Marions blogg

Jag har en bra häst. världens bästa kanske. Hon bara gör det där man ber om, snällt och lydigt. Lite småhyss har hon för sig och det finns saker man inte kan göra, så som ge henne godis ur handen. Hon blir vidrig då, nafsar och biter i allt. Så har hon varit sen hon var liten.

Det finns också en nackdel med en sån häst, hon gör ju sällan fel. Jag har aldrig, förrän igår, behövt korrigera henne när vi drar. Hon sänker huvudet och lunkar på framåt, sakta och säkert, ett steg i taget. Så som jag vill. I ridningen har det varit samma sak, betydligt snabbare i fötterna där, men hon vill göra rätt och visar men henne någon gång förstår hon och gör rätt. det enda jag tragglat med är att man ska gå på högerkanten av vägen, hon ar gärna vinglat ut mot mitten, men nu går vi där. Lång tygel och en placering ungefär där jag vill.

Häromdagen när vi drog på den där kälken vi drar på så var det en lite spänd häst som gick snabbare än jag önskar, som spratt till några gånger för vad jag tyckte var ingenting, och jag fick tala om att så där gör man inte. Morra till lite på henne helt enkelt. Igår gick det toppen igen. det är helt klart en nackdel att ha en häst man sällan eller aldrig behöver korrigera.