygn. Annat som hände vill jag inte ha ogjort. Jag är en annan person idag än jag var förra året. Starkare, ärligare, tydligare, tryggare. Jag vet vad jag klarar och det är nästan allt. Jag vet också vilka vänner som fanns där. Tack, från botten av mitt hjärta alla ni som stod där. Ingen nämd, ingen av er kommer nånsin bli glömd. Hoppas jag slipper göra för er vad ni gjorde för mig.

Tack också till min mamma och pappa. När det var som värst så kom jag hem till putsade fönster, en klippt gräsmatta, barnen tog de hand om och jag är så oerhört glad att just de är mina föräldrar. De finns ju liksom alltid där. Min bergvägg, alltid.

Nu lägger jag skitåret 2016 bakom mig. Siktar mot ett 2017 som kommer bli hur bra som helst.Vi vet att det väntar en fölunge, som jag hoppas, hoppas kommer ut som frisk och pigg. Jag önskar mig en sommar jag hinner med att njuta av, en härlig vår och en frisk familj och friska vänner.