Marions blogg

Det finns saker man bara måste acceptera, men aldrig kan förstå. Saffran, vår fina röda pälstofs, han har i perioder gått från mig på kvällspromenaden. Lagt svansen mellan benen och travat hem, låg som en tax. Han har kommit om jag ropat ibland, men oftast pipit hem, rädd och tryckt. jag har inte haft en susning om varför. Jag har tänkt, vridit och vänt, pratat med folk och tänkt mer. Provat olika saker men nä... Micke har inte sett skymten av detta beteende. Jag har sett det ofta, men bara på kvällspromme och när det är mörkt. Pannlampan var en fundering, den använder inte Micke. Nix pix, den var det inte... Vargdoft har jag också tänkt på men avfärdat. Jag har klurat på om jag gjort något men inte kommit på något alls... Märkligt och jag har tänkt så mycket.

Nu vet jag! Det är mina gula overall som han kopplar ihop något med. bara när det är mörkt ute, inte på dagen. Undra hur han tänker... Nu ligger den i alla fall som underlag på hans bädd. kanske kan det hjälpa om han sovit in sig på den...?

Bilden? Ja, om jag hade en av mina bästa bilder igår, då är det ta mig tusan en av de allra fulaste jag tagit idag.