Skada på hornhinnan

Igår led jag alla helvetes kval man kan tror jag. I söndags upptäckte jag att Saffran hade något lite grått konstigt, lite buktigt på ena hornhinnan. Han har haft en lätt, säkert knappt synlig, öroninflammation som vi behandlat och det första jag ser som tecken på öronen är just lite rinniga ögon. Jag hann tänka att han inte alls haft någon öroninflammation utan hela tiden haft en ögonskada, att han skulle komma hem med ett öga och det andra ögonlocket i hopsytt och ögat amputerat. Han stod med ena tassen i slakthuset. Jäkla jag som bara tror och inte kollar upp. Skäll skulle jag säkert få och skäms på mig! Befogat skäll! Så kändes det, klump i magen... Mindes hur hans öroninflammation var första gången... Skäms på mig! Då fick jag skäll, fast jag i själva verket inte alls sett någon öroninflammation förrän det var för sent.

Bästa bergväggen, mamma och pappa, tog hunden till veterinär och jag gick av och an här hemma. Tror ni det blev några matteböcker rättade? Sen ringde de, jodå, en skada på hornhinnan och penicillindroppar i tio dagar sen återbesök. Phu... Jag kanske inte är så hemsk ändå? För den skadan var inte gammal. Jag har visst lite koll ändå. Lite, nästa gång gör jag som idag, åker direkt in! Typ som jag brukar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0